sixteen- never give up

*God morgon! Jag har förmodligen min första match när du ser detta. Men jag vill att du ska veta att jag verkligen bryr mig. Din mamma ringde, ditt plan hem går klockan halv två. Du har biljetten på din mobil. kram/Alexa* jag små log lite för mig själv när jag läste det och sedan kollade jag på min telefon. 10.47 visade klockan, hade även två sms, ett var min biljett det andra var från Chris. *Skynda dig snälla. Hon har ungefär 6 månader kvar, love you bror<3*
_______________________________________________________________________________________________
ALEXAS PERSPEKTIV
 
Det var dags för min sista match, jag hade gått vidare de två tidigare matcherna, konstigt nog, för det ända jag tänkte på var hur förkrossad Justin var och hur mycket han hade gråtit. Jag grät inte ens så mycket tror jag. Men det är skillnad på ens pappa och ens bästa vän. Jag vet hur nära Justin och Catlin var, men det var även jag och pappa. Så jag kommer att finns där för Justin och stötta honom genom det här. Han hade skickat ett sms för ungefär en kvart sen att han gick på flygplanet och han bad mig komma till Atlanta när jag var klar här. Jag svarade att jag inte var säker om jag kunde men skulle göra allt för att få åka dit. Jag hade än inte berättat till någon vad som var med Justin, men alla visste att det var något fel. "Vad tänker du på gumman?" mamma kom och ställde sig brevid mig och la hennes arm över mina axlar. "Inget speciellt, bara orolig""Kan du inte berätta vad som har hänt? För några dagar sen grät du över vilken idiot han var. Nu är du orolig för honom. Vad är det som försegår?" mamma lät verkligen orolig för mig. "Men det är inget sa jag ju. Du får nog reda på det innom denna vecka" sa jag och tog bort mammas arm för att gå och göra mig redo inför dagens sista match. Steve stod och försökte prata taktik med mig, men jag lyssnade inte speciellt mycket. Jag ställde mig på mattan och dommren ropade upp mig och min motståndare och jag gick in mot mitten.
"KOM IGEN NU ALEXA! DU TAR HEM DET HÄR! KOM IHÅG VAD JAG HAR SAGT!" skrek Steve och de andra stog också och skrek något i den stilen. Vi hälsade och gick tillbaka till våra platser tills dommaren blåste och matchen började. Det var ganska mycket fart, motståndaren var verkligen duktig. Men jag skulle vinna det här, jag skulle vinna för pappa. Jag skulle vinna hela VM för pappa.

"Vinnaren är Alexa!" ropade dommaren ut efter ca 10 minuters match. Det var jobbigt för hon som jag tävlade mot vägrade att ge upp. Det gjorde inte jag heller. Jag gick av mattan och möttes av massa kramar och grattis. "Kan vi åka tillbaka till hotellet nu?" sa jag trött "Självklart, gå och klä på dig bara""Ska vi följa med dig?" frågade Luc och Soph, dom hade ju faktiskt åkt hit en vecka för att kolla på mig, och missar skola och allt för min skull. Så jag gav dom en lätt nickning och log mot dom. Jag förstod nästan att de skulle ha ett polisförhör där i omklädningsrummet. Men jag skulle försöka vara ärliga mot dom. När vi kom in i omklädningsrummet och stängt dörren började det. "Är det något som har hänt?" sa Soph och log lidande mot mig. "Nej, det är bara så mycket med allt nu, jag mår fint.""Men varför blir du jämt som en stel pinne varenda gång vi nämner namnet Justin? Det är inget fel att du börjar vara med han igen. Men tänk på hur sårad du vart sist, då du hatade han och aldrig mer skulle förlåta honom." sa Lucia och lät väldigt allvarlig. "Justin behöver en vän just nu. Jag vet, men vi är långt ifrån att vara på g eller hur ni ser hela allt""Okej, vad har hänt med han nu då? Var han otrogen mot Selena eller?" sa Sophie med ett hånflin på läpparna. "Nej, om ni nu vill veta så har hans bästa vän cancer och hon har ungefär ett halvår kvar att leva!" sa jag ganska högt och irriterat. "VA!? vänta, han har fyra bästa vänner var av en av dom är "hon", så det måste alltså vara Catlin? VA HAR CATLIN CANCER OCH SNART KOMMER ATT DÖ???""oj, du är verkligen besatt. Ja det är de, därför måste jag finnas där för honom."  vi hade pratat klart och jag var färdig ombytt så vi gick tillbaka till de andra. "Färdiga?" sa Peter och log. Vi nickade och gick ut och hoppade in i den privata taxibilen som körde oss tillbaka till hotellet där väntade en lång och varm dusch då jag var tvungen att skölja av mig alla tankar. Sedan skulle jag ringa Justin hade jag bestämmt, för att fråga hur de går och så.
 
"Så du har inte landat än?""Nej, jag landar om några timmar. Det är väldigt tråkigt att flyga själv. Men detta måste jag verkligen göra" jag och Justin hade pratat ett tag. Han var fortfarande väldigt chokad över de som hänt. "Jag kommer när jag inte kan köra nå mer""Nej, du kommer när du har vunnit hela skiten! Jag vet att du kan Alexa, never say never, remember?""Ja jag vet. Men alla är verkligen jätte duktiga.""Om dom är duktiga, så är du duktigast! Alexa jag har sett dig göra det så många gånger, jag vet att du älskar det du gör. Jag är stolt över dig bruden""Jag är stolt över dig också. Jag ser på dig hur mycket du älskar Catlin, annars hade du aldrig aldrig aldrig ställt in en konsert. Så pass väl känner jag dig."" Ja, och så pass som jag känner dig är det du som kommer att få betala den här telefonräkningen. Så ska vi snacka på skype istället? Då kan vi ju se varandra också""haha, ja  you know my family right. Ska bara starta datan. Ses snart! kram""Kram" vi la på och jag gick och startade datan. Medans jag startade datan passade jag på att gå på toa då min data inte var den snabbaste då man inte var kvar i USA så jag skulle lätt behöva gå på toa.
 
När jag var tillbaka så klickade jag snabbt upp skype och såg att Justin hade ringt mig två gånger. Så jag ringde genast upp. "Förlåt, jag var på toa" var de första jag sa "okej, trodde du inte ville prata med mig mer" jag hörde att han grät. "Justin, vad är det?""Kan jag få se dig? snälla""Självklart om du berättar vad det är för fel.""Jag lovar bara jag får se dig" jag startade webbkameran och såg att han grät. "Berätta nu, varför gråter du?" jag satt kvar inne i sängen och hörde de andra skratta och ha kul ute på balkongen. Jag skulle bara prata klart med Justin innan jag skulle gå ut till dom. "Jag fattar inte att du kan prata med mig. Liksom, du ska bara veta hur dåligt samvete jag har haft för de jag gjort mot dig. Jag trodde att jag förlorat min fina Alexa för resten av mitt liv. Men nu pratar du med mig, och du ska bara veta hur tacksam jag är över det. Det är en av anledningarna varför jag och Selena bråkar. Hon är arg på mig för att jag och du har börjat få tillbaka kontakten igen"
"Gråt inte. Jag är här nu, jag förlät dig fast du gjorde fel. Det är huvudsaken, okej?" han nickade och torkade bort tårarna från hans kind och snyftade till. Vi pratade ett tag till om allt mellan himmel och jord. Men tillslut så vart han väldigt trött och var tvungen att försöka sova lite för att kunna hålla sig vaken på sjukhuset och jag lovade honom att vinna VM och att jag skulle komma till Atlanta och träffa Catlin innan hon försvann. Han ville så gärna, så jag gjorde de för honom. Inte för att jag hade lust att se hans bästavän ligga i cancer och vänta på att få dö. Jag har själv varit med om det, och finns därför här för Justin, just för att jag har erfarenhet eller vad man ska säga. Jag gick ut till de andra och satte mig i Chaz knä. "Hur är det med honom?""Han mår inte bra" vi hade berättat till Chaz och Ryan- de förtjänar att veta eftersom att de är Catlin som de också känner. De vart väll också ledsna, men grät inte för att vara starka. "Förstår de, han och Catlin var verkligen som syster och bror, sen att hon bara försvinner. Det kan inte vara kul" jag lutade mig mot Chaz axel och han la ena armen runt mig. På de sättet en bror bara kan. "Vad ska vi göra idag?" sa Ryan och kollade på oss. "Kan vi inte gå och hyra en film och köpa massvis med godis?" sa Sophie och skrattade "Helt okej för mig, ska vi göra de?" sa jag och kollade mot de andra som nickade. Vi satte på oss en varsin kofta och skor. Vi knackade på hos mamma och killarna och frågade fall de ville vara med och kolla på film. De ville de gärna- bara de inte var skräck sa mamma. Vi hade bara skrattat åt henne. Vi gick och frågade någon random snubbe vart det fanns en godisaffär, på grund av hans dåliga engelska så använde han sig av tecken, vi förstod nog vart vi skulle iallafall. Vi gick efter gubbens beskrivningar och såg en stor ingång med  massa godis och klubbor på skylten och dörrarna, så vi gissade på att vi kommit rätt. "Oj, vad mycket godis!" sa Lucia, det såg ut som att hon svävade på moln- godis är hennes favorit maträtt eller maträtt och maträtt, hon äter det hellre än mat iallafall. "Ni fixar godiset så fixar vi film, okej?" det var Ryans idé, och det var nog ganska bra. "Det blir bra, men inte nån skräckfilm, Annie är inte den ända som är rädd" sa Luc och kollade mot mig och pekade mellan oss två. Vi två verkligen hatade skräckisar. Killarna kollade på varandra med ett hånflin på läpparna och sprang sedan bort mot filmerna. "Vi kommer dö" sa Lucia och sedan började vi skratta och plocka godiset.
 
Tillbaka på hotellet så fixade vi det jätte mysigt i vårat vardagsrum. Killarna hade valt en skräckfilm- paranormal activity 3 och sen en disney film- smurfarna. Vi hade det verkligen mysigt och kul när vi fixade. "Vi går och hämtar Annie Steve och Peter" sa Ryan och drog med sig Chaz ut. Sen när vill de hämta min mamma? Jaja, någon gjorde det iallafall. Det var huvudsaken. Medans vi fixade det sista med täcken filtar och kuddar så gick jag om mumlade på en låt som plötsligt pluppade upp i huvudet. "Snart tillbaka!" sa jag och sprang till resväskan för att plocka upp ett block, och skriva ner texten. Jag sjöng det om och om igen i huvudet, så jag inte skulle glömma bort den.
 
I never gone with the wind
Just let it flow
Let it take me where it wants to go
'Til you open the door there's so much more
I've never seen it before
I was trying to fly
But I couldn't find wings
But you came along and you changed everything.

Mer hade jag inte kommit på. Jag tog upp telefonen och skickade iväg det jag kommit på till justin och skrev sedan *Tror du det går att göra något av denna? Har gått och sjungit på texten ett tag. Hör av dig! kram*SKICKA Efter någon minut fick jag ett svar tillbaka *Kanske ett sammarbete mellan Justin Bieber och Alexa Stewarts?;) Snart flygit klart över europa, så är snart tillbaka till USA. Kram!" Han ville göra ett sammarbete med mig? Herregud. När jag kom ut i vardagsrummet hade Mamma och dom kommit tillbaka och satt sig i soffan. "Äntligen! vad gjorde du?""Vi tar de senare." sa jag och log stort. Smurfarna startades och vi skrattade oss igenom nästan hela filmen. Det var riktigt mysigt måste jag erkänna.
 
 
 JUSTINS PERSPEKTIV
 
Jag satt och spelade sky burger på min mobil när jag plötsligt fick ett sms från Alexa, det var en textbit på en låt, jag vart helt paff, jag visste att hon kunde skriva låtar, men inte sånna verser, wow säger jag bara! Jag slutade genast att spela, jag föreslog ett sammarbete, hon svarade ett stort ja och en jätte smiley. Jag tog upp mitt block från min väska och tog fram en ny sida högst uppe skrev jag By Alexa Stewards and Justin Bieber sedan skrev jag ner de hon hade skickat, och tog fram gitarren. Jag hade efter ett bra tag nog fixat ihop en melodi. *Har nog fixat en melodi, du får säga till om du inte gillar det! Vi kan snacka i morgon på skype så ska du få höra. Är det okej om jag kanske fortsätter på låten? Sen så får du fixa det om du vill! Har bara sååååå tråkigt. Kram*SKICKA efter en snabb stund fick jag ett svar *Det var väl ett sammarbete eller? Klart du får! Litar på dig inom musiken! Du får spela upp det i morgon!:)* Jag log lite för mig själv och fortsatte skriva.
Tror att jag hade fixat ihop refrängen faktiskt. Jag provade att spela det tillsammans- melodin och texten.
 
You lift my feet off the ground you spin me around
You make me crazier crazier
Feels like I'm falling
And I, I'm lost in your eyes
You make me crazier crazier crazier.
 
Det vart faktiskt riktigt bra ihop om jag fick säga det själv, hoppas bara att Alexa skulle tycka detsamma i morgon. Jag kom för tillfället inte på något annat, så det fick duga för idag. Jag la tillbaka gitarren i fodralet och lutade mig tillbaka för att starta musik och kanske sova lite. Låten fick bli den som Alexa spelade för mig och sedan skickade hon den. Så jag laddade direkt över den till mobilen. Satte på mig mina hörlurar och startade låten. Jag stängde ögonen för ett tag och somnade till. När jag vaknade var det Nicki Minaj som var på. Jag måste alltså ha sovit ett tag. Jag såg även att det var tio minuter kvar till landning. Det var tidigt på morgonen sent på kvällen, det beror på hur man ser det. Så jag drog iväg ett sms till Christian *Vaken? Landar om ca 10 minuter.*SKICKA svaret kom ganska så direkt. *Jag och pappa är på flygplatsen nu. Vi väntar på dig! Har sovit ca en halvtimme idag. Vill tillbringa så mycket tid med min syster så mycket som det går. Så jag har sovit i bilen också!**Förstår. Sov några timmar nu också. Vi kanske kan sova i bilen?*SKICKA till svar fick jag ett snabbt ja. När det var två minuter kvar innan landning så sattes bälte knappen igång. Jag gjorde som skylten sa och knäppte fast mig. Även i privatflyg så måste man följa reglerna. Vi landade och jag tog mina väskor och gick, först tackade jag piloten som alltid sen så gick jag av. När jag chekat ut och så gick jag och började leta efter Chris och deras pappa. Jag såg dom direkt och sprang dit. Det var inte så många fans eller papparazis där eftersom att det var mitt på natten eller tidigt på morgonen, man får se det som man vill. Vilket iallafall var skönt, då jag började att gråta så fort jag såg smärtan i deras ögon. Jag kramade först om Chris pappa sen drog jag in Chris i en stor broderlig kram. Han snyftade några gånger mot min jacka och mina tårar trillade ner på hans axlar. "Jag är här nu, och jag kommer att vara här tills ni försöker tvinga mig att gå. Jag går inte." "Tack för att du kom. Det betyder mycket för Catilin. Det vet jag. Hon behöver dig, jag behöver dig" mumlade han mot min jacka. Vi släppte varandra och gick mot bilen. De hjälpte mig med väskorna ut i bilen. Jag smsade mamma och Alexa och sa att jag var framme nu och att jag skulle ringa dem ikväll. Resan till sjukhuset var nog bland den jobbigaste resan i hela mitt liv känns det som. Den tog lång tid, fast sjukhuset låg nära, jag ville bara komma fram och träffa henne. Chris satt i baksätet och sov, medans jag och hans pappa satt fram. "Det här är väldigt jobbigt för Chis, han och hans syster var verkligen tighta. Sen att hon helt plötsligt kommer att försvinna, han förstår det inte riktigt än. Det är verkligen bra att du kom, Caitlin saknar dig jätte mycket. Vi andra också såklart.""Allt för mina bästa vänner, jag har inte riktigt heller fått in det än. Men eftersom att jag är äldre än han så förstår jag nog mer. Jag lovar att stanna så länge ni behöver mig. Kanske bara behöver gå på något möte. Annars stannar jag med er" han försökte att le lite. Men det gick inte så bra. Han försökte iallafall. Vi var framme vid sjukhuset och Chris sov fortfarande. "Väcker du honom?" sa hans pappa till mig. "No way, jag bär in han, han har inte sovit mycket alls, jag tar han""Tack Justin, vad skulle vi göra utan dig?""Det är lungt. Grabben måste få sova" sa jag och bärde ut han ur bilen. Tur att han inte vägde så mycket och att jag hade börjat gymma lite smått. Vi gick genom tystnad över parkeringen in till sjukhuset. När vi kom in var det nästan helt tyst. Vi gick in i hissen och han klickade oss till våning tre. Sen gick vi till hennes rum. "Gå in du, jag tar lillgrabben. Förstår att du vill vara lite ensam med henne, skicka ut de som är där inne." han satte sig ner på en stol och jag la Chris i hans knä. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sakta dörren till hennes rum. När jag kom in så låg hon där. Med massa slangar och nålar. Det var så hemskt att se. Hon sov just nu. I rummet satt även två kvinnor. En var nog mamman och kanske mammans syster? dom var iallafall väldigt lika. När mamman fick syn på mig reste hon sig snabbt upp "Justin.." sa hon och kom mot mig, tårarna rann på henne, hennes syster och nu även på mig. Hon kramade om mig som om det var de sista hon gjorde. "Såja, han bad er att gå ut en stund." sa jag lågt och lungt och strök henne på håret. De nickade och gick ut. Jag satte mig på en pall brevid henne och tog hennes hand, jag lät tårarna falla, jag brydde mig inte nu. "Varför Caitlin? varför nu? varför du?" sa jag lika lågt som en viskning. "Snälla, lämna oss inte Caitlin. Snälla" sa jag och höll hårdare om hennes hand, men inte för hårt Jag tog upp hennes hand och pussade den lätt. och en tår föll på hennes hand. Hon rörde sig lite där i sängen. Hon såg blek och trött ut. Hon hade magrat ur väldigt mycket sen jag såg henne sist. Jag tänkte till på alla minnen tillsammans med henne när vi var mindre, Caitlin och Christian var mina första vänner här i Atlanta. Vi har alltid hittat på massa saker tillsammans, hon var ett år yngre, men hon var alltid den som var mest vuxen och smartast. Hon öppnade sakta ögonen. "Justin..." sa hon hest i en viskning. "Du är här." fortsatte hon och log. "Ja, jag är här, och jag kommer aldrig att lämna dig. Aldrig"
________________________________________________________________________________________
 
Såja, förlåt för dålig update:( Men så kan de gå på sommaren! Igår var det ju även midsommar! Var då ute med båten så kunde inte uppdatera då.. Vad gjorde ni igår? firade ni eller var ni bara hemma?  kommentera! puss
 

Kommentarer
Postat av: maggie

MERMERMER!!! SERIÖST, DE BLIR JU BARA SPÄNNANDEN! :**

Svar: haha! kanske de som är lite meningen? ;) :*
cajsa

2012-06-23 @ 22:08:12
Postat av: Me+You 'Imma tell you one time. <3

Asbra. <3

Svar: Åh, tack så mycket! Blir så glad att ni gillar det !!<3
cajsa

2012-06-24 @ 02:41:30
Postat av: Thilde

Mer mer!! Det blir spännande och spännande för varje fång;)

Svar: puss:)
cajsa

2012-06-24 @ 09:23:11
Postat av: mimmi

asbra! :D vill läsa mer!

Svar: åh, tack!:D Håller på för fullt :)
cajsa

2012-06-24 @ 22:08:58
URL: http://mmimmies.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0