chapter three- tell me whats wrong

Höstlovet kom med stormsteg och det var fredagen vi skulle gå på höstlov. Sista lektionen, som då var matte. Inte min starkaste sida. Men men. Jag kollade på klockan, det var en kvart kvar tills klockorna skulle ringa. Då skulle jag skynda mig till skåpet och ta med mig min väska och lämna sakerna, mamma skulle vänta på mig när jag slutade så vi skulle åka direkt till flygplatsen för att sedan lyfta mot Arizona. "Alexa, fattar du det här?" Frågade Daniel som satt brevid mig "Nej, varför frågar du mig? Jag hatar matte!" "Hörde jag något negativit om mattematik från Alexas mun kanske?" miss. Smith, uägh hon skulle alltid vara perfekt. Och det störde mig. Enormt mycket. Jag himlade med ögonen och kollade ner i boken igen för att börja jobba. Det var geometri som vi höll på med just nu. Det var kanske det som jag var bäst på inom matte så det var ganska lätt för mig. Efter några tal ringde skolklockan, och alla flög upp och kastade ihop sakerna sedan rusade vi ut ur klassrummet "HA ETT TREVLIGT HÖSTLOV SÅ SES VI OM EN VECKA IGEN!" Hördes det en röst som tillhörde rektorn ur högtalarna, jag gick med Sophie och Lucia till våra skåp som var brevid varandra. När vi kommit fram till skåpen och lagt in matte sakerna och jag tagit ur min väska och stängt skåpet så stog jag och log mot mina fina vänner.
"Hejdå Alexa, sköt om dig! Vi kommer sakna dig, och om David gör något- RING! Hälsa Simon från oss, att han har fått en riktigt fin dotter." Sa Lucia och kramade om mig sedan var det Sophies tur att få en kram. "Jag ringer varenda dag, jag lovar! Men jag måste gå nu, annars missar vi flyget! Älskar er!" "Ring när du har landat så vi vet att du är oskadd!" Jag skrattade lite och gav dem åter igen en kram och sprang ut genom dörrarna, mamma stog utan för skolan och väntade på mig. Jag hoppade in i bilen och på radion spelades domino- Jessie J. Jag lutade mig mot fönstret och  kollade ut och log för mig själv.

"Alexa, vi är framme i Arizona nu!" Mamma satt brevid mig och log milt. Jag hade visst sovit hela flygplansresan, vilket var skönt. Vi gick av flygplanet och hämtade ut våra väskor. Jag tog upp min blackberry ur fickan för att sedan skicka ett sms till Soph "Är framme nu, saknar er redan. Hoppas att veckan går fort! xoxo" När vi gått ut för att leta reda på mormor och morfar fick jag se dem stå och leta efter oss och jag sken upp i ett leende "MORMOR MORFAR!" Utbrast jag och sprang mot dem som fick syn på mig snabbt och sken upp i ett leende.
Jag kastade mig runt halsen på morfar "Min lilla flicka har blivit så stor!" mumlade morfar medans han släppte taget om mig och jag kastade mig om mormor. Nu kom mamma fram till oss och gav morfar en kram. "Så du växer lilla flicka min" Mormor log mjukt och snällt mot mig och sedan tog morfar min resväska och vi begav oss mot bilen. Jag tog upp min mobil för att smsa Sarah. "Hej Sarah! Är hemma i Arizona nu, tänkte att du kanske ville följa med mig till pappa ? Hör av dig! Kram" När vi satt oss i bilen så koplade jag in ipoden i öronen och tittade ut genom fönstret.  "Jo, du Alexa. Vi får besök ikväll av mina kompisar, deras barnbarn ska med, han är runt 17 år. I din ålder alltså. Bara så du vet!" Jag nickade till svar. Hoppas att han är snygg, tänkte jag för mig själv.

JUSTINS PERSPEKTIV

"Men måste jag följa med?""Ja, Justin. Det måste du." Jag och mormor hade diskuterat länge om att jag verkligen inte ville följa med. Dom skulle till någon gammal kompis och jag ville absolut inte följa med och sitta hos någon gammal tant och käka mat. "Det kanske får dig på lite bättre humör om jag säger att en 16 årig tjej ska med" Jag började genast le lite för mig själv. Hoppas att hon var snygg, tänkte jag. Jag satte på mig en svart skjorta  ett par jeans sen en lila kepa till det. Enkelt och snyggt. Jag stog och fixade håret lite så jag inte såg ut som hej kom och hjälp mig. "Raring, kom nu. Vi ska åka!" Ropade mormor från hallen. Jag satte på mig kepan och gick ner för trappan. Jag satte på mig ett par lila skor och sedan gick vi ut och hoppade in i bilen. När vi var framme så sa morfar till mig "du kan väl iallafall försöka vara trevlig?" Jag nickade och log till svar sedan gick vi och plingade på. Det var en ung tjej eller tja, ungefär i mammas ålder 30 år kanske. Det måste vara mormor och morfars kompisars dotter. "Annie" Sa hon och sträckte ut hande och log "Justin" Svarade jag tillbaka och log "Och er har jag ju redan träffat!" Log hon mot mormor och morfar och kramade om dom. "Min dotters bästa vän Luc, hon älskar dig. Tja, Alexa min dotter hon gillar dig också. Men inte lika mycket som Lucia!" Sa Annie när vi kommit in i hallen, jag log till svar. Och tyckte bara att det var ganska skönt att hon inte var något crazy fan. Då vet jag att hon skulle sitta och få panik så fort jag skulle röra mig. Jag har varit med om det förr. "Alexa!! Kom ner nu, dom är här!" Alexa måste alltså vara dottern till Annie, "Kommer!" Jag hörde steg från ett rum och en dörr som stängdes sedan steg i trappan. Sen kom en tjej ner för trappan och stannade upp i hallen när hon såg att det var jag hennes ögon växte sig stora. Men det gjorde även mina. Hon var någon av de snyggaste tjejerna jag någonsin mött, och då har jag träffat många. "Du är Justin Bieber" Sa hon helt paff. "ja, det är jag, och du är?" "Alexa, jag måste ta en bild med dig och skicka till Lucia!""Sure, om du vill det så." Jag tog av mig kepan och drog lite med handen genom håret sedan ställde jag mig brevid Alexa och log.

This not happend everyday! I love you!!<3

Skrev hon till sin vän som då hette Lucia. "Alexa, du kan visa Justin runt här. Han har aldrig varit här" Det var hennes morfar Rob som sa åt henne att visa mig runt i huset. Vilket jag inte hade något emot "Okej" Sa hon och log och sedan tog hon tag i min arm. Hon visade mig runt i hela huset, när hon tillsist kom in i sitt rum "Ja, här är mitt rum." Sa hon och öppnade dörren till ett rum med lila väggar och två vita garderober ett skrivbord ett nattduksbord och en säng. Hon var nog inte här så ofta "Vart bor du någotstans?" Frågade jag och satte mig ner på hennes säng. "Vi bodde först här i Arizona tills jag var 14 år, då flyttade vi till Florida""Varför flyttade ni?""Pappa dog i cancer, så mamma ville inte bo i samma hus. Eller stad, så då flyttade vi till Florida""Oj, vad hemskt!" Var det ända jag fick ur mig. Det var det verkligen. Förlora sin pappa, skulle jag aldrig komma över. "ja, så jag ska till graven imorgon. Du kanske vill följa med? Min kompis svarar inte på mitt sms." "Om jag får det så vill jag gärna, vi kanske kan hitta på något mer under veckan, jag ska vara här hela veckan, jag antar att du också ska det?" Hon nickade till svar "Ungar, maten är klar!" Det var nog Christine, Alexas mormor som ropade på oss. Vi reste oss upp och gick ner och satte oss. Det luktade gudomligt så jag tror nog att det smakar gudomligt också. Det vi fick severat till mat var kött klyftpotatis, det var riktigt gott! Jag var tvungen att ta lite till för att det var så gott "Ja, och Alexa ska till Japan om två veckor hon" Sa Annie och log. "Vad ska du göra i Japan?" Var jag tvungen att fråga och kolla på henne. Hon började först att le ett litet och milt leende sedan växte leendet upp till ögonen "Jag ska köra VM i boxning" WHAT? Skojar tjejen med mig, ska hon spela VM i Japan? Jag skulle även ha konsert där så jag skulle stanna där i fyra dagar. Jag kanske skulle ha tid att åka och kolla på någon match. "Wow! Jag ska ha konsert där om två veckor. Jag stannar i fyra dagar, då kan jag kanske komma och kolla på dig?" Hon nickade och log som svar. När vi ätit upp maten så tackade jag och Alexa och gick från bordet, båda var påväg att ta bort våra taldrikar när Christine stoppade oss "Låt det stå, det där fixar vi!" Vi sa tack och gick sedan mot Alexas rum på övervåningen. "Vill du följa med ut på en promenad?" Alexa kollade frågande på mig och jag kollade på klockan, den va 19.30, det var ganska mörkt så jag tror att jag inte skulle bli attackerad av mina fans eller papsen. "Sure" Svarade jag henne och log. "Går du ner och säger att vi går ut så ska jag bara byta om ?" "Okej" Jag hade gärna viljat stanna och vara med när hon bytte om, men vi hade bara kännt varandra under en kväll. Jag gick ner för trapporna och in i köket där de satt och pratade och skrattade.
"Var det något speciellt du ville?" Frågade morfar mig "Jag skulle bara säga att jag och Alexa går ut en sväng" De nickade till svar, precis när jag hade satt på mig skorna så kommer Alexa ner med ett par tighta jeans och en rosa ganska tjocktröja med ett tryck längst ner på tröjan där bak-på rumpan där det stog Boxing queen. Vilket jag absolut tror att hon är. Hon hoppade i ett par ballerina skor och vi sa hejdå och gick ut på de tomma mörka gatorna. "Saknar du inte ibland att kunna gå på stan eller något sånt utan att du blir attackerad av dina fans och kanske 20-40 paps?""Jo, visst gör jag det. Men jag älskar även det jag gör. Så jag är inte precis förvånad, jag visste att det skulle hända. Men inte inom ett år. Fast jag gör det jag älskar mest i hela världen. Så det är värt det." "Kan inte papsen vara väldigt dryga?""Ja, för det mesta är dom dryga. Men jag valde att leva såhär, så jag får faktiskt skylla mig själv lite." Vi pratade vidare lite om små saker sen så började vi höra ett gäng ungdommar. Jag trodde att det var mina fans, så vi stannade och kollade bakåt vilka det var, "Shit!" Jag hörde i Alexas röst att hon blev rädd och osäker, hon greppade min ena hand, jag vart först väldigt förvånad över hennes beteende "Vad är det?"  Hon skakade bara på huvudet och ställde sig bakom mig. Ungdommarna närmade sig och jag såg och hörde att dom inte var så värst nyktra jag förstog direkt att det inte var mina fans, så jag ville bara ta bort Alexa från det som gjorde henne så rädd "kom"  Sa jag och drog med henne bortåt. "ALEXAAAA!" Jag hörde röster bakom oss som ropade hennes namn, jag började gå fortare. Det sista jag ville var att något skulle hända henne var att någonting ont hände henne. Jag vet, jag hade bara känt henne i en dag. Mindre än en dag. Men det var som att vi kännt varandra längre än så. Hennes mormor och morfar bodde rätt centralt, ganska nära vårat hotell faktiskt, jag tog med henne dit och upp in på vårat rum.

ALEXAS PERSPEKTIV

Han tog med mig till ett hotell, vilket jag visste var där han skulle bo i veckan och in i hissen och sedan in i ett rum, det var nog deras hotellrum. Vi gick hela vägen dit utan tystnad, men när jag satte mig ner i deras soffa så började jag att gråta, gråta mycket. Justin visste nog inte vad han skulle göra. Tillslut la han armarna om mig och jag lutade mig mot honom och grät ännu mera. Efter ett tag när jag lungnade ner mig så lyfte Justin upp mitt ansikte och kollade mig rakt in i mina ögon, hans bruna ögon, nu förstår jag varför alla tjejer faller för hans blick.
"Kan du berätta för mig vad det är som har hänt?" Jag hade inte berättat för någon om vad som hänt mig. Bara min mamma. Men för Justin kände jag att jag kunde berätta det för, vi hade bara känt varandra i några timmar, men det kändes så mycket mer än några timmar. Jag tog ett djupt andetag och började "När jag var 14 år var jag tillsammans med en som hette David. Han var där och fanns för mig när jag hade det svårt med pappa, ja han var som min bästa vän, men också min pojkvän. Jag älskade honom verkligen. Men när jag fick reda på att jag skulle flytta till Florida så ville jag inte chansa på ett långdistansförhållande. Jag vet att det inte skulle fungera. Så två kvällar innan vi Flyttade till Florida så skulle jag göra slut med honom. Jag bad honom komma hem till mig så jag skulle få säga det till honom. När jag väl hade sagt det så reagerade han inte så bra. Han sprang gråtandes och skrikandes från mitt hus. Jag trodde det var det sista jag såg av honom. Men det var det inte, kvällen efter händelsen så satt jag uppe på mitt rum för att packa det sista, så säger mamma att jag har telefon, det är David som ringer. Han säger att han måste säga mig något innan jag åkte. Så vi bestämmde att vi skulle träffas i parken, det var ganska sent och mörkt ute. Jag gick dit och skulle prata med honom. Han kommer fram och slår till mig på käften. Jag blev väldigt förvånad och slog tillbaka. Jag var ju ändå boxare. Hans två vänner  kommer fram och alla börjar slå på mig. Jag ramlar ihop och dom fortsätter sparka på mig tills allt vart svart. Sedan kommer jag inte ihåg något mer. Bara att jag vaknade upp på ett sjukhus i Florida då dom hade flygit mig dit. Det var bland mina hemskaste uppleverse" När jag var klar andades jag ut och lät tårarna falla, "Så, det var alltså David och hans kompisar som kom bakom oss?" Jag nickade till svar och lutade mig mot Justin. "Dom kan inte varit friska. Misshandla en sån fin tjej som dig?" Jag log milt mot Justin när han sa sådär. Vi fortsatte prata om livet lite till sen så avbröt Justin mig mitt i en mening genom att pressa hans läppar mot mina. Det var som om han tog andan ur mig. Tog mig till en annan värld. Vi avslutade kyssen och bara kollade varandra i ögonen "Det där har jag viljat prova hela kvällen" Du tog min mening" svarade jag och log sedan pressades våra läppar samman igen. Det övergick till ett hångel. Precis när han skulle bära upp mig och in i hans rum hör vi en dörr som öppnas.
_____________________________________________________________________________________________

Hope u like it! Ligger just nu hemma och mår piss! Ska egentligen vara i skolan just nu. Men nejnej, jag fick panik ont i magen och var tvungen att åka hem. Jag bara låg där på en bänk i no korridoren och kunde inte röra mig. Har fortfarande ont som bara den, värre än i skolan. Så ja, vi får se hur jag mår senare. Men tror inte att det kommer bli bättre. Orkar inte ha datan på magen nå mer. Så nu ska jag lägga mig ner, får se hur bloggningen blir. Men nu vill jag ha komentarer och kritik:) Glöm inte bort frågestunden under detta inlägg!!
puss


-

Medans ni väntar på ett kapitel så kör vi igång med en frågestund! Om mig eller bloggen, och jag säger bara; Justin kommer in i kapitel tre eller fyra!
Det är lite körigt denna vecka, för att vi har 2 prov och 2 förhör den här veckan. Efter idag.
Så jag måste även plugga, ber om ursäkt för det. Men skolan kommer först, så fråga vad ni vill ang. mig eller novellen :)<3

Chapter two- the big meeting

Efter att vi hade ätit upp frukosten och plockat undan allt så kom mamma ner."Hej Annie,hur är det med dig ?"Frågade Lucia och gick och kramade om mamma efter Lucia var det Sophies tur att ge mamma en lätt kram.
"Vad ville Steve?" frågade jag när kramkalaset var över."Han undrade när han kunde komma. Och om det var okej att han kom hit idag. Jag sa att det var okej," han och Peter skulle komma och äta lunch här, så vi ska prata om Japan då."Okej det blir bra," sa jag och gav mamma en kram påvägen upp på mitt rum. När vi kommit upp på rummet så byter vi om från pyamas. Jag gick in i min WIC och kollade vad jag skulle ha på mig. Jag hade en sida med bara mina boxings kläder och handskar. Jag hade ett par styckna. Jag hade helt klart ett par favoriter- dom rosa. Dom fick jag av pappa i julklapp året innan han dog. Det är fortfarande mina favoriter. Det var även dem jag hade på mig när jag vann förra året. Men detta skulle bli stort. Jag skulle på VM i Japan, jag hade bara kört DM här i USA."Tjejer, kan ni hjälpa mig! Jag vet inte vad jag ska ha på mig?" ropade jag innifrån min WIC och de kom i fullfart in till mig. Dem valde tillsammans och det vart ett par tighta jeans, ett tight svart linne med ett tryck som boxningshandskar runt halsen sedan en mörkgrå kofta till det.

"Tack" svarade jag och log mot dem sedan log dem mot mig och gick ut så jag skulle få byta om ifred. Jag satte på mig kläderna och gick ut till tjejerna. Jag släppte ut mitt bruna självlockiga hår och borstade ut det lite sen fick det vara som det var. Jag lade även på lite smink- mascara och lite rouge. Jag brukar för det mesta inte ha så mycket smink. Utan är mest naturlig.Är ni klara?" Vi kanske kan gå en snabbis på stan. Jag har ju fått min månadspeng igår!"Ja det är vi, kan vi väl". Då kan du visa dom där snygga boxingshortsen som du pratade om! Svarade Soph och log. Jag nickade till svar och vi gick ner. Mamma var i vardagsrummet och kollade på gamla bilder som hon hade tagit på både mig och pappa men även andra bilder."Mamma, vi går ut på stan en snabbis. Vi kommer snart hem!""Okej, det blir jätte bra älskling! ses snart."

Vi tog på oss skorna, jag satte på mig mina svarta converse och vi gick ut och hoppade in i min vita range rover. Jag fick den av Steve mamma och Peter i 16 års present. Så att ingen av dom skulle behöva köra mig till träningarna och skolan hela tiden. Men nu åker jag knappt till träningarna längre, eftersom att vi har skaffat en boxning lokal till mig nere i våran källare. Dit brukar jag gå och slå och sparka lite när jag behöver tid för mig själv. Jag har även alla mina priser där, och lite andra saker som man kan behöva- som en dusch och omklädningsrum. Jag brukar lära Lucia och Sophie några spakar och kickar och sånt. Men Lucia är inte så för det där med boxning, hon och Soph brukar komma och kolla på mina matcher, dem är som min maskot och peppar mig alltid. Det är de som jag älskar med mina vänner. Dom finns alltid där för att stötta mig. Oavsett vad som än händer. "Ska vi parkera i parkeringshuset eller på en vanligparkering?" frågade jag när vi nästan var framme."Parkeringshuset, det ligger ju i gallerian och där ligger även dom flesta affärer som vi ska gå till" svarade Lucia."Okej, då tar vi parkeringshuset" sa jag och skrattade lite mednas jag svängde höger och in i parkeringshuset. När vi parkerat bilen och gått ut ur bilen och var på väg att gå mot hissen stoppade Lucia oss."Kan inte jag få ta en bild på er och lägga ut på twitter?" "Får du väl" "Åh vilken fin! Den ska jag ha som bakrunds bild. Hon visade oss och vi skrattade lite."Hon la sedan ut den på twitter.

 


Go for some shopping whit my besties @Alexaaa and @Sophietheone <3

Vi gick till hissen som redan var på våran våning och hoppade in för att sedan åka ner. När vi klivit ur hissen så gick vi mot affärerna."Ska jag visa er de dära boxnings sakerna som jag pratade om?" frågade jag och de nickade och log. Vi gick in på sport affären och gick mot boxningsavdelningen. "Här är dom!" Sa jag och visade ett par zebrafärgade boxningshandskar med matchande shorts. "GUD VILKA SNYGGA!" Sa Lucia och Sophie i mun på varandra. "Ja, jag gillar dom! Och inte allt för dyra heller" "Du borde lätt köpa dom Alexa! Det är värt det och de vet du om! Efter som att boxnining är ditt liv, så spelar det inte så stor roll hur mycket dom kostar. Eftersom att du brinner för det du gör och du vet att du kommer få användning för dom i Japan." Det Lucia sa var ganska kloka ord. Den tjejen var väldigt "tjejig" men även väldigt smart. "Men, jag kan ju inte ha med mig alla boxningshandskar! Och jag kommer få ångest över vilka jag ska ta med mig." sa jag och tvekade för en sekund "Då hjälper vi dig med att välja vilka du ska ha med dig! Köp dom nu Alex, det är värt det!" "Jag köpter dom!" Sa jag medans jag gick mot kassan för att betala. "Du vet att det är 50% rabatt på dom här sakerna va?" Frågade kassörskan "Va, nej det visste jag inte! Då vart det billigare ändå! Gud vad bra, jag kanske kan spara lite pengar till Japan nu." Tjejen i kassan log mot mig och jag betalade.
"Kan vi inte sätta oss ner nu? Jag har såååå ont i mina fötter!" Klagade Lucia dramatiskt. Men vi hade faktiskt shoppat en heldel. Så jag förstår henne. "Skyll dig själv om du väljer att gå med högklackat, fast du har rätt vi har gått ganska mycket, ska vi bege oss hemmåt? Jag vill gärna vara i tid på mitt egna möte. Men ni kan också vara med om ni vill! På mötet asså!" "Det förstår jag att du vill. Kan vi väl, vi har ändå inget annat att göra!" Vi gick mot hissen och åkte upp till bilen. Vi kastade in påsarna i bagageluckan och hoppade in i bilen för att ratta hemmåt. När vi kommit en bit så börjar Justin Bieber Spelas på radion. Ingen av mig och Sopihe hann ens reagera "OMG OMG OMG!! DET ÄR JUSTIN BIEBER FÖR FAN!! HÖJ VOLYMEN ALEXA!!! MEN HÖJ DÅ!!" Skrek Lucia och blev helt jäkla hyper, hon var verkligen hyperaktiv nu "Men Lucia, nu får du lugna ner dig. Det är en helt vanlig kille bara. Som kanske är typ världskänd. Men ändå, han är 17 år Lucia" Soph började bli ganska trött på Lucias tjat om honom. Men jag tyckte ju att han var helt okej, så jag gjorde som lucia sa-jag höjde volymen. Jag och Lucia började sjunga med i låten never say never. Vi fjantade oss och skrattade medans Soph satt och begravde hennes ansikte i hennes händer "Skäms du över oss?" "Ja det gör jag, ni är jätte pinsamma!" "Men ge dig Soph, vi är i en bil. Det är bara du som tror att hela USA ser oss! Vi är i en bil, ingen ser oss utom du!" "Men ni är ändå pinsamma!" Svarade hon och skrattade med huvudet i hennes händer. "Tur att vi snart är hemma då" Svarade jag och fortsatte sedan att sjunga. När vi var hemma så stog Steves bil redan hemma på gården. Så jag anade att han och Peter redan va hemma.

"HEMMA!" Ropade jag och stängde dörren efter oss. Vi gick in i köket där mamma Peter och Steve satt och pratade "Oj, har du köpt hela varuhuset eller?" frågde Peter när vi kom in i köket "Nej, men jag har köpt nya shorts och handskar!""Åh vad bra! Du har ju inte bara 100 stycken! Får se?" Jag himlade med ögonen och letade fram rätt påse jag tog fram påsen och sedan höll jag upp shorsen och handskarna. "Tog du dom dyraste i hela affären eller?" "Nej, de billigaste faktiskt" De kollade konstigt på mig som om att jag ljög men det gjorde jag faktistk inte "Det är sant, hon köpte faktiskt de biligaste! Och snyggaste, eller hur Lucia?" Sophie kollade mot Lucia som nickade på huvudet "ja, vilket kap! Ska ni gå upp med era påsar och komma ner och fika och prata lite om Japan?""Visst" Svarade Lucia åt oss och vi sprang upp för trappan.
"Så, om jag har fattat det rätt så ska jag till Japan två veckor efter höstlovet?""Du har fattat helt rätt! Vi ska stanna i två veckor.""TVÅ VECKOR!?" "Vill du bli väldsmästare eller inte?""Det är klart jag vill bli det, men jag kommer att sakna dom här två på tok för mycket" Svarade jag och pekade mot Luc och Soph. "Det är klart att du ska åka till Japan, vi klarar oss. Vi kan snacka på skype, skicka vykort allt! Åk och vinn den där skiten!" Nu var det Lucia som för första gången på länge sa något. "Ja, det är ett alternativ. Det kan ni ju göra i en vecka. Ni får åka med till Japan första veckan! Jag har pratat med era föräldrar under tiden ni var på stan, och det är helt okej!" Vi kollade häpet på mamma som satt och smålog mot oss "MAMMA DU ÄR BÄST!!" Luc och Soph satt fortfarande och var lika häpna, så jag var tvungen att göra klartecken att det var sant. "TJEJER!!! Vi ska till Japan!!!!! Fattar ni? Japan!" Vi var riktigt glada alla tre över den glada och stora nyheten. Vi fortsatte att prata lite till sedan var tjejerna tvugna att bege sig hemmåt. "hejdå tjejer, vi ses på måndag i skolan! Sen är det bara 4 veckor kvar!" Sa jag medans jag kramade om dom båda två och sedan stängde dörren bakom dem. Jag gick upp på mitt rum och hämtade en skiva. Det fick bli Justin Bieber- My world 2.0. Den hade jag fått av Lucia och Soph i 16 års present på skoj. Men skivan är helt okej faktiskt. Den jag gillar mest är down to earh. Kanske för att den får mig att tänka på pappa. Den låten kommer verkligen från hans hjärta, och går rakt in i de flesta hjärtan. Den är liksom, speciell för mig och säkert massa andra också. Men det är en av mina favorit låtar. Jag tog med mig mitt USB minne med massa andra bra push låtar och gick sedan ner i källaren. "Mamma jag är nere i träningsrummet om det är något!""Okej!". Jag gick ner och in i omklädningsrummet för att byta om och sedan ställa mig på mattan och boxas lite mot påsen. Jag satte in mitt USB minne i sterion och första låten blev more-Usher Jag satte på mig mina handskar och hoppade upp på mattan. Där stog jag och stog och sparkade så mycket jag orkade.
"Bra spark där Alex, om du tänker träna så här mycket fram tills VM så vinner du lätt!" "Vad gör du här nere?" Steve gick och sänkte musiken. "Jag tänkte kolla på min enormt duktiga elev. Hur så?" "Hur länge har du stått där och tittat?" " Jag kom för kanske 40 minuter sedan. Jag tycker om att kolla när du boxas och det  vet du Alexa." Jag gick av mattan för att dricka lite vatten. Vi pratade en stund till. Sedan bestämde vi oss för att jag skulle hoppa in i duschen och frächa upp mig så skulle vi åka till någon resturang och fira att jag kom med i VM. När jag hoppat ut ur duschen så sprang jag upp på mitt rum, och in i min WIC. det fick bli en beigevit ganska kort klänning och ett par beiga högklackat, jag brukade inte ha det. Men jag kan faktiskt gå med såna. Fast alla inte tror det om mig. Eftersom att vi bor där vi bor så är det nästan sommar året runt. Det är iallafall väldigt sällan det kommer snö hit. Så fast det var septemer så var det väldigt varmt. Därför behövde jag inga leggings eller strumpbyxor till det. Jag blåste håret så det vart mina naturliga lockar. precis när jag skulle sminka mig lite lätt plingade det till i min telefon och jag sprang fram till min blackberry som låg på bordet brevid sängen och ladddade. * Hej Alexa! Hörde att du kanske skulle komma hem till Arizona under höstlovet? Har du lust att träffa mig? Svara gärna:) Saknar dig! Hälsa Annie också. Jag var och satte nya blommor och tände ett nytt ljus på graven idag, ställde även dit ett foto på dig mig och Simon, tänk vad tiden går fort. Redan tre år. Styrke kram till dig och Annie!/Sarah* Jag små log lite för mig själv, hon mormor och morfar var dom som tog hand om pappas grav när vi flyttade.  Hon hade iallafall inte glömt mig, eller pappa. Jag svarade ett snabbt svar *Hej Sarah! Ja det ska vi , klart vi kan träffas :)vad bra att höra! Hälsa pappa från mig. Puss/Alexa* Jag sminkade mig lite till sedan var jag klar. Precis när jag var klar så plingade det på dörren. Jag sprang ner för trappan och ut i hallen där stog mamma Steve och Peter och pratade. "Hej raring, vad fin du är!" Sa mamma och kramade om mig. "Jag skulle hälsa från Sarah, hon hade vart vid pappas grav idag och fixat nya blommor och ett nytt ljus. Hon hade också satt dit en bild på mig henne och pappa." Mamma log mot mig som svar. Vi gick ut och hoppade in i Steves bil för att åka mot resturangen där han redan hade bokat bord. När vi vart visade vad vi skulle sitta så fick vi lite champange, och sevetrisen hällde upp åt alla "Öhm, jag får ju inte dricka detta, det är ju alkohol!""Idag får du, för du är värd det!" Jag vände huvudet mot mamma för att skulle kolla så att det var okej att jag drack, och hon nickade tillbaka och log. När servetrisen gått så slog Steve en gaffel eller något liknande i hans glas och ställde sig upp och började harkla sig lite "Öhm, om jag skulle kunna få allas uppmärksamhet, så tycker jag att vi ska utbringa en skål för en tjej som kämpar varje dag för att gå vidare från hennes pappas död för tre år sedan. Men, denna tjej med namnet Alexa har även gått till boxnings VM i japan. Så en skål för dig Alexa!!" Jag satt med huvudet i händerna och skrattade det var verkligen pinsamt, jag skämms sällan. Men just nu var ett väldigt bra tillfälle att skämmas. Det var förvånatsvärt många som ställde sig upp och skålade och hurrade för mig. Men det var fortfarande pinsamt, när han satte sig ner igen så var jag tvungen att fråga vad han höll på med, "Varför gör du såhär mot mig??""Därför att alla förtjänar att veta att dom sitter i samma resturang med världens starkaste tjej! Både fysiskit och psysiskt!" Jag log mot Steve som svar och maten kom ut. När vi setat och ätit ett tag kom en liten tjej fram till mig "kan jag få din autograf?"

____________________________________________________________________________________________

Förlåt för jätte dålig uppdatering:( men jag har ett liv utöver detta också. nästa vecka har vi tre prov. och sedan två inlämningar. Så jag har någonting varenda dag nästa vecka, jag måste även få umgås med mina vänner. Men jag skriver så mycket jag hinner! Tro mig, det gör jag. Varenda liten minut som blir över skriver jag här på. Puss på er ! Kommentera nu :)

 


Chapter one - the phonecall

-ALEXA ! Maten är klar.  Jag hade inte ens märkt att mamma kommit hem.
Jag slog igen datan och sprang ner för trappen och in i köket. Det luktade gudomligt så jag hoppades att det var något gott.
-Vad blir det för mat? Frågade jag mamma.
-Det blir kött och potatisklyftor, är det okej?
-Okej? det är ju min favorit mat, klart det är okej! Svarade jag och mamma skrattade lite och tog fram köttet, och la upp en bit på min talrik och sedan ställde hon fram formen med potatis i. Jag var vrål hungrig och tog nog rätt mycket.
-Oj, någon som har tränat hårt? Frågade mamma mig när hon såg min talrik.
-Ja, jag kanske ska få åka till Japan och tävla VM, sa jag med mat i hela munnen.
-Oj jaha ! Vad kul, hur vet du det?
- Steve sa det, han sa att dom skulle ha möte senare i kväll och bestämma vilka som skulle få åka, man får bara ha med 5 från varje delstat.
-Jaha, men du har ju tränat boxning sen du var 7, du måste ju få åka.
-Jag vet inte, Steve skulle ringa runt nio. Jag har inte sagt något till Lucia och Sophie, jag vill inte att dom ska veta något innan allt är klart.
Mamma svarade något i stil med okej. När jag ätit upp maten gick jag upp på mitt rum och slog upp min data. Jag kollade hur mycket klockan var, den var halv åtta, den 27 september. Jag var nervös fall jag skulle få åka eller inte. Imorgon var det 3 år sedan pappa dog. I cancer. Det var hemskt, och det var därför vi flyttade till Florida, för att mamma inte ville bo i samma hus som pappa bodde i, ja när han levde.
Jag kommer precis ihåg känslan, när mamma sa att hon behövde prata om en viktig sak. Jag frågade vart pappa var, och hon började gråta. Sedan berättade hon. "pappa har cancer Alexa, han kanske inte överlever" det var det värsta jag någonsin hade hört. Jag bara stog där jag kunde inte gråta. Tårarna kommer inte. "Han måste bo på sjukhuset ett tag" då kom tårarna, dom rann och rann. Som om jag aldrig hade gråtit förut, och jag som skulle träffa Sarah, jag smsade Sarah och sa att jag mådde dåligt och stannade hemma. Jag ville inte berätta det då, jag ville träffa henne så jag bjöd över henne dagen efter jag fick reda på det. Hon tyckte om min pappa väldigt mycket, och pappa tyckte om henne som om hon vore hans egna dotter. Sarah grät mer än vad jag gjorde.
Sedan sa mamma att hon skulle till pappa och både jag och Sarah ville följa med, min mamma gillade också Sarah. Jag kommer ihåg hur hemskt det var, när sköterskan öppnade dörren till hans rum . Och pappa låg där med alla slangar och jag har aldrig sätt honom så svag. Mina tankar när jag satt och tittade på bakrundsbilden på min data som föreställde mig och pappa när jag var tre.
-Alexa ! du har telefon, sa mamma från nedevåningen jag kollade på klockan 20.45, det kanske var Steve. Jag torkade bort tåren jag fått när jag tänkte på pappa och sprang ner för trappan. Mamma mimade med sina läppar med något som såg ut som "det är Steve".
-Ja det är Alexa.
-Hej min superstar ! Är du redo för Japan ?
Jag tappade hakan och kände hur tårarna kom. Glädjetårarna.
-Du driver med mig?
-Nix, vi ska till Japan, hälsa mamma det ! Jag och Pete kommer över imorgon så ska vi prata mer om saken.
- OMG ! Jag kan inte fatta det ! Jag kan inte fatta det ! Du är bäst Steve ! Ses imorgon, hejdå!
-Hejdå superstar ! Steve min tränare, var som min pappa och Peter min maneger var som min bror.
Vi la på och  mamma kollade förväntans fullt på mig.
-VI SKA TILL JAPAN MAMMA !!
Jag sprang och kramade om henne.
-Kan jag bjuda hit Lucia och Sophie och fråga om dom kan sova här? Det är ju faktiskt lördag imorgon.
-Ja det är klart du kan!
Jag kramade mamma ännu en gång, och sprang upp på mitt rum. Jag loggade in på skype för att kolla om någon av dom var inne. Lucia var inne, jag ringer henne.
-HEJ ALEXA ! Hörde jag två glada röster, dom satte på webbcam och jag accepterade.
-Hej sötnosar. Vad skönt att ni var då slipper jag ringa båda. Men vill ni komma hit och sova? jag måste berätta en sak för er.
-Men Alexa, imorgon är det ju..
-Ja, jag vet. Tre år sen pappa dog. Men ni får komma ändå ! Jag har pratat med mamma, det går bra! Och jag måste säga er en super viktig sak !
-Okej, det är klart vi kan. Vi kommer nu på direkten ! Puss hejdå !
-Puss hej !
Vi gjorde en slängpuss i webbcamen skrattade och la på. Jag tog fram den uppblåsbara madrassen och stoppade in den i vägg uttaget,  och den blåstes upp. Under tiden gick jag och hämtade täcke kudde och lakan. Jag bäddade iordning madrassen- den är så stor att vi tre får plats på den, det brukar sluta med att alla tre sover där. Jag gick ner och poppade popcorn sedan tog jag ut drickan ur kylskåpet tog fram tre glas och så en skål till popcornen och hällde upp dom i skålen. Precis när jag hällt upp popcornen öppnades dörren och två glada röster hördes.
-Vi är här nu !
-I köket ! Ropade jag tillbaka.
Jag gick ut i hallen och möttes av en bamsekram-gruppkram. Lucia och Sophie tog av sig ytterkläderna och följde med mig ut i köket för att hjälpa till att bära upp sakerna. När vi kom in i mitt rum och satt oss till rätta.
-Okej superstar, berätta nu. vad är det ? Undrade Soph, ja Superstar är mitt smeknamn för att jag förra året vann DM samma dag som min pappa hade dött fast två år senare. Jag kämpade verkligen den dagen.
-Okej, nummer ett. Jag ska till Arizona på höstlovet. HELA höstlovet.
-Men va ? Frågade dom med en mun.
-Jag var inte klar än. Nummer två är... Jag såg hur dom spännde sig så jag drog ut på det och sa till slut.
-Nummer två är jag ska till Japan och köra VM ! Nästan skrek jag och Lucia och Soph tappade först hakan sedan började vi glädje skrika och Soph sedan dansade vi våran lilla glädje dans.
-Men när ska du dit då? Till Japan? Asså du kommer typ bli "Queen of boxning" om du vinner.
-haha, jag vet inte än, Steve och Pete kommer imorgon och pratar om det. Det tror jag inte att jag gör. Jag menar, det finns fullt av proffs som jag ska möta.
-Lilla vännen, du har boxats i 9 år tre-fyra dagar i veckan och du påstår att du inte är proffs? Sa Lucia.
-Ja, men det finns ju dom som har boxats längre än jag.
- Ja, men du möter väl bara dom som är lika gamla som dig? Och dom som har kört lika länge?
-Ja, man kör efter ålder och kunskap.
-Då vinner du ju.
-Vi får se.
Vi pratade lite och skrattade lite och sedan kollade vi på en film. Eftersom att Lucia var ett Justin Bieber fan så kollade vi på Never Say Never. Jag hade aldrig sätt den förut. Medans Lucia satt och störtgrät genom nästan hela filmen fällde jag och Soph en liten enstaka tår någon gång ibland. Den var riktigt bra och man får verkligen respekt för honom. Okej, jag har aldrig varit någon "hater" men jag har aldrig varit som Lucia, hon har vart det sen 2009. I år är det 2011. Så jag och Soph har tagit oss igenom åren med hennes Bieber snack. Men vi har haft väldigt kul.  Vi pratade lite till sedan gick vi och borstade tänderna och sen så gick vi och la oss- alla tre på madrassen.
-God natt superstar, sa Luc och Soph i kör.
-God natt solstrålar, Vi la oss till rätta och sedan somnade vi.
*
-Pappa ! Jag var tre igen, jag stog och kollade ut igenom fönstret och väntade på att pappas bil skulle rulla in på parkeringen. När jag såg bilen sprang jag ut utan skor och kastade mig i pappas famn. Jag hade alltid varit pappas flicka, och det är jag fortfarande. Pappa fångade mig och lyfte upp mig och strök med ena handen från toppen av mitt huvud ner på ryggen.
-Hej raring, hur har det varit på dagis idag?
-Det har varit bra, kom nu går vi in så vi inte blir sjuka. Pappa skrattade lite och gick in med mig. Mamma mötte oss i hallen och gav pappa en snabb puss.
-Hur har det varit på jobbet idag?
-Jo, det har varit bra. Vi sålde tre bilar idag. Själv då?
-Jo, vi börjar komma igång.
Min mamma jobbade som fotograf och hade precis öppnat sin egna studio med sminkare och stylare. Det var ett riktigt coolt ställe. Olika väggar och bakrunder, jag hade fått vart med och målat en vägg. Den skulle vara lila bestämmde jag.
-Kom pappa ! Vi går upp på baksidan och gungar !
-Javisst, sätt på dig en varmare tröja bara. Det börjar bli kallt nu. Jag gick och tog ner min favorit jacka. En lila. Sedan gick vi ut och pappa gjorde fart på mig.
-Nu kör vi tatten ! Du är, sa jag och skrattade och sprang iväg, medans pappa jagade mig. Han tog mig och lyfte upp mig och vi snurrade runt. Mamma kom ut och fotade oss. Det är ett av de fotografierna jag har som bakrundsbild. Min favorit bild.
*
-Alexa,alexa, hur mår du ? Vad drömde du ?
Jag vaknde av att Lucia och Soph satt och ruskade på mig. Soph hade lagt mitt huvud på hennes ben och hon satt och strök undan mitt hår. Förens då märkte jag att jag grät.
-Såja, gråt inte Alexa. Berätta nu, vad hände ? Vad det David?
Lucia torkade bort mina tårar med hennes tumme.
-Pappa.. sa jag bara.
-Alexa, mår du bra?
- I två år, har jag drömt samma dröm, samma kväll.
-Vad är det för dröm då ? frågade Soph som fortfarande satt och strök bort mitt hår. Jag hade världens bästa vänner.
-Pappa kommer hem från jobbet, jag springer ut och han bär upp mig..
Jag fortsatte berätta medans Lucia fortsatte torka bort mina tårar när dom vart för många, Lucia är den där känsliga typen. Gråter någon av oss så gråter hon. Och Soph strök mig genom håret.
-Jag älskar er. Tack för att ni finns, jag skulle inte klara det här utan er, sa jag och log lite. Det vart en bamsekram innan vi gick ner och åt frukost. Mamma sov fortfarande eller ja, hon var iallafall kvar uppe på sitt rum. Det här är en jobbig dag för både mig och mamma.
-Vad vill ni ha att äta ? Frågade jag medans jag stog och kollade vad vi hade i kylskåpet.
-Macka och óboy, svarade Lucia och Sophie svarade
-Macka och apelsinjuice. Jag tog samma som Soph, och började duka fram frukosten.
-Varm eller kall ? frågade jag och kollade på Lucia.
-Varm tack,svarade hon och log.
Jag ställde in muggen i micron och sedan plockade jag fram lite pålägg. När micron pep så gick jag och tog ut muggen ur micron. Jag satte mig ner vid köksborden och började bre min macka, sedan hyvlade jag osten och hällde upp juicen i mitt glas.
-Vilken tid skulle Steve och Peter komma? frågade Lucia
-De skulle ringa innan, precis när jag svarade Lucia så började hemtelefonen ringa och både Luica och Sophs ögon blev stora som bowlingklot. Jag sprang och svarade.
-Alexa här.
-God morgon Superstar! Hur mår du?
Det var Steve, han visste att idag är inte som vanliga dagar här hos oss.
-Jo, det är väl sådär. Lucia och Soph är här och muntrar upp mig.
-Vad härligt att höra! Hur mår mamma då?
-Jag vet inte, hon har inte kommit ner än.
-Tror du att hon har tid att byta några ord ?
-Jag vet inte, jag ska gå upp till mamma och kolla.
Jag sprang upp för trappan och sedan knackade jag på mammas dörr och öppnade dörren.
Jag höll ena handen för telefonen så att inte Steve skulle höra oss babla.
-Mamma? frågade jag lite tyst.
Jag hörde hur hon snörvlade lite och såg hur hon drog med handen under ögonen. Det var jobbigt att vara i mammas sällskap just den här dagen.
-Ja hjärtat, vad är det?
-Steve är på telefonen, har du lust att prata med honom?
-Det kan jag väl, svarade hon.
Jag gick fram till henne och gav henne telefonen till henne och en snabb kram sedan viskade jag i hennes öra
- Jag älskar dig, och det kommer att gå bra. Pappa kommer alltid att finnas med oss, även om han inte är synlig så finns han här. Sedan lämnade jag rummet med en tår rinna ner för min kind.
"ALEXA ! Maten är klar." Jag hade inte ens märkt att mamma kommit hem. Jag slog igen datan och sprang ner för trappen och in i köket. Det luktade gudomligt så jag hoppades att det var något gott."Vad blir det för mat?" Frågade jag mamma."Det blir kött och potatisklyftor, är det okej?""Okej? det är ju min favorit mat, klart det är okej!" Svarade jag och mamma skrattade lite och tog fram köttet, och la upp en bit på min talrik och sedan ställde hon fram formen med potatis i. Jag var vrål hungrig och tog nog rätt mycket."Oj, någon som har tränat hårt?" Frågade mamma mig när hon såg min talrik."Ja, jag kanske ska få åka till Japan och tävla VM!", sa jag med mat i hela munnen."Oj jaha ! Vad kul, hur vet du det?""Steve sa det, han sa att dom skulle ha möte senare i kväll och bestämma vilka som skulle få åka, man får bara ha med 5 från varje delstat.""Jaha, men du har ju tränat boxning sen du var 7, du måste ju få åka.""Jag vet inte, Steve skulle ringa runt nio. Jag har inte sagt något till Lucia och Sophie, jag vill inte att dom ska veta något innan allt är klart."

Mamma svarade något i stil med okej. När jag ätit upp maten gick jag upp på mitt rum och slog upp min data. Jag kollade hur mycket klockan var, den var halv åtta, den 27 september. Jag var nervös fall jag skulle få åka eller inte. Imorgon var det 3 år sedan pappa dog. I cancer. Det var hemskt, och det var därför vi flyttade till Florida, för att mamma inte ville bo i samma hus som pappa bodde i, ja när han levde.Jag kommer precis ihåg känslan, när mamma sa att hon behövde prata om en viktig sak. Jag frågade vart pappa var, och hon började gråta. Sedan berättade hon. "pappa har cancer Alexa, han kanske inte överlever" det var det värsta jag någonsin hade hört. Jag bara stog där jag kunde inte gråta. Tårarna kommer inte. "Han måste bo på sjukhuset ett tag" då kom tårarna, dom rann och rann. Som om jag aldrig hade gråtit förut, och jag som skulle träffa Sarah, jag smsade Sarah och sa att jag mådde dåligt och stannade hemma. Jag ville inte berätta det då, jag ville träffa henne så jag bjöd över henne dagen efter jag fick reda på det. Hon tyckte om min pappa väldigt mycket, och pappa tyckte om henne som om hon vore hans egna dotter. Sarah grät mer än vad jag gjorde. Sedan sa mamma att hon skulle till pappa och både jag och Sarah ville följa med, min mamma gillade också Sarah. Jag kommer ihåg hur hemskt det var, när sköterskan öppnade dörren till hans rum . Och pappa låg där med alla slangar och jag har aldrig sätt honom så svag. Mina tankar när jag satt och tittade på bakrundsbilden på min data som föreställde mig och pappa när jag var tre. "Alexa ! du har telefon," sa mamma från nedevåningen jag kollade på klockan 20.45, det kanske var Steve. Jag torkade bort tåren jag fått när jag tänkte på pappa och sprang ner för trappan. Mamma mimade med sina läppar med något som såg ut som "det är Steve"."Ja det är Alexa.""Hej min superstar ! Är du redo för Japan ?"Jag tappade hakan och kände hur tårarna kom. Glädjetårarna."Du driver med mig?""Nix, vi ska till Japan, hälsa mamma det ! Jag och Peter kommer över imorgon så ska vi prata mer om saken." "OMG ! Jag kan inte fatta det ! Jag kan inte fatta det ! Du är bäst Steve ! Ses imorgon, hejdå!""Hejdå superstar !" Steve min tränare, var som min pappa och Peter min maneger var som min bror.Vi la på och  mamma kollade förväntans fullt på mig.
"VI SKA TILL JAPAN MAMMA !! "Jag sprang och kramade om henne."Kan jag bjuda hit Lucia och Sophie och fråga om dom kan sova här? Det är ju faktiskt lördag imorgon.""Ja det är klart du kan!"Jag kramade mamma ännu en gång, och sprang upp på mitt rum. Jag loggade in på skype för att kolla om någon av dom var inne. Lucia var inne, jag ringer henne."HEJ ALEXA !" Hörde jag två glada röster, dom satte på webbcam och jag accepterade."Hej sötnosar. Vad skönt att ni var då slipper jag ringa båda. Men vill ni komma hit och sova? jag måste berätta en sak för er."

"Men Alexa, imorgon är det ju..""Ja, jag vet. Tre år sen pappa dog. Men ni får komma ändå ! Jag har pratat med mamma, det går bra! Och jag måste säga er en super viktig sak !""Okej, det är klart vi kan. Vi kommer nu på direkten ! Puss hejdå !""Puss hej !" Vi gjorde en slängpuss i webbcamen skrattade och la på. Jag tog fram den uppblåsbara madrassen och stoppade in den i vägg uttaget,  och den blåstes upp. Under tiden gick jag och hämtade täcke kudde och lakan. Jag bäddade iordning madrassen- den är så stor att vi tre får plats på den, det brukar sluta med att alla tre sover där. Jag gick ner och poppade popcorn sedan tog jag ut drickan ur kylskåpet tog fram tre glas och så en skål till popcornen och hällde upp dom i skålen. Precis när jag hällt upp popcornen öppnades dörren och två glada röster hördes."Vi är här nu !""I köket !" Ropade jag tillbaka. Jag gick ut i hallen och möttes av en bamsekram-gruppkram. Lucia och Sophie tog av sig ytterkläderna och följde med mig ut i köket för att hjälpa till att bära upp sakerna. När vi kom in i mitt rum och satt oss till rätta."Okej superstar, berätta nu. vad är det ?" Undrade Soph, ja Superstar är mitt smeknamn för att jag förra året vann DM samma dag som min pappa hade dött fast två år senare. Jag kämpade verkligen den dagen."Okej, nummer ett. Jag ska till Arizona på höstlovet. HELA höstlovet.""Men va ?"Frågade dom med en mun."Jag var inte klar än. Nummer två är..." Jag såg hur dom spännde sig så jag drog ut på det och sa till slut."Nummer två är jag ska till Japan och köra VM !" Nästan skrek jag och Lucia och Soph tappade först hakan sedan började vi glädje skrika och Soph sedan dansade vi våran lilla glädje dans."Men när ska du dit då? Till Japan? Asså du kommer typ bli "Queen of boxning" om du vinner.""haha, jag vet inte än, Steve och Pete kommer imorgon och pratar om det. Det tror jag inte att jag gör. Jag menar, det finns fullt av proffs som jag ska möta.""Lilla vännen, du har boxats i 9 år tre-fyra dagar i veckan och du påstår att du inte är proffs?" Sa Lucia."Ja, men det finns ju dom som har boxats längre än jag.""Ja, men du möter väl bara dom som är lika gamla som dig? Och dom som har kört lika länge?""Ja, man kör efter ålder och kunskap.""Då vinner du ju.""Vi får se."

Vi pratade lite och skrattade lite och sedan kollade vi på en film. Eftersom att Lucia var ett Justin Bieber fan så kollade vi på Never Say Never. Jag hade aldrig sätt den förut. Medans Lucia satt och störtgrät genom nästan hela filmen fällde jag och Soph en liten enstaka tår någon gång ibland. Den var riktigt bra och man får verkligen respekt för honom. Okej, jag har aldrig varit någon "hater" men jag har aldrig varit som Lucia, hon har vart det sen 2009. I år är det 2011. Så jag och Soph har tagit oss igenom åren med hennes Bieber snack. Men vi har haft väldigt kul.  Vi pratade lite till sedan gick vi och borstade tänderna och sen så gick vi och la oss- alla tre på madrassen.
-God natt superstar, sa Luc och Soph i kör.
-God natt solstrålar, Vi la oss till rätta och sedan somnade vi.
*
-Pappa ! Jag var tre igen, jag stog och kollade ut igenom fönstret och väntade på att pappas bil skulle rulla in på parkeringen. När jag såg bilen sprang jag ut utan skor och kastade mig i pappas famn. Jag hade alltid varit pappas flicka, och det är jag fortfarande. Pappa fångade mig och lyfte upp mig och strök med ena handen från toppen av mitt huvud ner på ryggen.
-Hej raring, hur har det varit på dagis idag?
-Det har varit bra, kom nu går vi in så vi inte blir sjuka. Pappa skrattade lite och gick in med mig. Mamma mötte oss i hallen och gav pappa en snabb puss.
-Hur har det varit på jobbet idag?
-Jo, det har varit bra. Vi sålde tre bilar idag. Själv då?
-Jo, vi börjar komma igång.
Min mamma jobbade som fotograf och hade precis öppnat sin egna studio med sminkare och stylare. Det var ett riktigt coolt ställe. Olika väggar och bakrunder, jag hade fått vart med och målat en vägg. Den skulle vara lila bestämmde jag.
-Kom pappa ! Vi går upp på baksidan och gungar !
-Javisst, sätt på dig en varmare tröja bara. Det börjar bli kallt nu. Jag gick och tog ner min favorit jacka. En lila. Sedan gick vi ut och pappa gjorde fart på mig.
-Nu kör vi tatten ! Du är, sa jag och skrattade och sprang iväg, medans pappa jagade mig. Han tog mig och lyfte upp mig och vi snurrade runt. Mamma kom ut och fotade oss. Det är ett av de fotografierna jag har som bakrundsbild. Min favorit bild.
*
"Alexa,alexa, hur mår du ? Vad drömde du ?"Jag vaknde av att Lucia och Soph satt och ruskade på mig. Soph hade lagt mitt huvud på hennes ben och hon satt och strök undan mitt hår. Förens då märkte jag att jag grät.
"Såja, gråt inte Alexa. Berätta nu, vad hände ? Vad det David?" Lucia torkade bort mina tårar med hennes tumme."Pappa.." "Alexa, mår du bra?""I två år, har jag drömt samma dröm, samma kväll.""Vad är det för dröm då ?" frågade Soph som fortfarande satt och strök bort mitt hår. Jag hade världens bästa vänner."Pappa kommer hem från jobbet, jag springer ut och han bär upp mig.."

Jag fortsatte berätta medans Lucia fortsatte torka bort mina tårar när dom vart för många, Lucia är den där känsliga typen. Gråter någon av oss så gråter hon. Och Soph strök mig genom håret."Jag älskar er. Tack för att ni finns, jag skulle inte klara det här utan er," sa jag och log lite. Det vart en bamsekram innan vi gick ner och åt frukost. Mamma sov fortfarande eller ja, hon var iallafall kvar uppe på sitt rum. Det här är en jobbig dag för både mig och mamma."Vad vill ni ha att äta ?" Frågade jag medans jag stog och kollade vad vi hade i kylskåpet."Macka och óboy""Macka och apelsinjuice." Jag tog samma som Soph, och började duka fram frukosten."Varm eller kall ?" frågade jag och kollade på Lucia."Varm tack",svarade hon och log.
Jag ställde in muggen i micron och sedan plockade jag fram lite pålägg. När micron pep så gick jag och tog ut muggen ur micron. Jag satte mig ner vid köksborden och började bre min macka, sedan hyvlade jag osten och hällde upp juicen i mitt glas."Vilken tid skulle Steve och Peter komma?" frågade Lucia"De skulle ringa innan," precis när jag svarade Lucia så började hemtelefonen ringa och både Luica och Sophs ögon blev stora som bowlingklot. Jag sprang och svarade."Alexa här.""God morgon Superstar! Hur mår du?" Det var Steve, han visste att idag är inte som vanliga dagar här hos oss."Jo, det är väl sådär. Lucia och Soph är här och muntrar upp mig.""Vad härligt att höra! Hur mår mamma då?" "Jag vet inte, hon har inte kommit ner än.""Tror du att hon har tid att byta några ord ?""Jag vet inte, jag ska gå upp till mamma och kolla."Jag sprang upp för trappan och sedan knackade jag på mammas dörr och öppnade dörren.
Jag höll ena handen för telefonen så att inte Steve skulle höra oss."Mamma?" frågade jag lite tyst. Jag hörde hur hon snörvlade lite och såg hur hon drog med handen under ögonen. Det var jobbigt att vara i mammas sällskap just den här dagen."Ja hjärtat, vad är det?""Steve är på telefonen, har du lust att prata med honom?""Det kan jag väl,"Jag gick fram till henne och gav henne telefonen till henne och en snabb kram sedan viskade jag i hennes öra"Jag älskar dig, och det kommer att gå bra. Pappa kommer alltid att finnas med oss, även om han inte är synlig så finns han här." Sedan lämnade jag rummet med en tår rinna ner för min kind.
______________________________________________________________________________________________
Jag vet, kanske inte det längsta kapitlet. Men det är bara det första. Dom andra kommer vara lite längre- med bilder. Men jag ville kunna publicera inlägget så snabbt som möjligt, så jag skrev utan några bilder!:) Hoppas att det inte gör något. Kommentera vad ni tycker!
puss

IRRITERAD!

Jag är VÄLDIGT irriterad Just nu. För att prologen ligger som det första kapitlet! Jag vet inte hur det kunde bli så. Men bara så att ni vet så behöver ni skrolla ner under "välkommen" inlägget!! PUSS PÅ ER !! Så tror jag att kapitel 1 är borta.. Men som tur är så har jag den på min hårddisk :D
Ni får kapitel ett imorn, fixar det då!
pusss

PROLOG

Alexa är 16 år och bor i Florida med sin mamma Annie i ett stort hus. Hon flyttade från Arizona när hon var 14 år. Hon har nu fått två bästa vänner, Lucia och Sophie. I Arizona hade hon sin pojkvän David. Men hon gjorde slut pågrund av att hon skulle flytta, David reagerade inte bra och det slutade med att dom började bråka. På höstlovet skulle hon och sin mamma resa tillbaka till Arizona för att träffa Alexas mormor och morfar, Alexa tyckte att det skulle bli kul att få träffa sin gamla bästa vän Sarah. Men var Sarah samma person som för två år sen? Träffar hon David ? Har han träffat någon annan?

Alexa träffar inte bara på den nya Sarah och David, utan även den stora popsensationen Justin Bieber som är på middag hemma hos Alexas mormor och morfar (som är kompis med Justins mormor och morfar). Hon är inget galet fan, men hon har lyssnat på hans låtar och vissa är bra. Han behandlar Alexa som en gudinna. Men Alexa stannar bara i en vecka. Hon skulle sakna Justin som säkert skulle glömma bort henne, med tanke på hur många tjejer per dag han träffar. Men allt blir inte som hon tror. Det blir bättre än så.


_______________________________________________________________________________________________

 

Kommentera gärna vad ni tycker om denna :) Och hur ni tror att den kommer att bli !

Puss<3


RSS 2.0