twodiffrentworlds

ska fortsätta, men kanske bara med några kapitel. De hoppar fram lite i framtiden om de är okej? Jag tänker iallafall skriva några kapitel till. För jag tycker så synd om dom som läser och kommenterar och gillar de jag skriver. så just därför så fortsätter jag. Men endast några kapitel till. 

sen kan ni somsagt följa mig på min PRIVATA BLOGG och sedan på MIN ANDRA NOVELLBLOGG  som vi så snart som möjligt ska börja uppdatera, bara vi hittar någon som kan fixa våran design. Hon som gjorde den förra har tyvärr slutat:/

Så ni kan ju skicka iväg ett sms fall ni har lust att göra de:)

Yepp, ni läste rätt. Funderar på att sluta skriva. Jag har tänkt på de jätte länge, jätte mycket! Tyvärr.

Men för de första så känner jag att jag inte riktigt har tiden att driva en novellblogg själv. Och för de andra, inte för att vara den som klagar eller den som bara bryr sig om kommentarer, för sån är jag inte! Men när jag sitter uppe dag som natt och skriver, jag har 60-70 läsare. Men hur många kommentarer får jag? 2-4 styckna. Tycker att det är jätte tråkigt:(

Bara min åsikt, ska tänka tills imorn. Annars så börjar jag och malin blogga HÄR  inom en snar framtid, vi ska bara skriva rent prologen och om karaktärerna, och såklart, komma på ett namn till den och en design!

Ni får ha de så bra. 

puss och hej.c

Alla vi som befann oss i Caitlins rum var hysteriska. Hon började nu att tappa hår. Hon hade fyra månader kvar. Det kunde bara inte bli värre. Jag har nu fått reda på att mina bästa vänner kommer hit när Alexa har vunnit. Jag tänker inte säga om hon vinner, för jag vet att hon tar hem detta. Det var ganska tyst i rummet, förutom alla snyftningar som kom ibland från alla. Även Caitlin. Jag satt på en hård pall brevid Caitlin och höll hennes hand. Min mobil började att vibrera och jag tog upp telefonen ur fickan, på skärmen lyste de Scooter, jag gick tyst ut ur rummet och svarade. "Hey mannen, hur mår ni?""Inte speciellt, hon har börjat tappa hår och läkarna tror att hon endast har fyr månader kvar""De var inte bra alls. Men du biebs, du måste försöka ta tag i musiklivet nu. Vad säger du om ett möte om din nya platta?""Ja, men bara för mina fans skull. När?""Kan du komma om en kvart till studion?""Jag åker snart. Ska bara gå in och säga hejdå" Vi la på och sa hejdå. Jag la ned mobilen i fickan och gick in. "Vem var de?" frågade Caitlin. "Det var Scooter. Jag ska bara åka på ett snabbt möte. Kommer tillbaka snart. Mamma, vill du följa med?""Ja de kan jag väl" svarade mamma och reste sig upp. Jag pussade försiktigt Caitlin på pannan och sa hejdå innan vi gick ut till bilen.

 

 

När vi kommit hem från mötet angående min nya skiva- som förövrigt kommer bli grymt, men massa duktiga artister.- gick jag in först till Caitlins rum för att hämta min data för att gå ut på balkongen, jag och Alexa skulle som vanligt skypa. Jag skulle försöka att inte gråta den här gången. Då jag grät hysteriskt igår, och hon vart hysterisk också. Jag loggade först in på skype för att kolla om Alexa var inne- vilket hon var. Så jag skrev till henne. "Hej Alexa! Kan jag ringa dig nu? kraaaam<3" och fick ett svar ganska snabbt. "Självklart, jag är med Soph bara, Ryan kommer snart hit. men det är okej va? kramis<3""Klart de går bra! ringer nu"sa jag och klickade på ring videosamtal. Hon svarade genast. 

 

"Hej Justin!""Hej tjejer, hur är de?""Jo med oss är de bra, själv då?""Nja sådär. Jag hade ett möte idag med Scooter""Vad för möte?" frågade dom nyfiket "Om min nya skiva" svarade jag och log. "Ååååh vad kul! den kommer säkert bli as grym!""De hoppas jag också, du Sophie, jag tror att jag ska jobba med din favorit""ÅÅH VEM JUSTIN?!"Jag vet inte om du vill veta...""BERÄTTA FÖR MIG NUU!" utbrast Sophie och skrattade. Jag har hört att hon älskar både Nicki och Drake. De är två av dom jag ska arbeta med under skivan. "Okej, haha. Det är först och främst, Drake och sen Nicki Minaj""Justin skojar du med mig?""Ser de ut som jag skojar med dig eller? Men iallafall, när jag ska spela in med dom, så undrar jag om du och Alexa vill komma hir då? Ni har sportlov då tror jag""OMG JA JUSTIN OMG OMG TACK SÅ MYCKET JAG ÄLSKAR DIG!!!" utbrast Soph och reste sig- eller snarare flög upp- ur sängen dom satt i och skrek. "Det här skulle du se live" konstaterade Alexa och skrattade. "Ja de hade nog varit riktigt kul" svarade jag och skrattade lite jag med. Jag vet inte vad det var med dom där människorna, men dom var riktigt duktiga på att få mig på bra humör, genom att göra ingenting. Helt sjukt. I bakrunden hos Alexa hörde jag Ryans röst och skratt nu. "Kan jag få prata med Ryan?" sa jag bara "Självklart!" svarade hon och sprang iväg. Tillbaka kom Ryan med en dricka i handen. "Vad sa du till Soph för att få henne sådär? Shit, hon bah flyger runt" sa Ryan förvånat. "Haha, jag fråga henne fall hon och Alexa ville följa med mig till studion då Drake och Nicki Minaj kommer- hennes svar va AAAAAAAA OMG OMG""Haha, dom är roliga dom. Vi saknar dig bror.""Tro mig, jag saknar er också. När ses vi?""Alexas final är imorgon, runt tolv tror jag, och vi ska åka vid två- tre tiden, tror jag. Annie har koll på det där""Det ska bli så skönt att ha er här. Hur länge stannar ni?""Vi åker hem på lördag eller söndag. De kommer jag inte heller ihåg""Minne som en fisk" sa jag ironiskt. "Men du, vad var det du ville säga?""Jag ville prata med dig. Alexa pratar jag med varenda dag, jag saknar dig. Jag saknar Chaz. Vart är han?""Ute på balkongen, vill du prata med honom?""Gärna, om han har tid""Jag går och kollar" sa Ryan och gick från datan. Här var de tidigt på morgonen, och sent på kvällen i Japan, så vi fick liksom bara prata såhär, annars skulle vi väcka varandra när den ena sov. På andra sidan jorden hörde jag nu fotsteg, sen såg jag en glad Chaz"Ayeee""Haha, hej Chaz""Vet du?""Vad? vilken av dom?""Vilken vad?""Brud såklart!! Alexa, Lucia eller Sophie?""Det går verkligen inte att gömma något från dig. Lucia iallafall.""Haha, jag ser sånt, glad för din skull grabben!""Hehe, tackar eller vad säger man? Iallafall, hur går de med Alexa då? Hon är iallafall väldigt bekymrad över dig""Nja, jag vet inte. Jag strulade ju till de en hel del.. Men de känns som att vi är på väg åt rätt håll. Tror jag iallafall, har hon sagt nått?""Hon pratar om dig konstant. Men vad bra iallafall, hon är en toppentjej. Jag tycker faktistk att min syster och min bästa vän passar riktigt bra ihop.""Haha, du är rolig du" Jag och Chaz pratade lite mer om allt möjligt. Det var skönt att få kunna prata normalt med honom. Han frågade hur Caitlin mådde. Han brydde sig. Svaret fick nästan han att börja gråta. Jag såg de. "Hey buddy..""Justin, kommer du ihåg hur kul vi har haft? du jag Ryan, Caitlin och Christian. Nu försvinner hon bara. Hon är bara 17 år. Det är inte rättvist. Det är de inte." Ryans ord var.. jag kan inte sätta ord på de, men jag kan iallafall säga att de var rakt ifrån hjärtat och han spelade inte. Såpass väl känner jag honom. Vi pratade ett tag till om allt möjligt, han berättade hur mycket han saknade mig och att de skulle bli kul att åka till Atlanta. Jag längtade verkligen efter dom. Efter nästan två timmar sade vi hejdå och la på.

 

 

Inne på Caitlins rum var de bara hon jag och Chris då de andra hade åkt och hämtat mat. "Justin och Chris, kan ni komma hit och sätta er?" sa Caitlin och log medans hon slog försiktigt med handen brevid henne i sängen. Vi la oss på en varsinn sida av henne. "Snälla lyssna på mig ett tag bara, sen kan vi kolla på bilder? jag har fixat ihop ett litet fotoalbum. Men kan jag få prata lite ?" vi nickade som svar och kollade på henne. "Vi tre, mamma pappa, alla mina kompisar, Pattie, alla vet att jag snart kommer dö. De jag skulle säga till er är, jag vet att det är jobbigt. Det är jobbigt för er, för jag kommer snart inte att vara kvar. Men det är även jobbigt för mig, inte för att jag snart kommer dö. Utan för att ni är så himla ledsna, och mår så himla dåligt, liksom. Jag är inte rädd för att dö, men de jag är rädd för att att alla ni kommer att flytta in under en sten och aldrig titta ut när jag försvinner." hon tog en paus och torkade bort tårarna, lika så gjorde jag och Chris, "Vad menar du med att flytta in under en sten och aldrig titta ut?" snyftade Christian fram. "Jo, så som ni är nu, gråtet, gråter,gråter och gråter lite mera, jag vill inte att ni ska vara så resten av era liv. Jag menar, jag finns alltid med er, jag kommer alltid att vara med er, ni kanske inte ser mig, eller känner mig, men jag finns med er. Vart ni än går. Christian, jag komemr att se dig växa upp, jag kommer att se dig göra misstag. Men kom ihåg, att jag alltid är med er. Varje gång ni får de jobbigt. Ta fram en bild på oss, och kom ihåg att jag alltid är där." Hon var verkligen helt underbar min vän. "Det var de jag skulle säga, nu ska ni få se vad jag gör om dagarna" Hon sträckte på sig och tog fram en bok. Eller ett stort block. Vi kollade igenom de och skrattade och pratade om varenda bild. Det var just dessa stunder med henne som jag skulle sakna, och aldrig glömma.

 

________________________________________________________________________________________