twodiffrentworlds

Nu sticker jag till vimmerby med familjen. Kommer hem på lördag, sen på söndag ska jag på dop. Vet inte hur bra update de kommer att vara då jag inte har någon data nere där. Så jag har skrivit halva kapitel 18. Den som först gissade rätt var me + you 'Imma tell you one time Det kommer alltså att vara från Chaz och Luc perspektiv. Skulle du kunna vara gullig att kommentera detta inlägg med ditt namn så jag vet vilket namn jag ska använda, sen om du har någon speciell du skulle vilja se ut som och tre bra egenskaper med dig (om du vill också gärna tre dåliga)

Älskar er!

puss

Jag och Caitlin satt och pratade om allt mellan himmel och jord ett bra tag. "Det är någon jag vill att du ska träffa innan du..." längre kom jag inte "Försvinner" Caitlin avslutade min mening med en hes viskning. Jag bara nickade kort och snabbt, då jag inte ville tänka på det. "Vem är hon? Jag ser på dig att det är något. Berätta, bästavänner remeber?" sa hon och log. "Hon heter Alexa och är boxare och tävlar nu VM. Men tro mig, då du ser henne så ser hon inte ut som en boxare! Jag och hon var tillsammans ett tag förut. Men jag sabbade allt. Fast jag tror att vi börjar bli okej igen.""Har du en bild på henne? Jag vill se" sa hon och log. Jag nickade och tog upp telefonen och bläddrade bland bilderna tills jag såg den perfekta bilden på henne. 

 

 

"Ja, hon var söt. Förstår att du föll för henne! Och du hade rätt, hon ser verkligen inte ut som en boxare." sa Caitlin och skrattade då hon sa det sista. "Ja, hon är underbar." sa jag och log. "Påtal om Alexa, så lovade jag att ringa henne och mamma, är det okej om jag går ut en stund?" hon nickde och log till svar. Att inte få se det där leendet nå mer skulle vara tufft. Jag tappade en tår. Eller som man brukar säga- mitt öga kissade lite. "Hey, Justin snälla gråt inte. Du är den ända jag har kunnat haft en normal konversation med utan att prata om den fucking cancern. Snälla, jag vet att det är jobbigt. Men jag orkar snart inte mer""Jag måste gå nu. Jag älskar dig sis""Älskar dig också min kära broder" jag släppte hennes hand och gick ut. Innan jag öppnade dörrarna så tänkte jag torka bort tårarna, men kom sen på att det är okej att vara ledsen. Så jag gick ut med tårarna längs min kind. När jag kom ut kollade alla upp. "Kan man gå in nu?" sa Christian som såg ganska nyvaken ut. Jag nickade till svar "Jag ska bara gå och ringa mamma. Kommer snart tillbaka" de mumlade något i stil med okej och gick sedan in till Caitlin medans jag gick in i hissen och åkte ner. När jag kom ner så var jag på väg att gå ut när jag såg någon jag kände igen. Mamma? Hon fick syn på mig och det var verkligen mamma, hon hade gråtit. Varför hade hon inte kommit upp för? Visste hon inte vart Caitlin var? Mamma reste sig upp från stolen och gick väldigt fort, eller sprang var ett bättre ord mot mig. Jag kastade mig i hennes famn "Mamma" mumlade jag bara "Gubben jag är här nu, jag är här" sa hon med den rösten som bara mamma kan. Vi bara stod där och höll om varandra ett tag. "Varför satt du här nere?" frågade jag mamma sen när jag lugnat mig lite. "Visste inte vilket rum eller vilken våning hon var på. Men nu kan du ju säga det?""Jag kan följa med dig upp och visa, sen går jag ner och ringer Alexa." mamma nickade till svar, jag behövde inte ringa henne då hon redan var här. Vi hoppade in i hissen och jag klickade på trean. Mamma stog med armen om mig hela tiden. Nog mest för att visa att hon var här. Vi gick av hissen och fram till Caitlins rum. "Här är det, ska jag följa med dig in?" sa jag. Mamma nickade lite svagt och jag öppnade dörren. Mamma gick in brevid mig och de kollade mot mig "Pattie!" Caitlin sken upp i ett leende när hon såg mammal. "Caitlin raring" sa mamma och gick om mig och ställde sig brevid Caitlin och försökte krama om henne. Sedan gick hon och kramade föreldrarna och tillsist kramade hon Chis. "Snart tillbaka" sa jag och gick ut. Jag var kvar på tredje våningen men gick ut på en balkong som fanns nära hennes rum. Jag satte mig på en stol och tog upp telefonen, gick in på kontakter och klickade på Alexa och ringde. Efter några signaler svarade hon "Hej Justin""Hej""Hur är det med dig?""Jag.. jag har inte fått in det än, att min bästa vän ligger med nålar och slangar överallt, det är inte lätt""Nej det är det inte, men jag har vart med om samma sak. Fast för mig var det min pappa som låg där, det jobbigaste var att veta att jag inte kunde göra något. Bara sitta och vänta. Det är jobbigt. Jag vet. Men tillsammans klarar vi detta?" hon fanns alltid där. Jag visste inte varför jag kunde vara elak mot en sån underbar person? "Tack Alexa, jag vet inte vad jag skulle göra om du inte hjälpte mig genom detta. Du är verkligen bäst.""Såklart jag hjälper dig. Vad annars har man vänner till? jag vet att man behöver vänner under just den här perioden. Men du, kan du prata ett tag till?""Ja jag kan prata ett tag till. Sen måste jag gå in till Caitlin igen. Hurså?""Chaz och Ryan vill prata. Ring mig i morgon, kram!" sa hon och man hörde hur hon gav telefonen till någon och hur den eller dom gick iväg. "Hey" det var nu Chaz som pratade med mig. "Chaz.." sa jag med tårarna i halsen. "Hur är det med henne? När Alexa har vunnit VM så kommer hon jag och Ryan. Vi har redan pratat om det. Men vi kommer bara i två dagar, det är okej va? vi har skola och så. ""Att ni ens vill komma. gör mig gladare. Klart det räcker! Men bli inte rädda, hon har magrat ur en hel del sen sist ni träffades. Tro mig""Höru, du har visat att du vet att du gjorde fel mot Alexa. Bröder bråkar, och det kallas syskonkärlek, eller hur?""Ja, syskonkärlek." sa jag och snyftade och torkade bort tårarna. "Hey, gråt inte. Vi kommer alltid vara bästa vänner okej?" det var nu Ryan som pratade. Jag var mer än tacksam att de ville prata med mig och kalla mig för deras bästa vän igen. "Ja, alltid bästa vänner. Jag saknar er, jag saknar Alexa, jag saknar  allt som det var förut.""vi saknar dig också." vi pratade ett litet tag till sedan la vi på. Jag gick in till Caitlin igen som nu sov, lika som hennes bror gjorde. "nå?" sa mamma och kollade på mig. "Jag snackade med Alexa, sen Chaz och Ryan. De ville träffa Caitlin.""Dom får komma om dom vill." sa Caitlins mamma "Jag vet. Caitlin ville träffa Alexa också. De skulle komma efter att Alexa hade tävlat klart VM""Jaha, vart är dom då? vad tävlar hon i för nått? Hon måste vara väldigt duktig som är med i VM""Enligt mig är hon bäst. Hon är i Japan och tävlar Boxning- men det ser verkligen inte ut som en boxare då man ser henne!""Har du bild? vi vill ju se!" jag tog upp telefonen och visade bilden som jag visat för Caitlin. De tyckte precis som Caitlin gjorde. 

 

Efter ett tag så hade hon vaknat upp och vi beställde mat. Mamma och Caitlins mamma åkte och hämtade maten, men jag tykte synd om Caitlin då hon bara fick äta maten från sjukhuset nu. Sen om två eller tre månader kunde hon beställa mat. Så vi bestämmde at vi skulle äta det då med.  Vi hade det verkligen trevligt ett tag tills en läkare kom in. "Jag behöver tyvärr avbryta eran trevliga stund och låna Caitlin, vi ska göra en undersökning på henne, och det kommer ta ca två till tre timmar." sa hon och log. Med undersöka menar hon alltså att hon ska kolla på cancern i ungefär tre timmar. Caitlins mamma och pappa började gråta. Sen insåg även Chris vad hon menade. Jag satt tyst och lät tårarna falla, Chris kom och satte sig brevid mig och grät och grät och grät. Tänk hur jobbigt det kommer bli sen på hennes begravning då. Bara tanken fick mig att gråta mera, det kunde jag inte tänka på nu. Jag skulle uppskatta tiden tillsammans med Caitlin nu.

 

Att få prata med Justin och han grät så mycket, det gjorde riktigt jävla ont. Efter att jag hade pratat med Justin gick jag ut och satte mig på balkongen. Efter ett tag kom Sophie och Lucia ut. "Hur är det med dig gumman?" sa Lucia lågt och satte sig brevid mig och Sophie på andra sidan. "Sådär. att inte kunna hjälpa Justin mår jag bara dåligt av..""vi förstår dig Alexa.. och du har ingen tävlning förens om två dagar. Så i morgon så har vi och killarna bokat en hel dag på ett spa! Vi har pratat med din mamma och Steve och Peter, det är okej för dom. Så du kan vila upp dig. Du behöver de, det är snart final vet du. Det har redan gått en vecka. Och de har satt finalen på tisdag! Nu är det torsdag. Så först semifinalen på tisdag sen om du vinner den så kör du final då också. Så du har träning söndag och måndag!" sa Sophie. "Men jag har ju ledigt tills nästa fredag ju?""Antar att du får åka till Justin på tisdag kväll." sa Lucia och log. "Vad skulle jag göra utan er?""Jag har ingen aning, du skulle nog inte göra så mycket" sa Lucia och skrattade. Efter ett tag kom killarna ut och gav mig min mobil. Det fanns bara fyra stolar ute, och vi var fem. Så Luc ställde sig upp så Chaz fick sitta ner. Men han drog genast ner henne i hans knä. "Så, vilket spa ska vi till i morgon?" frågade jag nyfiket. "Det var ett lyxspa, fem stjärnor tror jag att det var va?" sa Soph och log. "Ni är verkligen bäst" sa jag och kollade mot mina vänner och log. "Ja vi vet. Men vi är bäst bara för att du är så jävla grym, så måste du ju få koppla av lite. Så därför måste ju vi vara bäst mot dig" sa nu Ryan och log. "Kan vi inte gå ut och äta ikväll? snälla?" sa Lucia och log. "Visst, killar går ni och frågar fall mamma och de andra ska med?" de nickade och gick. När de hade gått så kollade både jag och Soph mot Luc "LUCIA!!!!!!! varför har du inte sagt nått?"  sa vi i kör. "Vi har inget, bara kompisar" svarade hon och tittade bort. "Öj bruden, tro inte att du kan ljuga för oss, det lyser om hela dig och han lyser minst lika mycket. Asså ni är sååå söta! Är det därför du viille gå ut och äta? så du kan klä upp dig?" sa Soph och vi började skratta lite. "Okej då. Ja, jag gillar honom! så, nöjda nu? " sa hon irriterat och reste sig upp för att gå men hon hann inte långt förens jag drog ner henne i mitt knä "Ni är så sjukt söta och vi ska göra allt vi kan" sa jag och pussade henne på kinden och hon la sig ner tillslut i mitt knä. "Jag vet bara inte vad  jag ska göra. Tänk om han inte gillar mig då?""Skojar du med mig? Han är ju dö kär i dig Lucia!" mer hann vi inte säga innan vi hörde killarna igen och Lucica skyndade sig att sätta sig i hennes stol igen. "Vi ska träffas om en och en halv timme i lobbyn. Steve visste ett super fint ställe, så vi skulle försöka klä upp oss lite." sa Chaz och kom ut på balkongen med Ryan. Jag och Sohpie kollade först på varandra sen på Luc och log och blinkade med ena ögat. Hon kollade på oss med sluta-innan-jag-stryper-er-så-håll-bara-käften blicken. Så vi började skratta ännu mer. Killarna kollade konstigt på oss och Lucia kollade bort. "Aye, bruttan akta på dig du tog min plats." sa Chaz och log mot Lucia. De hade verkligen något på gång. Lucia reste sig upp och satte sig sedan i hans knä och lutade huvudet mot hans axel. "Ska vi börja göra oss iordning eller?" sa jag "Ta med dig Soph in jag kommer snart." sa Lucia. "Jag hänger med dom och börjar fixa mig"  sa Ryan och reste sig upp och följde med oss in. Vi stängde balokong dörren lite grann sedan gick vi till vårat sovrum "Ryan, ser Chaz ut sådär då han är kär?" var jag tvungen att fråga. "Haha, jadu. Han har väl sett ut nästan sådär vid andra tjejer också. Men så som han är nu har jag aldrig sett honom. Och vi har vart kompisar väldigt länge""Haha, Lucia ser också heeelt dökär ut. Hoppas verkligen dom har nått på gång! De är så sjukt söta!"  Vi pratade lite mer medans vi valde kläder, vi tog även fram en riktigt fin och vit enkel klänning till Luc, jag tog en blommig och Soph en svart. Vi gick till balkongen och knackade lite löst på dörren. "Luc kan du komma nu? vi behöver fixa oss, vi har redan valt dina kläder" sa vi genom dörren "Kommer" sa hon och reste sig, samtidigt som Chaz ungefär. Vi tog med oss henne in på toaletten och allt smink och så var redan där. Vi visade hon hennes klänning, som jag hade packat. Hon tyckte om den väldigt mycket. Först sminkade vi oss lite, sen satte vi på oss våra kläder, till slut håret. "Det ser ut som vi ska på typ värsta galan eller nått"  sa jag och skrattade. Vi kom ut från toatellen med våra skor i händerna. Killarna satt i vardagsrummet. "Är ni redo?" sa Lucia och log. Killarna kollade mot oss och deras ögon vart stora som fotbollar "Vad fina ni är" sa dom och log. 

 

 "Ni också" sa Lucia och log, fast vi alla vet att hon syftade på Chaz och Chaz syftade på henne. Vi satte på oss skorna och gick till hissen för att åka ner till lobbyn. Där satt redan mamma Steve och Peter. Också uppklädda. "Åh vad ni är fina ungdomar! Jag blir nästan rörd" sa mamma och satte sin ena hand på sitt hjärta och log."Ja ungar, bilen väntar. Ska vi bege oss?" sa Steve och ställde sig upp. Vi nickade och gick ut. Där väntade en vit limousine? "Är det våran bil Steve?" sa jag mållös. "Japp. Ska vi till en fin resturang ska vi självklart åka dit i en fin bil också""Du är hopplös" sa jag bara och skakade på huvudet. Vi hoppade in. Den var verkligen fin. Lucia och Chaz satt såklart brevid varandra. Vi hade det verkligen jätte trevligt och kul. Väl framme öppnade han dörren till oss, what? sen när vart vi rika? vi hoppade iallafall ut och gick sedan in till resturangen, som såg ut som en lyxresturang i Hollywood eller nått sånt. Verkligen fint var det. Kyparen visade oss vart vi skulle sitta och drog ut stolarna till oss tjejer. Kom igen, vilket skämt? 

 

Vi hade haft det jätte trevligt och ätit Japans godaste mat tror jag. Vi alla vart riktigt mätta. Lucias telefon "ringde" och hon gick ut. En kvart senare hade hon inte kommit tillbaka än. "Jag går och kollar så hon är okej." sa Chaz och gick ut. "Har dom någonting eller så? Jag tycker att det strålar väldigt mycket om Lucia. Chaz känner jag ju inte, så han kanske alltid strålar?" sa mamma. Jag Ryan och Sophie började att skratta. "Ja mamma. De är dö kära i varandra, vi alla vet. Utom dem." sa jag och skrattade lite. Efter ungefär tio minuter beslutade jag Ryan och Sophie att vi skulle gå och kolla vart dom var. Vi kom fram till dörren och såg hur nära deras läppar var. Så vi stannade där och kollade ut genom fönstret. Vi måste säkert sett ut som tre idioter. Men tillslut så nuddades deras läppar äntligen varandra. Chaz satte hans händer på hennes kinder och Lucia la armarna runt hans nacke. "YES! äntligen" sa Ryan och vi skrattade. "Vi ska nog låta dom vara." sa jag "Nej, det här är ju som värsta filmen ju! vi måste stanna" sa Soph. "Okej, men inte allt för länge" Nu trodde vi att deras "lilla" kyss över gått till hångel. "Oj oj, nu hettar det till här" sa Ryan och skrattade, jag och Soph hoppade på så nu stog vi där, tre kompisar och spionerade på våra andra två kompisar som satt på en bänk utanför en av Japans finaste resturanger och hånglade. Det känndes fullkomligt normalt liksom. haha. De avslutade sin lilla mysiga stund och gick mot dörren. "VAD SKA VI GÖRA?"  sa jag i panik. "Jag sköter det här, håll bara käften, okej?" sa Soph. De kom och vi mötte de i dörren. "Där var ni ju! Vi skulle precis gå och kolla vart ni var någotstans!" Sophie skötte det här galat.Ryan kom då och förstörde det lite, eller gjorde det roligare. Man får se det hur man vill."Chaz, du har typ nå klet på dina läppar? Använder du läppglans?" 

 

_________________________________________________________________________________________

 

soo, en liten utmaning nu. Den som gissar rätt på vilkas perspektiv som kommer vara med i kapitel 18 får en liten länkning till sin blogg (om ni har blogg) eller så skriver ni era riktiga namn och vilken känd person ni vill vara tjej/kille så kommer den att få vara med lite i berättelsen!:) 

 

 

 

 

 

 

 

_______________________________________________________________________________________________

Det var dags för min sista match, jag hade gått vidare de två tidigare matcherna, konstigt nog, för det ända jag tänkte på var hur förkrossad Justin var och hur mycket han hade gråtit. Jag grät inte ens så mycket tror jag. Men det är skillnad på ens pappa och ens bästa vän. Jag vet hur nära Justin och Catlin var, men det var även jag och pappa. Så jag kommer att finns där för Justin och stötta honom genom det här. Han hade skickat ett sms för ungefär en kvart sen att han gick på flygplanet och han bad mig komma till Atlanta när jag var klar här. Jag svarade att jag inte var säker om jag kunde men skulle göra allt för att få åka dit. Jag hade än inte berättat till någon vad som var med Justin, men alla visste att det var något fel. "Vad tänker du på gumman?" mamma kom och ställde sig brevid mig och la hennes arm över mina axlar. "Inget speciellt, bara orolig""Kan du inte berätta vad som har hänt? För några dagar sen grät du över vilken idiot han var. Nu är du orolig för honom. Vad är det som försegår?" mamma lät verkligen orolig för mig. "Men det är inget sa jag ju. Du får nog reda på det innom denna vecka" sa jag och tog bort mammas arm för att gå och göra mig redo inför dagens sista match. Steve stod och försökte prata taktik med mig, men jag lyssnade inte speciellt mycket. Jag ställde mig på mattan och dommren ropade upp mig och min motståndare och jag gick in mot mitten.

"KOM IGEN NU ALEXA! DU TAR HEM DET HÄR! KOM IHÅG VAD JAG HAR SAGT!" skrek Steve och de andra stog också och skrek något i den stilen. Vi hälsade och gick tillbaka till våra platser tills dommaren blåste och matchen började. Det var ganska mycket fart, motståndaren var verkligen duktig. Men jag skulle vinna det här, jag skulle vinna för pappa. Jag skulle vinna hela VM för pappa.

"Vinnaren är Alexa!" ropade dommaren ut efter ca 10 minuters match. Det var jobbigt för hon som jag tävlade mot vägrade att ge upp. Det gjorde inte jag heller. Jag gick av mattan och möttes av massa kramar och grattis. "Kan vi åka tillbaka till hotellet nu?" sa jag trött "Självklart, gå och klä på dig bara""Ska vi följa med dig?" frågade Luc och Soph, dom hade ju faktiskt åkt hit en vecka för att kolla på mig, och missar skola och allt för min skull. Så jag gav dom en lätt nickning och log mot dom. Jag förstod nästan att de skulle ha ett polisförhör där i omklädningsrummet. Men jag skulle försöka vara ärliga mot dom. När vi kom in i omklädningsrummet och stängt dörren började det. "Är det något som har hänt?" sa Soph och log lidande mot mig. "Nej, det är bara så mycket med allt nu, jag mår fint.""Men varför blir du jämt som en stel pinne varenda gång vi nämner namnet Justin? Det är inget fel att du börjar vara med han igen. Men tänk på hur sårad du vart sist, då du hatade han och aldrig mer skulle förlåta honom." sa Lucia och lät väldigt allvarlig. "Justin behöver en vän just nu. Jag vet, men vi är långt ifrån att vara på g eller hur ni ser hela allt""Okej, vad har hänt med han nu då? Var han otrogen mot Selena eller?" sa Sophie med ett hånflin på läpparna. "Nej, om ni nu vill veta så har hans bästa vän cancer och hon har ungefär ett halvår kvar att leva!" sa jag ganska högt och irriterat. "VA!? vänta, han har fyra bästa vänner var av en av dom är "hon", så det måste alltså vara Catlin? VA HAR CATLIN CANCER OCH SNART KOMMER ATT DÖ???""oj, du är verkligen besatt. Ja det är de, därför måste jag finnas där för honom."  vi hade pratat klart och jag var färdig ombytt så vi gick tillbaka till de andra. "Färdiga?" sa Peter och log. Vi nickade och gick ut och hoppade in i den privata taxibilen som körde oss tillbaka till hotellet där väntade en lång och varm dusch då jag var tvungen att skölja av mig alla tankar. Sedan skulle jag ringa Justin hade jag bestämmt, för att fråga hur de går och så.

 

"Så du har inte landat än?""Nej, jag landar om några timmar. Det är väldigt tråkigt att flyga själv. Men detta måste jag verkligen göra" jag och Justin hade pratat ett tag. Han var fortfarande väldigt chokad över de som hänt. "Jag kommer när jag inte kan köra nå mer""Nej, du kommer när du har vunnit hela skiten! Jag vet att du kan Alexa, never say never, remember?""Ja jag vet. Men alla är verkligen jätte duktiga.""Om dom är duktiga, så är du duktigast! Alexa jag har sett dig göra det så många gånger, jag vet att du älskar det du gör. Jag är stolt över dig bruden""Jag är stolt över dig också. Jag ser på dig hur mycket du älskar Catlin, annars hade du aldrig aldrig aldrig ställt in en konsert. Så pass väl känner jag dig."" Ja, och så pass som jag känner dig är det du som kommer att få betala den här telefonräkningen. Så ska vi snacka på skype istället? Då kan vi ju se varandra också""haha, ja  you know my family right. Ska bara starta datan. Ses snart! kram""Kram" vi la på och jag gick och startade datan. Medans jag startade datan passade jag på att gå på toa då min data inte var den snabbaste då man inte var kvar i USA så jag skulle lätt behöva gå på toa.

 

När jag var tillbaka så klickade jag snabbt upp skype och såg att Justin hade ringt mig två gånger. Så jag ringde genast upp. "Förlåt, jag var på toa" var de första jag sa "okej, trodde du inte ville prata med mig mer" jag hörde att han grät. "Justin, vad är det?""Kan jag få se dig? snälla""Självklart om du berättar vad det är för fel.""Jag lovar bara jag får se dig" jag startade webbkameran och såg att han grät. "Berätta nu, varför gråter du?" jag satt kvar inne i sängen och hörde de andra skratta och ha kul ute på balkongen. Jag skulle bara prata klart med Justin innan jag skulle gå ut till dom. "Jag fattar inte att du kan prata med mig. Liksom, du ska bara veta hur dåligt samvete jag har haft för de jag gjort mot dig. Jag trodde att jag förlorat min fina Alexa för resten av mitt liv. Men nu pratar du med mig, och du ska bara veta hur tacksam jag är över det. Det är en av anledningarna varför jag och Selena bråkar. Hon är arg på mig för att jag och du har börjat få tillbaka kontakten igen"

"Gråt inte. Jag är här nu, jag förlät dig fast du gjorde fel. Det är huvudsaken, okej?" han nickade och torkade bort tårarna från hans kind och snyftade till. Vi pratade ett tag till om allt mellan himmel och jord. Men tillslut så vart han väldigt trött och var tvungen att försöka sova lite för att kunna hålla sig vaken på sjukhuset och jag lovade honom att vinna VM och att jag skulle komma till Atlanta och träffa Catlin innan hon försvann. Han ville så gärna, så jag gjorde de för honom. Inte för att jag hade lust att se hans bästavän ligga i cancer och vänta på att få dö. Jag har själv varit med om det, och finns därför här för Justin, just för att jag har erfarenhet eller vad man ska säga. Jag gick ut till de andra och satte mig i Chaz knä. "Hur är det med honom?""Han mår inte bra" vi hade berättat till Chaz och Ryan- de förtjänar att veta eftersom att de är Catlin som de också känner. De vart väll också ledsna, men grät inte för att vara starka. "Förstår de, han och Catlin var verkligen som syster och bror, sen att hon bara försvinner. Det kan inte vara kul" jag lutade mig mot Chaz axel och han la ena armen runt mig. På de sättet en bror bara kan. "Vad ska vi göra idag?" sa Ryan och kollade på oss. "Kan vi inte gå och hyra en film och köpa massvis med godis?" sa Sophie och skrattade "Helt okej för mig, ska vi göra de?" sa jag och kollade mot de andra som nickade. Vi satte på oss en varsin kofta och skor. Vi knackade på hos mamma och killarna och frågade fall de ville vara med och kolla på film. De ville de gärna- bara de inte var skräck sa mamma. Vi hade bara skrattat åt henne. Vi gick och frågade någon random snubbe vart det fanns en godisaffär, på grund av hans dåliga engelska så använde han sig av tecken, vi förstod nog vart vi skulle iallafall. Vi gick efter gubbens beskrivningar och såg en stor ingång med  massa godis och klubbor på skylten och dörrarna, så vi gissade på att vi kommit rätt. "Oj, vad mycket godis!" sa Lucia, det såg ut som att hon svävade på moln- godis är hennes favorit maträtt eller maträtt och maträtt, hon äter det hellre än mat iallafall. "Ni fixar godiset så fixar vi film, okej?" det var Ryans idé, och det var nog ganska bra. "Det blir bra, men inte nån skräckfilm, Annie är inte den ända som är rädd" sa Luc och kollade mot mig och pekade mellan oss två. Vi två verkligen hatade skräckisar. Killarna kollade på varandra med ett hånflin på läpparna och sprang sedan bort mot filmerna. "Vi kommer dö" sa Lucia och sedan började vi skratta och plocka godiset.

 

Tillbaka på hotellet så fixade vi det jätte mysigt i vårat vardagsrum. Killarna hade valt en skräckfilm- paranormal activity 3 och sen en disney film- smurfarna. Vi hade det verkligen mysigt och kul när vi fixade. "Vi går och hämtar Annie Steve och Peter" sa Ryan och drog med sig Chaz ut. Sen när vill de hämta min mamma? Jaja, någon gjorde det iallafall. Det var huvudsaken. Medans vi fixade det sista med täcken filtar och kuddar så gick jag om mumlade på en låt som plötsligt pluppade upp i huvudet. "Snart tillbaka!" sa jag och sprang till resväskan för att plocka upp ett block, och skriva ner texten. Jag sjöng det om och om igen i huvudet, så jag inte skulle glömma bort den.

 

Mer hade jag inte kommit på. Jag tog upp telefonen och skickade iväg det jag kommit på till justin och skrev sedan *Tror du det går att göra något av denna? Har gått och sjungit på texten ett tag. Hör av dig! kram*SKICKA Efter någon minut fick jag ett svar tillbaka *Kanske ett sammarbete mellan Justin Bieber och Alexa Stewarts?;) Snart flygit klart över europa, så är snart tillbaka till USA. Kram!" Han ville göra ett sammarbete med mig? Herregud. När jag kom ut i vardagsrummet hade Mamma och dom kommit tillbaka och satt sig i soffan. "Äntligen! vad gjorde du?""Vi tar de senare." sa jag och log stort. Smurfarna startades och vi skrattade oss igenom nästan hela filmen. Det var riktigt mysigt måste jag erkänna.

 

 

 JUSTINS PERSPEKTIV

 

Jag satt och spelade sky burger på min mobil när jag plötsligt fick ett sms från Alexa, det var en textbit på en låt, jag vart helt paff, jag visste att hon kunde skriva låtar, men inte sånna verser, wow säger jag bara! Jag slutade genast att spela, jag föreslog ett sammarbete, hon svarade ett stort ja och en jätte smiley. Jag tog upp mitt block från min väska och tog fram en ny sida högst uppe skrev jag By Alexa Stewards and Justin Bieber sedan skrev jag ner de hon hade skickat, och tog fram gitarren. Jag hade efter ett bra tag nog fixat ihop en melodi. *Har nog fixat en melodi, du får säga till om du inte gillar det! Vi kan snacka i morgon på skype så ska du få höra. Är det okej om jag kanske fortsätter på låten? Sen så får du fixa det om du vill! Har bara sååååå tråkigt. Kram*SKICKA efter en snabb stund fick jag ett svar *Det var väl ett sammarbete eller? Klart du får! Litar på dig inom musiken! Du får spela upp det i morgon!:)* Jag log lite för mig själv och fortsatte skriva.

Tror att jag hade fixat ihop refrängen faktiskt. Jag provade att spela det tillsammans- melodin och texten.

 

 

Det vart faktiskt riktigt bra ihop om jag fick säga det själv, hoppas bara att Alexa skulle tycka detsamma i morgon. Jag kom för tillfället inte på något annat, så det fick duga för idag. Jag la tillbaka gitarren i fodralet och lutade mig tillbaka för att starta musik och kanske sova lite. Låten fick bli den som Alexa spelade för mig och sedan skickade hon den. Så jag laddade direkt över den till mobilen. Satte på mig mina hörlurar och startade låten. Jag stängde ögonen för ett tag och somnade till. När jag vaknade var det Nicki Minaj som var på. Jag måste alltså ha sovit ett tag. Jag såg även att det var tio minuter kvar till landning. Det var tidigt på morgonen sent på kvällen, det beror på hur man ser det. Så jag drog iväg ett sms till Christian *Vaken? Landar om ca 10 minuter.*SKICKA svaret kom ganska så direkt. *Jag och pappa är på flygplatsen nu. Vi väntar på dig! Har sovit ca en halvtimme idag. Vill tillbringa så mycket tid med min syster så mycket som det går. Så jag har sovit i bilen också!**Förstår. Sov några timmar nu också. Vi kanske kan sova i bilen?*SKICKA till svar fick jag ett snabbt ja. När det var två minuter kvar innan landning så sattes bälte knappen igång. Jag gjorde som skylten sa och knäppte fast mig. Även i privatflyg så måste man följa reglerna. Vi landade och jag tog mina väskor och gick, först tackade jag piloten som alltid sen så gick jag av. När jag chekat ut och så gick jag och började leta efter Chris och deras pappa. Jag såg dom direkt och sprang dit. Det var inte så många fans eller papparazis där eftersom att det var mitt på natten eller tidigt på morgonen, man får se det som man vill. Vilket iallafall var skönt, då jag började att gråta så fort jag såg smärtan i deras ögon. Jag kramade först om Chris pappa sen drog jag in Chris i en stor broderlig kram. Han snyftade några gånger mot min jacka och mina tårar trillade ner på hans axlar. "Jag är här nu, och jag kommer att vara här tills ni försöker tvinga mig att gå. Jag går inte." "Tack för att du kom. Det betyder mycket för Catilin. Det vet jag. Hon behöver dig, jag behöver dig" mumlade han mot min jacka. Vi släppte varandra och gick mot bilen. De hjälpte mig med väskorna ut i bilen. Jag smsade mamma och Alexa och sa att jag var framme nu och att jag skulle ringa dem ikväll. Resan till sjukhuset var nog bland den jobbigaste resan i hela mitt liv känns det som. Den tog lång tid, fast sjukhuset låg nära, jag ville bara komma fram och träffa henne. Chris satt i baksätet och sov, medans jag och hans pappa satt fram. "Det här är väldigt jobbigt för Chis, han och hans syster var verkligen tighta. Sen att hon helt plötsligt kommer att försvinna, han förstår det inte riktigt än. Det är verkligen bra att du kom, Caitlin saknar dig jätte mycket. Vi andra också såklart.""Allt för mina bästa vänner, jag har inte riktigt heller fått in det än. Men eftersom att jag är äldre än han så förstår jag nog mer. Jag lovar att stanna så länge ni behöver mig. Kanske bara behöver gå på något möte. Annars stannar jag med er" han försökte att le lite. Men det gick inte så bra. Han försökte iallafall. Vi var framme vid sjukhuset och Chris sov fortfarande. "Väcker du honom?" sa hans pappa till mig. "No way, jag bär in han, han har inte sovit mycket alls, jag tar han""Tack Justin, vad skulle vi göra utan dig?""Det är lungt. Grabben måste få sova" sa jag och bärde ut han ur bilen. Tur att han inte vägde så mycket och att jag hade börjat gymma lite smått. Vi gick genom tystnad över parkeringen in till sjukhuset. När vi kom in var det nästan helt tyst. Vi gick in i hissen och han klickade oss till våning tre. Sen gick vi till hennes rum. "Gå in du, jag tar lillgrabben. Förstår att du vill vara lite ensam med henne, skicka ut de som är där inne." han satte sig ner på en stol och jag la Chris i hans knä. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sakta dörren till hennes rum. När jag kom in så låg hon där. Med massa slangar och nålar. Det var så hemskt att se. Hon sov just nu. I rummet satt även två kvinnor. En var nog mamman och kanske mammans syster? dom var iallafall väldigt lika. När mamman fick syn på mig reste hon sig snabbt upp "Justin.." sa hon och kom mot mig, tårarna rann på henne, hennes syster och nu även på mig. Hon kramade om mig som om det var de sista hon gjorde. "Såja, han bad er att gå ut en stund." sa jag lågt och lungt och strök henne på håret. De nickade och gick ut. Jag satte mig på en pall brevid henne och tog hennes hand, jag lät tårarna falla, jag brydde mig inte nu. "Varför Caitlin? varför nu? varför du?" sa jag lika lågt som en viskning. "Snälla, lämna oss inte Caitlin. Snälla" sa jag och höll hårdare om hennes hand, men inte för hårt Jag tog upp hennes hand och pussade den lätt. och en tår föll på hennes hand. Hon rörde sig lite där i sängen. Hon såg blek och trött ut. Hon hade magrat ur väldigt mycket sen jag såg henne sist. Jag tänkte till på alla minnen tillsammans med henne när vi var mindre, Caitlin och Christian var mina första vänner här i Atlanta. Vi har alltid hittat på massa saker tillsammans, hon var ett år yngre, men hon var alltid den som var mest vuxen och smartast. Hon öppnade sakta ögonen. "Justin..." sa hon hest i en viskning. "Du är här." fortsatte hon och log. "Ja, jag är här, och jag kommer aldrig att lämna dig. Aldrig"