chapter 20 - happy new year part 1

30 december.
 
ALEXAS PERSPEKTIV
 

Det är nu dagen innan nyår och vi har ganska mycket att göra här hemma. Imorgon hade vi planerat att bara vara hemma. Men de är nu jag mamma, justins mamma pappa och syskon, Lucia, Chaz, Sophie, Ryan och Alexandra. Nu undrar ni nog vem Alexandra är. Hon är våran nya granne, och hade börjat i våran klass efter att vi kom hem från Japan och Atlanta. Hon blev snabbt en av oss och vi har de väldigt kul tillsammans. Justin och hans familj skulle komma idag. Så jag och mamma skulle vilken sekund som hellst åka till flygplatsen och hämta dom. "Alexa kommer du eller?" ropade mamma upp för trappan. Jag slog igen datan och sprang ner för trappan. Jag hade på mig ett par jeans och en pösig tröja. Jag hoppade i mina svarta klackskor och gick ut till bilen. Jag satte mig brevid mamma och satte på mig mina solglasögon och bältet. Mamma backade ut bilen och körde mot flygplatsen. 
 
 
När vi stod och väntade på dem så hörde jag plötsligt en röst som till hörde en liten tjej "ALEEXAAAAAAA!" ropade Jazzy och sprang mot mig. Jag satte mig på huk och kramade om henne medans jag bärde upp henne och snurrade runt. "Åh vad jag har saknat dig min lilla prinsessa""Jag har saknat dig också. Fast jag tror att Justin har saknat dig mer. För han tjatar om dig mer än vad jag gör" sa hon och skrattade medans jag släppte ned henne. Justin kom och bärde på Jaxon och kramade mig sedan kysste han mig passionerat. Jag vet  vad ni tänker, svaret är ja. Vi är tillsammans igen och jag har aldrig varit lyckligare. "Hej älskling, jag har saknat dig så mycket.""Tro mig älskling, jag har saknat dig också" svarade han och pussade mig snabbt igen. "Hej Pattie! Och hej Jeremy!" sa jag och kramade först om Pattie sedan den underbara bieber-kramen av Jeremy. Efter allt hälsande och kramande så gick vi mot bilen. "MAMMA!" sa jag och stannade upp. "Vad är det?" frågade hon chockat "Vi har glömt Peter och Steve""Nejdå, jag frågade dem. Men de skulle inte vara hemma." jag pustade ut och gick vidare. Justin la sin arm över mina axlar medans vi gick mot bilen. Vi fick egentligen inte plats i min bil. Men jag och Justin la oss ned i bagageluckan efter många om och men från mamma och Pattie. Men tillslut så räddade Jeremy oss. Som tur va så var de tonade rutor där bak så ingen såg oss. Fast vi låg ner ändå ifall att. "Pappa, varför ligger Justin och Alexa där för?" sa Jazmyn och skrattade. "Om inte dom två ligger där bak så får ju dom gå hem""De kan dom gott och väl göra" sa hon och log. Alla började att skratta åt henne. Jag och Justin låg där bak, jag låg på hans bröstkorg och han pussade mig på hjässan hela tiden. Utom då jag tittade upp och vi möttes i en kyss. Jag låg där och tänkte på hur mycket jag älskar honom. Jag vet inte vart jag hade varit om jag inte hade han brevid min sida. Visst, vi hade bråkat och så. Han hade varit otrogen, men han visade verkligen hur mycket han ångrade det. Han har jämt funnits där för mig. Nu är de min tur att finnas för honom. Caitlin mår sämre och sämre för varje dag. Vi ska åka dit två eller tre dagar efter nyår och hälsa på. Jag och Caitlin kom varandra väldigt nära. Vilket vi inte skulle ha gjort. De blir nu ännu jobbigare på hennes begravning. Som hon har planerat. Helt själv faktiskt. Bilresan gick fortare än vad den någonsin gjort. Vi hoppade ut och tog in resväskorna. Ryan och Chaz var hemma hos Lucia, de hade kommit igår, så vi hade bestämt att vi skulle träffas idag hos mig och hjälpa till och fixa allt och så.
 
 
Det knackade på dörren så jag och Justin gick och öppnade. Där stod Luc, Chaz, Ryan och Soph. "Heeeej!" sa jag och kramade först om alla fyra sen var de Justins tur. "Magen har växt lite sen sist vi sågs" sa Justin och skrattade. Han syftade nog på Luc, ja. Lucia och Chaz skulle få ett barn. Deras föreldrar tyckte att de inte va så bra. Då de bodde alleres för långt ifrån varandra och hade inte ens vart tillsammans i ett år. Men de beslutade sig för att behålla sitt barn. "Ja, de börjar synas nu" sa hon och log. De tog av sig sina skor och gick in och hälsade på alla. som var i köket innan vi gick upp till mitt rum. "så, vad ska du ha för kläder på dig imorgon?" frågade Soph mig och log. "Justin får inte veta än så jag kan inte säga" sa jag och log. "Men hallå? har du glömt att vi kan gå in i din garderob?""Haha juste. Följ med då" Luc och Soph följde med mig in i min garderob och jag visade dem min outfit. 
 
JUSTINS PERSPEKTIV
 

Efter att jag och Alexa vart tillsammans igen vart jag nog den lyckligaste grabben på jorden, vilket jag fortfarande är. Med henne vill jag kunna skaffa en familj, jag vill att hon ska föda mina barn. Jag vill att hon ska bära mitt efter namn. Jag har tänkt på de och de låter faktiskt bra. Alexa Bieber. Men vi har pratat om de faktiskt, och vi båda har kommit överrens om att ingen av oss har riktigt tid just nu. Hon är bland dom bästa i världen inom boxning, och jag är just jag. Vi har även sagt att om hon blir gravid utav misstag så ska vi såklart behålla barnet. När jag fick reda på att Chaz och Lucia skulle få barn vart jag såklart jätte glad över det. Verkligen. Men jag mådde samtidigt väldigt dåligt. Caitlin blir bara sämre och sämre, ändå är hon bra rolig hon. Hon har planerat hela begravningen i minsta detalj helt själv. Fast Alexa hjälpte henne lite att välja gravsten. Kista har hon också redan bestämt. Hon och Alexa har blivit riktigt bra kompisar. Vilket kanske inte är så bra. "Babe kommer du eller?" sa Alexa och gav mig en snabb puss. "Ja, jag kommer nu" sa jag och reste mig upp, hon tog tag i min hand och nästan släpade ner mig till köket. "Hej Jaxooo!" sa hon och satte sig ner på golvet med henne. "Ska vi hjälpa till med något Annie?" frågade jag och log "Ja, ni skulle kunna få åka och handla lite år mig""Självklart! Vill ni följa med?" frågade Alexa mina små syskon."Vill du de? vill du de?" frågade hon Jaxon och kittlade han. Han skrattade så mycket så han skulle nog nästan kissa på sig. Hon skulle vara världens bästa mamma. "Jaaaa!" svarade Jazzy och hoppade upp i min famn. "Är det okej om vi åker hem och duschar och så, så ses vi imorgon?" sa Lucia "Ja självklart! Men kul att ni kom en liten stund iallafall" sa Alexa medans  hon satte på Jaxon hans kläder och jag satte på Jazmyns. Vi hoppade in i bilen. Alexa satt bak med Jaxon och jag och Jazmyn framme. Helt plötsligt plingade min mobil till. Älskling<3 lös de på skärmen, så jag tog upp telefonen och läste smset *Såna här små busungar ska du och jag snart ha älskling* läste jag och log. Jag kollade upp i backspegeln och tittade på henne genom den och nickade och gjorde en pussmun och de gjorde hon där bak sedan började vi skratta. När vi kom fram till affären så var de inte några paparzzis eller några skrikande tjejer. Vilket var ganska skönt för Jazzy och Jaxon tror jag. Alexa bärde ut Jaxon och satte han på hennes höft och höll i han med ena handen,  hennes andra hand flätade hon samman med min och jag gick med Jazzy i andra handen. Det är såhär jag vill ha det jämt. Fast då med våra egn barn såklart. Fast den största en son, och sen den andra en dotter. Så min son kan försvara min dotter, eller mina döttrar eller andra söner. Jaxon och Jazzy ville sitta i en varsinn vagn. Så vi tog en varsinn och tog de vi skulle ha, plus lite godis och dricka också. 
 
När vi kommit hem från affären var klockan runt 5. "Ska vi gå över till Alexandra och säga hej? Du har inte träffat henne än!" sa Alexa och log. "Ja de kan vi väl göra." svarade jag och log. Vi gick ner från hennes rum ut till hallen. "Mamma, vi går över till Alexandra en stund. Vi kommer snart hem!" ropade Alexa innan vi gick ut och stängde dörren. Vi gick hand i hand ut från gården en bit på vägen och sen upp vid nästa hus. Det var lika stort och fint som Alexas och Annies. Eller iallafall på framsidan. Vi gick upp på uppfarten till huset, Alexa knackade på tre gånger innan hon öppnade dörren "Hallå!" ropade hon. Okej, de var väldigt bra kompisar, jag har märkt att de går bara in hos varandra. "På baksidan!" ropade en röst. Vi tog av oss skorna och gick ut på baksidan. Där låg det en tjej med ganska långt blont hår och en kille med brunt hår i poolen. Poolen var verkligen riktigt stor. "Hej Alex och Filip!" sa Alexa när vi kom ut på baksidan. Tjejen jag tror var Alexandra kom upp och lindade en handduk runt sig och kom mot oss. Alexa gick och kramade om henne. "Mamma och pappa är hos nån kompis. De skulle dit imorgon" sa hon och log. "Jag kanske ska hälsa! Det är jag som är Alexandra, men kalla mig för Alex" sa hon och sträckte fram handen. "Justin. Dig har jag hört mycket om" sa jag och log. "Jag har hört massvis bra om dig också, eller du hade väl hört bra saker om mig va? För Alexa pratar om dig hela tiden. Och Lucia pratar om din vän, Chaz heter han va?""Haha, jo bara bra saker har jag hört om dig. Jo dom ska ju få en liten bebis." log jag. "Ja, gud vad glad jag vart för deras skull! fast jag inte känner Chaz. Men jag började iallafall att gråta. Mer än vad soph och Alexa grät tillsammans" svarade hon. "Öhm, Alex..." sa Alexa lite tyst och skrattade "Nej nu pratar jag för mycket eller hur? Förlåt. Det är inte för att du är du. Eller aa du fattar, nej förlåt. Jag ska nog gå och fixa nått att dricka. Vill ni ha något?" "Jag kan ta en sprite" sa Alexa. "Du då Justin?""En cola tack" log jag. Alex gick in. "Jag går och hjälper henne. Filip, var lite social med Justin nu!" sa Alexa och gav mig en snabb puss innan hon gick in. "Ta de lungt mannen, min syster är snäppet av översocial. Ibland undrar jag om jag ens är släckt med henne." sa då den där Filip och gick upp ur poolen och satte sig på en stol brevid mig, jag skrattade lite. "Juste, du är nog van med hyprade brudar. Men hon är sådär heeela tiden""Det är okej grabben. Föresten, är de varmt i poolen?""Det är typ 26 grader tror jag. Hurså?""Kan inte du be Alexa om du får låna hennes mobil så den inte ligger i hennes ficka. Så kan jag kasta i henne?""Haha, de skulle va fett! Ska jag ta din lur också eller? Fall hon drar i dig också. De gjorde hon när jag försökte göra de för någon vecka sen.""Haha, jadu, ta den du!" sa jag och tog upp min mobil ur fickan och gav han den. Precis då kom Alexa och Alexandra ut, men dricka och bullar. "Jag bakade bullar lite spontant imorse" sa Alexandra och skrattade lite. Filip kollade på mig och jag nickade. "Alexa, kan jag få låna din telefon lite snabbt? Jag måste bara kolla en sak.""Självklart!" svarade hon och tog upp telefonen. "Vad är de för kod då?""noll fyra noll ett" svarade hon och log. när hon allra minst anade så for jag upp ur stolen och bärde upp henne och sprang till poolen. "Juuuustiiiiiin!" skrek hon innan jag kastade i henne, men hon hade ett fast grepp om mig så jag också for i. "Vad var de där bra för?"  sa hon när vi kommit upp med huvudet ovanför ytan. Alexandra och Filip låg på backen och skrattade så att tårarna sprutade på dom. Till svar satte jag mina händer på hennes kinder och pressade samman våra läppar. Alexandra och Filip låg fortfarande och skrattade. Så Alexa hoppade tyst upp ur poolen. Först drog hon av sig sina kläder så hon endast hade underkläder på sig. Sedan så smög hon fram till Alexadra och la sig uppe på henne så hon vart alleres blöt. "Men hallå? varför gjorde du så för?"  sa hon och fortsatte skratta. "För jag vill att ni ska bada med oss." svarade hon och log. "Men säg de då!" "Men det här var roligare" sa hon och skrattade. De reste på sig och hoppade i poolen. "Babe, du måste ta av dig dina kläder" sa Alexa och log mot mig. "Varför? vill du se min mage eller?""Nej de får jag ändå göra när jag vill. Men du kan bli sjuk" Jag gjorde som hon sa och tog först av mig tröjan sen mina shorts. Så jag endast hade på mig underkläder. Fast de var ju typ som badkläder. Ey biebs, du kan få låna kläder av mig. Jag tror inte att du vill gå ut sådär när de kan komma paparzzis och fans när som helst.""Tack buddy!" svarade jag och log. Efter ungefär en timme i poolen gick vi upp och torkade oss. De var vekligen riktigt härliga människor som Alexa umgås med. Vilket jag tycker är bra. "Aye Filip. Ska inte du hänga med Alexandra imorgon till Alexa?""Nej, jag ska följa med mamma och pappa. De litar inte på att jag ska vara hemma själv.""Men de är klart att du ska med! Jag ringer och säger de till mamma!"  sa Alexa och tog sin telefon som låg på bordet och gick iväg. "Jag går och ringer till mamma och pappa" sa Alex och log. "Alexa är verkligen en bra tjej. Jag är glad att hon är tillsammans med dig, du verkar ta hand om henne så bra. Hon är som en prinsessa.""Haha jo. Jag älskar henne verkligen. Hon är min prinsessa."
 

ALEXAS PERSPEKTIV
 

Jag och mamma hade precis lagt på och jag var påväg ut när jag hörde Justin och Filip stå och prata. "Du verkar ta hand om henne så bra. Hon är som en prinsessa" hörde jag Filip säga. De han sa innan hörde jag faktiskt inte. Sedan hörde jag Justins röst. "Haha jo. Jag älskar henne verkligen. Hon är min prinsessa."sa han jag kunde inget mer än att le. "Och du är min prins" sa jag och gick ut och kysste Justin sedan avslutade vi den. Jag hade fått låna torra kläder av Alexandra. "Juste Filip, du fick iallafall för min mamma. Då hon som vanligt alltid köper för mycket av allt." just då kom Alexandra ned. "Du får för mamma och pappa. Men bara om du sköter dig. Och ingen alkohol. Bara ett glas champange kanske när vi firar in det nya året. Det är mitt ansvar nu""Åh vad kul! Men nu måste vi nog gå hem. Jag sa att vi skulle vara borta en liten stund bara. Haha. Vi ses imorgon, klockan halv sju. Om ni har tråkigt kan ni komma lite tidigare""Absolut!" sa Alexandra. Vi kramade om varandra och gick hemmåt. "Nå vad tycker du om dem?""De är riktigt härliga. Verkligen.""Visst märks de inte att dom är tvilljngar?""Nej! Eller vänta va? tvillingar?""Mhm, jag trodde inte heller de första gången.""Men vet du vad Alexandra menade med ''bara du sköter dig, och ingen alkohol'?" "Ja, alltså. Förut var Filip lite av en 'badboy', du vet en sån som röker, dricker, skiter i skolan och hade väldigt lätt till att bli berusad, då han vart full så vart han, vild. Elak, gjorde dumma saker. När de flyttade hit så ändrade han på sig helt och vart mer normal om man säger så. Han har preics slutat röka nu. Han har tydligen blivit mycket bättre här" mer hann vi inte säga innan vi var hemma hos Alexa. "Hemma!" ropade vi när vi kommit in. Vi gick ut på baksidan där de andra satt. "'vi kommer hem alleres snart' sa ni för en och en halvtimma sen!" sa Jeremy och skrattade. "Ja, kanske för att Filip först lurade av mig min mobil, sen kastade din son i mig i poolen" sa jag "MEN eftersom att Alexa drog med mig i så vart de ett litet vatten krig. Så hade Alexandra bakat bullar på morgonen." fortsatte Justin och skrattade. De vuxna skrattade åt oss. Vi fortsatte med en trevlig middag med massa skratt. Tillslut fick jag en text i huvudet, resten på låten jag kom på i Japan. Justin hade ju kommit på refrängen, så nu. Nu kände jag hur bra detta kunde bli. 
 
I watched from a distance as you made life your own
Every sky was your own kind of blue
And I wanted to know how that would feel
And you made it so real
You showed me something that I couldn't see
You opened my eyes and you made me believe.


Skrev jag snabbt ner, tog senare fram gittaren och provade ihop med texten och melodin. När jag sjöng sista tonen så hörde jag applåder bakom mig. Jag kollade bak och där stod Justin och lutade sig mot dörrlisten och log medans han klappade händerna. "Du får nog sjunga den där själv. Något sådär bra kan inte jag vara med att förstöra" sa han och gick mot mig. "Baby, du skulle bara göra allt lite bättre" sa jag när han satte sig ner mitt emot mig i sängen. Jag satte min ena hand runt hans nacke och drog han närmare mig och pressade samman våra läppar. "Noway, det där får du sköta själv! Vi kan åka till studion när vi kommer till Atlanta efter nyår och så ska du få spela in""På ett vilkor?""Gör vad som hellst, fast jag sjunger inte med dig!""Nej, jag vill att du ska spela den på gitarr." sa jag och log. "Självklart" svarade han och pressade samman våra läppar igen. Jag var nog världens lyckligaste tjej. 
 
________________________________________________________________________________________
 
Förlåt för all väntan. Men jag har ingen skrivlust just nu, plus att jag precis har börjat åttan= ganska mycket att göra. But, here you go! 
 Nu är det bara några få kapitel kvar på denna story. Sen börjar jag blogga fullt på andra bloggen!! puss
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

tror att jag

ska fortsätta, men kanske bara med några kapitel. De hoppar fram lite i framtiden om de är okej? Jag tänker iallafall skriva några kapitel till. För jag tycker så synd om dom som läser och kommenterar och gillar de jag skriver. så just därför så fortsätter jag. Men endast några kapitel till. 
sen kan ni somsagt följa mig på min PRIVATA BLOGG och sedan på MIN ANDRA NOVELLBLOGG  som vi så snart som möjligt ska börja uppdatera, bara vi hittar någon som kan fixa våran design. Hon som gjorde den förra har tyvärr slutat:/
Så ni kan ju skicka iväg ett sms fall ni har lust att göra de:)
072-320 50 13 

funderar på att sluta.

Yepp, ni läste rätt. Funderar på att sluta skriva. Jag har tänkt på de jätte länge, jätte mycket! Tyvärr.
Men för de första så känner jag att jag inte riktigt har tiden att driva en novellblogg själv. Och för de andra, inte för att vara den som klagar eller den som bara bryr sig om kommentarer, för sån är jag inte! Men när jag sitter uppe dag som natt och skriver, jag har 60-70 läsare. Men hur många kommentarer får jag? 2-4 styckna. Tycker att det är jätte tråkigt:(
Bara min åsikt, ska tänka tills imorn. Annars så börjar jag och malin blogga HÄR  inom en snar framtid, vi ska bara skriva rent prologen och om karaktärerna, och såklart, komma på ett namn till den och en design!
Ni får ha de så bra. 
puss och hej.c

chapter nineteen- this coulden't get any worse

Vi satt där ute och hade allmänt trevligt. "VA!? Justin, nej snälla. Gråt inte mer. Jag kommer dirket efter finalen, om jag inte kommer innan, jag lovar jag kommer. Snälla" vi alla fyra hörde hur mycket och hysteriskt hon grät. "Vi tar de här" sa Ryan och Chaz som var bäst på att lugna ner henne och Justin också för den delen. Vi satt där ute ett tag och var ganska oroliga, vad hade fått henne att bli sådär? Efter ett tag kom hon ut. Helt jätte svullen runt ögonen och alleres röd i ögonen och tårarna rann. "Men gumman vad är det ?" sa Soph och vi drog in henne i en kram. Jag var alltid den som också började gråta då mina vänner var ledsen. "ALLT! Justin är så hysteriskt ledsen""Varför?""De har fått reda på att hon har bara fyra månader kvar"
____________________________________________________________________________________________
 

JUSTINS PERSPEKTIV
 

Alla vi som befann oss i Caitlins rum var hysteriska. Hon började nu att tappa hår. Hon hade fyra månader kvar. Det kunde bara inte bli värre. Jag har nu fått reda på att mina bästa vänner kommer hit när Alexa har vunnit. Jag tänker inte säga om hon vinner, för jag vet att hon tar hem detta. Det var ganska tyst i rummet, förutom alla snyftningar som kom ibland från alla. Även Caitlin. Jag satt på en hård pall brevid Caitlin och höll hennes hand. Min mobil började att vibrera och jag tog upp telefonen ur fickan, på skärmen lyste de Scooter, jag gick tyst ut ur rummet och svarade. "Hey mannen, hur mår ni?""Inte speciellt, hon har börjat tappa hår och läkarna tror att hon endast har fyr månader kvar""De var inte bra alls. Men du biebs, du måste försöka ta tag i musiklivet nu. Vad säger du om ett möte om din nya platta?""Ja, men bara för mina fans skull. När?""Kan du komma om en kvart till studion?""Jag åker snart. Ska bara gå in och säga hejdå" Vi la på och sa hejdå. Jag la ned mobilen i fickan och gick in. "Vem var de?" frågade Caitlin. "Det var Scooter. Jag ska bara åka på ett snabbt möte. Kommer tillbaka snart. Mamma, vill du följa med?""Ja de kan jag väl" svarade mamma och reste sig upp. Jag pussade försiktigt Caitlin på pannan och sa hejdå innan vi gick ut till bilen.
 
 
När vi kommit hem från mötet angående min nya skiva- som förövrigt kommer bli grymt, men massa duktiga artister.- gick jag in först till Caitlins rum för att hämta min data för att gå ut på balkongen, jag och Alexa skulle som vanligt skypa. Jag skulle försöka att inte gråta den här gången. Då jag grät hysteriskt igår, och hon vart hysterisk också. Jag loggade först in på skype för att kolla om Alexa var inne- vilket hon var. Så jag skrev till henne. "Hej Alexa! Kan jag ringa dig nu? kraaaam<3" och fick ett svar ganska snabbt. "Självklart, jag är med Soph bara, Ryan kommer snart hit. men det är okej va? kramis<3""Klart de går bra! ringer nu"sa jag och klickade på ring videosamtal. Hon svarade genast. 
 
"Hej Justin!""Hej tjejer, hur är de?""Jo med oss är de bra, själv då?""Nja sådär. Jag hade ett möte idag med Scooter""Vad för möte?" frågade dom nyfiket "Om min nya skiva" svarade jag och log. "Ååååh vad kul! den kommer säkert bli as grym!""De hoppas jag också, du Sophie, jag tror att jag ska jobba med din favorit""ÅÅH VEM JUSTIN?!"Jag vet inte om du vill veta...""BERÄTTA FÖR MIG NUU!" utbrast Sophie och skrattade. Jag har hört att hon älskar både Nicki och Drake. De är två av dom jag ska arbeta med under skivan. "Okej, haha. Det är först och främst, Drake och sen Nicki Minaj""Justin skojar du med mig?""Ser de ut som jag skojar med dig eller? Men iallafall, när jag ska spela in med dom, så undrar jag om du och Alexa vill komma hir då? Ni har sportlov då tror jag""OMG JA JUSTIN OMG OMG TACK SÅ MYCKET JAG ÄLSKAR DIG!!!" utbrast Soph och reste sig- eller snarare flög upp- ur sängen dom satt i och skrek. "Det här skulle du se live" konstaterade Alexa och skrattade. "Ja de hade nog varit riktigt kul" svarade jag och skrattade lite jag med. Jag vet inte vad det var med dom där människorna, men dom var riktigt duktiga på att få mig på bra humör, genom att göra ingenting. Helt sjukt. I bakrunden hos Alexa hörde jag Ryans röst och skratt nu. "Kan jag få prata med Ryan?" sa jag bara "Självklart!" svarade hon och sprang iväg. Tillbaka kom Ryan med en dricka i handen. "Vad sa du till Soph för att få henne sådär? Shit, hon bah flyger runt" sa Ryan förvånat. "Haha, jag fråga henne fall hon och Alexa ville följa med mig till studion då Drake och Nicki Minaj kommer- hennes svar va AAAAAAAA OMG OMG""Haha, dom är roliga dom. Vi saknar dig bror.""Tro mig, jag saknar er också. När ses vi?""Alexas final är imorgon, runt tolv tror jag, och vi ska åka vid två- tre tiden, tror jag. Annie har koll på det där""Det ska bli så skönt att ha er här. Hur länge stannar ni?""Vi åker hem på lördag eller söndag. De kommer jag inte heller ihåg""Minne som en fisk" sa jag ironiskt. "Men du, vad var det du ville säga?""Jag ville prata med dig. Alexa pratar jag med varenda dag, jag saknar dig. Jag saknar Chaz. Vart är han?""Ute på balkongen, vill du prata med honom?""Gärna, om han har tid""Jag går och kollar" sa Ryan och gick från datan. Här var de tidigt på morgonen, och sent på kvällen i Japan, så vi fick liksom bara prata såhär, annars skulle vi väcka varandra när den ena sov. På andra sidan jorden hörde jag nu fotsteg, sen såg jag en glad Chaz"Ayeee""Haha, hej Chaz""Vet du?""Vad? vilken av dom?""Vilken vad?""Brud såklart!! Alexa, Lucia eller Sophie?""Det går verkligen inte att gömma något från dig. Lucia iallafall.""Haha, jag ser sånt, glad för din skull grabben!""Hehe, tackar eller vad säger man? Iallafall, hur går de med Alexa då? Hon är iallafall väldigt bekymrad över dig""Nja, jag vet inte. Jag strulade ju till de en hel del.. Men de känns som att vi är på väg åt rätt håll. Tror jag iallafall, har hon sagt nått?""Hon pratar om dig konstant. Men vad bra iallafall, hon är en toppentjej. Jag tycker faktistk att min syster och min bästa vän passar riktigt bra ihop.""Haha, du är rolig du" Jag och Chaz pratade lite mer om allt möjligt. Det var skönt att få kunna prata normalt med honom. Han frågade hur Caitlin mådde. Han brydde sig. Svaret fick nästan han att börja gråta. Jag såg de. "Hey buddy..""Justin, kommer du ihåg hur kul vi har haft? du jag Ryan, Caitlin och Christian. Nu försvinner hon bara. Hon är bara 17 år. Det är inte rättvist. Det är de inte." Ryans ord var.. jag kan inte sätta ord på de, men jag kan iallafall säga att de var rakt ifrån hjärtat och han spelade inte. Såpass väl känner jag honom. Vi pratade ett tag till om allt möjligt, han berättade hur mycket han saknade mig och att de skulle bli kul att åka till Atlanta. Jag längtade verkligen efter dom. Efter nästan två timmar sade vi hejdå och la på.
 
 
Inne på Caitlins rum var de bara hon jag och Chris då de andra hade åkt och hämtat mat. "Justin och Chris, kan ni komma hit och sätta er?" sa Caitlin och log medans hon slog försiktigt med handen brevid henne i sängen. Vi la oss på en varsinn sida av henne. "Snälla lyssna på mig ett tag bara, sen kan vi kolla på bilder? jag har fixat ihop ett litet fotoalbum. Men kan jag få prata lite ?" vi nickade som svar och kollade på henne. "Vi tre, mamma pappa, alla mina kompisar, Pattie, alla vet att jag snart kommer dö. De jag skulle säga till er är, jag vet att det är jobbigt. Det är jobbigt för er, för jag kommer snart inte att vara kvar. Men det är även jobbigt för mig, inte för att jag snart kommer dö. Utan för att ni är så himla ledsna, och mår så himla dåligt, liksom. Jag är inte rädd för att dö, men de jag är rädd för att att alla ni kommer att flytta in under en sten och aldrig titta ut när jag försvinner." hon tog en paus och torkade bort tårarna, lika så gjorde jag och Chris, "Vad menar du med att flytta in under en sten och aldrig titta ut?" snyftade Christian fram. "Jo, så som ni är nu, gråtet, gråter,gråter och gråter lite mera, jag vill inte att ni ska vara så resten av era liv. Jag menar, jag finns alltid med er, jag kommer alltid att vara med er, ni kanske inte ser mig, eller känner mig, men jag finns med er. Vart ni än går. Christian, jag komemr att se dig växa upp, jag kommer att se dig göra misstag. Men kom ihåg, att jag alltid är med er. Varje gång ni får de jobbigt. Ta fram en bild på oss, och kom ihåg att jag alltid är där." Hon var verkligen helt underbar min vän. "Det var de jag skulle säga, nu ska ni få se vad jag gör om dagarna" Hon sträckte på sig och tog fram en bok. Eller ett stort block. Vi kollade igenom de och skrattade och pratade om varenda bild. Det var just dessa stunder med henne som jag skulle sakna, och aldrig glömma.
 
________________________________________________________________________________________
 
Detta kapitel vart inte så långt som jag hade trott. Men jag ville ge er ett så snabbt som möjligt, soo here you go! Förlåt för denna eviga väntan. Men denna vecka har jag min kompis, som bor 7 timmar ifrån mig hemma här. Skriver därför ingenting, men jag hann nu när hon duschar och fönar håret osv.. Glöm inte att kommentera ! :D 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

..

Förlåt, för verkligen 0 uppdatering. MEN jag glömde min bok hos pappa, och jag kommer verkligen inte ihåg vad de stod skulle hända. Ska först på kalas hos min kusin sen hem till min farmor. Efter att vi har varit hos farmor LOVAR jag att jag ska skriva för brinnande livet! :)
Hoppas ni inte är arga, för jag kommer snart tillbaka :)
puss

Håller på att....

Skriva för fullt!:) Håller på med kapitel 25 nu! Eller jag har skrivit allt som ska hända i varje kapitel, så nu behöver jag inte tänka lika mycket när jag skriver, bara att skriva, behöver ingen ide!:) För de har jag nu!! Hoppas att ni också kommer gilla de! Kommer hem på tisdag kväll, vet inte hur sent, men kommer vi hem sent så lovar jag att skriva på onsdag:) Loveyou <3


chapter eighteen- spa

Nu trodde vi att deras "lilla" kyss över gått till hångel. "Oj oj, nu hettar det till här" sa Ryan och skrattade, jag och Soph hoppade på så nu stog vi där, tre kompisar och spionerade på våra andra två kompisar som satt på en bänk utanför en av Japans finaste resturanger och hånglade. Det känndes fullkomligt normalt liksom. haha. De avslutade sin lilla mysiga stund och gick mot dörren. "VAD SKA VI GÖRA?"  sa jag i panik. "Jag sköter det här, håll bara käften, okej?" sa Soph. De kom och vi mötte de i dörren. "Där var ni ju! Vi skulle precis gå och kolla vart ni var någotstans!" Sophie skötte det här galat.Ryan kom då och förstörde det lite, eller gjorde det roligare. Man får se det hur man vill."Chaz, du har typ nå klet på dina läppar? Använder du läppglans?" 
_____________________________________________________________________________________________
 
CHAZ PERSPEKTIV

Att äntligen fått prata med Lucia om mina känslor för henne var en stor lättnad, ännu större lättnad då hon sa att hon kände lika. Det var liksom som om jag svävade bland moln. Det ända jag ville var att kyssa henne. Jag lutade mig lite frammåt och hon gjorde detsamma. Vi stannade upp bara några få centimeter från varandras läppar. Sedan pressde vi samman dom. Henne läppar var som, jag vet inte hur man ska säga, men hennes läppar var underbara. Hon var även mästare på att kyssas. Jag la mina händer på hennes kinder och hon la sina runt min hals. Det kändes bra. Skit bra faktiskt. Men samtidigt lite konstigt då vi satt utan för typ Japans finaste hotell. Efter ett tag utan att våra läppar skildes började våra tungar leka med varandra. Tillslut avslutade hon det. "Är vi officiellt pojk och flickvän nu?" sa hon och log. "Om du vill de så. Jag kallar mig gärna för din pojkvän.""Då är du min pojkvän, och jag är din flickvän nu då.""Vi berättar för de andra ikväll. Okej?" sa jag och kollade på henne. Hon var verkligen riktigt vacker. Hon nickade och log. "De undrar nog vart vi är. Vi kanske ska gå in." jag nickade till svar och vi reste oss och gick mot dörren. Precis då öppnade Sophie dörren. "Där var ni ju! vi skulle precis gå och kolla vart ni var någonstans!" sa hon. Ryan kollade på mig och sedan sa han "Chaz, du har typ nå klet på dina läppar? Använder du läppglans?" och där vart det pinsamt. "ööh...." var det ända jag sa och kliade mig besvärat i nacken. "Nej, han hade så torra läppar, så han fick låna lypsyl av mig" sa Lucia. Där räddade hon oss. "Ooookej" sa de misstänksamt. "Ska vi gå tillbaka eller?" sa Alexa och vände sig för att gå mot de vuxna vi andra följde efter. När vi satte oss ner så sa Annie "Är ni klara? isåfall kan vi åka nu" sa hon och log. "vi är klara iallafall" sa Soph och log. "Då åker vi då" sa Peter så gick vi ut där den vita limousinen stod. Vi hoppade in och åkte tillbaka till hotellet. Framme på hotellet gick Alexa Sophie och Ryan ut på balkongen. "Ska vi göra det nu? De sitter ändå där alla tre nu" sa Lucia och jag nickade. Vi gick ut på balkongen och satte oss. "Hörni, jag måste säga en sak till er." sa Luc och kollade på Alexa Soph och Ryan som verkligen stirrade ut oss. "Talk on" sa Alexa och log mjukt. "Okej, jag och Chaz- Hur ska man säga. Tja, vi är tillsammans nu iallafall." sa hon och log. De tre sken upp i ett leende. "Grattis! Förstod att det skulle bli nått mellan er snart" sa Alexa och log. Vi skrattade lite s sedan började vi prata om livet och bestämde oss sen för att gå och sova. När de andra hade borstat tänderna och så, så var det bara jag och Luc kvar på toaletten "får jag sova med dig inatt?" frågade hon och blev lite röd på kinderna. "Hey, du behöver inte skämmas. Klart du får" sa jag och gav henne en snabb kyss.  Hon log och började fläta håret. Hur kunde tjejer göra det på sig själva utan att se? "Vart den bra?" frågade hon och log. "Perfekt" svarade jag och kysste henne på kinden. Vi gick tillslut och la oss. Hon la sig i min famn och jag la arma om henne. Hon hade endast en stor tröja till pyamas, och jag hade på mig kalsonger. Jag skämdes inte över min kropp då den var ganska vältränad. Så därför behövde jag inte ha en tröja på mig. Hon drog lätt med sina naglar över min mage en stund. Jag pussade henne på hjässan och efter ett tag så började hon andas tyngre och tyngre. Så jag antog att hon hade somnat. God natt min kära flickvän" sa jag tyst mot hennes hår sedan somnade jag med ett leende på läpparna. Jag var så himla lycklig i hennes sällskap. Men sen när vi inte skulle vara kvar i Japan längre då? Vi skulle säkert hitta på en lösning.
 
LUCIAS PERSPEKTIV
 
Att få vakna upp i Chaz vältrandade och beskyddande armar var bland de bästa som fanns har jag insett nu. Idag skulle vi åka på spa,klockan var nu halv tio och vi skulle vara där vid elva för att åka hem runt klockan fem. Så nå mer kunde vi inte ligga och såsa. Jag kronglade mig ur Chaz famn för att först ta en bild på han- då han var så gudomligt söt när han sov, sedan skulle jag väcka honom. Jag tog upp telefonen och när jag tröck på ta kort knappen så kom jag på att jag hade både blixt och ljud på. Jag hann precis få ett kort innan han gnuggade sig i ögonen "Hey, lägg inte ut den där någonstans!" sa han med hans hesa sexiga morgon röst. Jag böjde mig ner och kysste honom, han besvarade den snabbt men vi avslutade den också ganska snabbt. "God morgon snygging" sa jag sedan. "God morgon hottie" sa han och log. "Vi måste gå upp nu. För vi ska till spaet idag om typ en timme ju." sa jag och log mot honom och drog av han täcket när jag gick ut ur rummet "Jag går och väcker de andra" Jag gick först till Alexa och Sophie. "God morgon tjejer! Dags att vakna" ropade jag. "Vi ska ju på spa idag!" fortsatte jag. De vaknade ganska snabbt och vi gick för att packa ner bikini shampoo och sånt. Handdukar skulle vi få där. Chaz och Ryan kom upp lite senare. Vi klädde på oss lite snabbt sedan gick vi ner och åt en snabb frukost innan vi begav oss mot spaet.
 
 
När vi kom fram höll jag på att tappa hakan. Jag och Chaz gick hand i hand med våra fingrar samman-flätade framför de andra. "Ni skojar va?" sa Alexa häpet "Nix, här ska vi vara hela dagen! Den sista en och en halvtimmen får vi ute i poolen och havet" sa ryan och log. Vi gick in och sa att vi hade bokat en hel dag. Tjejen i kassan var jätte trevlig och visade oss vart vi kunde byta om. Killarna gick till killarnas omklädningsrum och vi till damernas. "Ni är såååå söta!" sa Alexa och Sophie nickade brevid henne när jag precis stängt dörren. Jag skrattade bara och skakade på huvudet "Ni är störda på riktigt" sa jag och log. "Ja, vi vet det. Men du älskar oss ändå va?" sa Soph "Det är därför jag älskar er" sa jag och log. Vi satte på oss våra bikinisar och tog sedan på oss badrockarna som hängde där och satte upp håret i varsin toffs sedan gick vi ut där killarna redan satt. "Har ni setat där länge?""Nej, kanske fem minuter bara!" svarade de. Vi gick först och fick duscha- då jag och Chaz delade dusch. När vi var klara så gick vi ut igen och blev visade till massage-delen. Där fick vi den bästa massagen jag någonsin provat, Vi fick först massage på ryggen sen ansikts massage, vi kunde ju prata med varandra då de inte förstod så mycket av vad vi sa "Åååh vad detta är skönt, tack för det här, nu känner jag att det är precis vad jag behöver!""Vet du? Vi såg att det här är precis de du behöver, så därför fixade vi det här till dig" sa Ryan "Jag tror att Chaz har somnat" fortsatte han och vi andra började skratta. När vi var klara så vaknade Chaz till. De sa att de nu var dags för att vi skulle få bada ler bad, vi tjejer fick ansiktsmask då killarna vägrade ha de. De tyckte även att de var äckligt med lerbad- okej, de kanske kändes lite konstigt, men de var skönt efter.
 
 
När självaste spabehandligen var klar så hade vi ungefär en timme kvar att få ta de lungt. Så vi valde att gå ut till stora poolen, när vi kom ut så såg vi först en jacuzzi och en stor pool med en ganska hög kant sen vart de havet, ingen av oss kände för att bada i havet, så vi valde först poolen sen skulle vi ta jacuzzin i slutet. "Gud så skönt de va i vattnet!" sa jag när jag hade hoppat i, de andra var också i ganska snabbt. När Chaz kom till mig så la jag först mina armar runt hans hals sen mina ben runt hans midja så han liksom höll i mig och jag satt fast runt hans midja. "Vad snygg du är utan överdel" sa jag och skrattade "Du är också väldigt snygg i bikini hjärtat" sa han och log sitt busiga leende och kysste mig sedan mjukt. Kyssen varade ganska länge, tills Ryan kom och skvätte vatten på oss. Vi bara skrattade åt han. Sedan började ett vatten krig- alla mot alla. Vi hade väldigt kul. "Ursäkta, om tjugo minuter måste ni gå upp" sa en kille som jobbade där. "Okej! Ska vi hoppa i jacuzzin då?" sa Alexa och vände sig mot oss. Vi nickade och gick upp ut den stora poolen för att hoppa i jacuzzin. Det var väldigt varmt och skönt. Jag satt med mitt huvud på Chaz axel och han satt med armen runt mig. Jag drog med mina naglar upp och ner över hans mage. Ner till byxkanten och upp igen, just för att reta honom. "Jag måste gå på toa" sa Chaz och reste sig upp. "Jag också" sa jag, fast jag egentligen inte var de, utan ville mest bara vara ensam med honom. Vi gick hand i hand mot toan. "Erkänn att du inte behövde gå på toa?""haha, nej jag ville bara följa med dig." "Jag behöver nog egentligen inte heller gå på toa" sa han och skrattade. Vi gick iallafall in i vårt omklädningsrum och låste dörren. Precis när jag skulle vända mig om och gå in igen så pressade Chaz mig mot dörren och kysste mig hungrigt och intensivt, jag var inte riktigt med, men tillslut så besvarade jag kyssen. Hungriga kyssar övergick till hångel. Försiktigt så lyfte han upp mig och jag satte mig med mina ben runt hans midja så jag satt fast där, han förde oss till duschen i omklädningsrummet, med hans händer på min rumpa. när vi kommit till duschen så drog han sakta upp min rosett till bikinin på baksidan. Sedan kronglade han den över mitt huvud. Han släppte ner mig på golvet och jag kysste honom från munnen ner över halsen, över magen och kom tillslut ner till byxkanten. Jag kysste honom sakta längs byxkanten, just för att reta gallfeber på honom. Efter ett tag så kysste jag honom tillbaka upp över magen till halsen kinden för att sedan pressa ihop våra läppar i en passionerad kyss. Han drog med sitt pekfinger längs mina bikini trosor. Vilket fick mig att vilja skrika, för att jag skulle kunna vara tyst var jag tvungen att pressa hans läppar mer mot mina igen. Jag hade knyttrosor också, så försiktigt drog han upp en rosett i taget tills mina trosor föll till golvet. Jag förde mina händer från hans hår ner över hans mage till hans badbyxor och knöt sakta upp knuten och drog sedan sakta ner hans badbyxor. När vi båda var helt nakna så lyfte han upp mig mot väggen och placerade hans händer på min rumpa när han kom in i mig. Små lätta stön lämnade min mun mellan de intensiva kyssarna.
 
 
Påväg tillbaka till hotellet var de ganska tyst, men ingen pinsam tystnad, utan en behaglig tystnad. De andra hade inte frågat något eller så, vilket var riktigt skönt. Då jag inte orkade ge dom en förklaring, eller lögn, man ser de som man vill. Väl framme vid hotellet så betalade vi taxin sa tack och åkte upp till rummet. "Åter igen, tack tack tack så mycket för idag. Jag uppskatar de verkligen. Ni är bäst" sa Alexa och log. "Vi  hade de också trevligt Alexa, så det var ett nöje för oss också" sa Sophie och log. När vi kom in till hotellrummet så var de som vanligt, nästan- Soph och Ryan gick ut och satte sig på balkongen, jag och Chaz gick och köpte dricka och Alexa satte sig först vid skype. Jag förstod att hon var orolig för Justin och att hon ville finnas där, men han hade inte vart nå snäll mot henne. Fast så godhjärtad som den tjejen är så förstår jag. Vi frågade alla vad de ville ha för dricka innan vi gick ner. "Två cola, två sprite och en fanta" sa jag när vi kom ner till baren. Han fixade fem drickor och vi gick tillbaka med glasen till vårat hotellrum. Vi gick med en sprite till Alexa som satt och pratade med Justin, sen tog vi med oss de andra drickorna ut, jag gav den andra sprite till Soph och tog fantan till mig och killarna tog en varsinn cola. Vi satt där ute och hade allmänt trevligt. "VA!? Justin, nej snälla. Gråt inte mer. Jag kommer dirket efter finalen, om jag inte kommer innan, jag lovar jag kommer. Snälla" vi alla fyra hörde hur mycket och hysteriskt hon grät. "Vi tar de här" sa Ryan och Chaz som var bäst på att lugna ner henne och Justin också för den delen. Vi satt där ute ett tag och var ganska oroliga, vad hade fått henne att bli sådär? Efter ett tag kom hon ut. Helt jätte svullen runt ögonen och alleres röd i ögonen och tårarna rann. "Men gumman vad är det ?" sa Soph och vi drog in henne i en kram. Jag var alltid den som också började gråta då mina vänner var ledsen. "ALLT! Justin är så hysteriskt ledsen""Varför?""De har fått reda på att hon har bara fyra månader kvar"
 
__________________________________________________________________________________________
 
Sååå finally !
Förlåt för lång väntan, men har gjort ganska mycket, och på onsdag drar jag och kommer hem på tisdag, alltså nästan i en hel vecka är jag borta:( och har inte med mig datan.. Eller kanske, men då kan jag nog inte publicera inlägg, utan bara göra som ett lager med kapitel ;) får se hur jag gör :) Vilka av mina fina läsare fick föresten biljetter till JB's konsert? Jag fick den 23 april på läktare B iallafall!
Loveyaaaaa
kommentera. puss.<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

sucky update

Nu sticker jag till vimmerby med familjen. Kommer hem på lördag, sen på söndag ska jag på dop. Vet inte hur bra update de kommer att vara då jag inte har någon data nere där. Så jag har skrivit halva kapitel 18. Den som först gissade rätt var me + you 'Imma tell you one time Det kommer alltså att vara från Chaz och Luc perspektiv. Skulle du kunna vara gullig att kommentera detta inlägg med ditt namn så jag vet vilket namn jag ska använda, sen om du har någon speciell du skulle vilja se ut som och tre bra egenskaper med dig (om du vill också gärna tre dåliga)
Älskar er!
puss

chapter seventeen- always bestfriends, okay?

"Varför Caitlin? varför nu? varför du?" sa jag lika lågt som en viskning. "Snälla, lämna oss inte Caitlin. Snälla" sa jag och höll hårdare om hennes hand, men inte för hårt Jag tog upp hennes hand och pussade den lätt. och en tår föll på hennes hand. Hon rörde sig lite där i sängen. Hon såg blek och trött ut. Hon hade magrat ur väldigt mycket sen jag såg henne sist. Jag tänkte till på alla minnen tillsammans med henne när vi var mindre, Caitlin och Christian var mina första vänner här i Atlanta. Vi har alltid hittat på massa saker tillsammans, hon var ett år yngre, men hon var alltid den som var mest vuxen och smartast. Hon öppnade sakta ögonen. "Justin..." sa hon hest i en viskning. "Du är här." fortsatte hon och log. "Ja, jag är här, och jag kommer aldrig att lämna dig. Aldrig"
___________________________________________________________________________________________
 
Jag och Caitlin satt och pratade om allt mellan himmel och jord ett bra tag. "Det är någon jag vill att du ska träffa innan du..." längre kom jag inte "Försvinner" Caitlin avslutade min mening med en hes viskning. Jag bara nickade kort och snabbt, då jag inte ville tänka på det. "Vem är hon? Jag ser på dig att det är något. Berätta, bästavänner remeber?" sa hon och log. "Hon heter Alexa och är boxare och tävlar nu VM. Men tro mig, då du ser henne så ser hon inte ut som en boxare! Jag och hon var tillsammans ett tag förut. Men jag sabbade allt. Fast jag tror att vi börjar bli okej igen.""Har du en bild på henne? Jag vill se" sa hon och log. Jag nickade och tog upp telefonen och bläddrade bland bilderna tills jag såg den perfekta bilden på henne. 
 
 
"Ja, hon var söt. Förstår att du föll för henne! Och du hade rätt, hon ser verkligen inte ut som en boxare." sa Caitlin och skrattade då hon sa det sista. "Ja, hon är underbar." sa jag och log. "Påtal om Alexa, så lovade jag att ringa henne och mamma, är det okej om jag går ut en stund?" hon nickde och log till svar. Att inte få se det där leendet nå mer skulle vara tufft. Jag tappade en tår. Eller som man brukar säga- mitt öga kissade lite. "Hey, Justin snälla gråt inte. Du är den ända jag har kunnat haft en normal konversation med utan att prata om den fucking cancern. Snälla, jag vet att det är jobbigt. Men jag orkar snart inte mer""Jag måste gå nu. Jag älskar dig sis""Älskar dig också min kära broder" jag släppte hennes hand och gick ut. Innan jag öppnade dörrarna så tänkte jag torka bort tårarna, men kom sen på att det är okej att vara ledsen. Så jag gick ut med tårarna längs min kind. När jag kom ut kollade alla upp. "Kan man gå in nu?" sa Christian som såg ganska nyvaken ut. Jag nickade till svar "Jag ska bara gå och ringa mamma. Kommer snart tillbaka" de mumlade något i stil med okej och gick sedan in till Caitlin medans jag gick in i hissen och åkte ner. När jag kom ner så var jag på väg att gå ut när jag såg någon jag kände igen. Mamma? Hon fick syn på mig och det var verkligen mamma, hon hade gråtit. Varför hade hon inte kommit upp för? Visste hon inte vart Caitlin var? Mamma reste sig upp från stolen och gick väldigt fort, eller sprang var ett bättre ord mot mig. Jag kastade mig i hennes famn "Mamma" mumlade jag bara "Gubben jag är här nu, jag är här" sa hon med den rösten som bara mamma kan. Vi bara stod där och höll om varandra ett tag. "Varför satt du här nere?" frågade jag mamma sen när jag lugnat mig lite. "Visste inte vilket rum eller vilken våning hon var på. Men nu kan du ju säga det?""Jag kan följa med dig upp och visa, sen går jag ner och ringer Alexa." mamma nickade till svar, jag behövde inte ringa henne då hon redan var här. Vi hoppade in i hissen och jag klickade på trean. Mamma stog med armen om mig hela tiden. Nog mest för att visa att hon var här. Vi gick av hissen och fram till Caitlins rum. "Här är det, ska jag följa med dig in?" sa jag. Mamma nickade lite svagt och jag öppnade dörren. Mamma gick in brevid mig och de kollade mot mig "Pattie!" Caitlin sken upp i ett leende när hon såg mammal. "Caitlin raring" sa mamma och gick om mig och ställde sig brevid Caitlin och försökte krama om henne. Sedan gick hon och kramade föreldrarna och tillsist kramade hon Chis. "Snart tillbaka" sa jag och gick ut. Jag var kvar på tredje våningen men gick ut på en balkong som fanns nära hennes rum. Jag satte mig på en stol och tog upp telefonen, gick in på kontakter och klickade på Alexa och ringde. Efter några signaler svarade hon "Hej Justin""Hej""Hur är det med dig?""Jag.. jag har inte fått in det än, att min bästa vän ligger med nålar och slangar överallt, det är inte lätt""Nej det är det inte, men jag har vart med om samma sak. Fast för mig var det min pappa som låg där, det jobbigaste var att veta att jag inte kunde göra något. Bara sitta och vänta. Det är jobbigt. Jag vet. Men tillsammans klarar vi detta?" hon fanns alltid där. Jag visste inte varför jag kunde vara elak mot en sån underbar person? "Tack Alexa, jag vet inte vad jag skulle göra om du inte hjälpte mig genom detta. Du är verkligen bäst.""Såklart jag hjälper dig. Vad annars har man vänner till? jag vet att man behöver vänner under just den här perioden. Men du, kan du prata ett tag till?""Ja jag kan prata ett tag till. Sen måste jag gå in till Caitlin igen. Hurså?""Chaz och Ryan vill prata. Ring mig i morgon, kram!" sa hon och man hörde hur hon gav telefonen till någon och hur den eller dom gick iväg. "Hey" det var nu Chaz som pratade med mig. "Chaz.." sa jag med tårarna i halsen. "Hur är det med henne? När Alexa har vunnit VM så kommer hon jag och Ryan. Vi har redan pratat om det. Men vi kommer bara i två dagar, det är okej va? vi har skola och så. ""Att ni ens vill komma. gör mig gladare. Klart det räcker! Men bli inte rädda, hon har magrat ur en hel del sen sist ni träffades. Tro mig""Höru, du har visat att du vet att du gjorde fel mot Alexa. Bröder bråkar, och det kallas syskonkärlek, eller hur?""Ja, syskonkärlek." sa jag och snyftade och torkade bort tårarna. "Hey, gråt inte. Vi kommer alltid vara bästa vänner okej?" det var nu Ryan som pratade. Jag var mer än tacksam att de ville prata med mig och kalla mig för deras bästa vän igen. "Ja, alltid bästa vänner. Jag saknar er, jag saknar Alexa, jag saknar  allt som det var förut.""vi saknar dig också." vi pratade ett litet tag till sedan la vi på. Jag gick in till Caitlin igen som nu sov, lika som hennes bror gjorde. "nå?" sa mamma och kollade på mig. "Jag snackade med Alexa, sen Chaz och Ryan. De ville träffa Caitlin.""Dom får komma om dom vill." sa Caitlins mamma "Jag vet. Caitlin ville träffa Alexa också. De skulle komma efter att Alexa hade tävlat klart VM""Jaha, vart är dom då? vad tävlar hon i för nått? Hon måste vara väldigt duktig som är med i VM""Enligt mig är hon bäst. Hon är i Japan och tävlar Boxning- men det ser verkligen inte ut som en boxare då man ser henne!""Har du bild? vi vill ju se!" jag tog upp telefonen och visade bilden som jag visat för Caitlin. De tyckte precis som Caitlin gjorde. 
 
Efter ett tag så hade hon vaknat upp och vi beställde mat. Mamma och Caitlins mamma åkte och hämtade maten, men jag tykte synd om Caitlin då hon bara fick äta maten från sjukhuset nu. Sen om två eller tre månader kunde hon beställa mat. Så vi bestämmde at vi skulle äta det då med.  Vi hade det verkligen trevligt ett tag tills en läkare kom in. "Jag behöver tyvärr avbryta eran trevliga stund och låna Caitlin, vi ska göra en undersökning på henne, och det kommer ta ca två till tre timmar." sa hon och log. Med undersöka menar hon alltså att hon ska kolla på cancern i ungefär tre timmar. Caitlins mamma och pappa började gråta. Sen insåg även Chris vad hon menade. Jag satt tyst och lät tårarna falla, Chris kom och satte sig brevid mig och grät och grät och grät. Tänk hur jobbigt det kommer bli sen på hennes begravning då. Bara tanken fick mig att gråta mera, det kunde jag inte tänka på nu. Jag skulle uppskatta tiden tillsammans med Caitlin nu.
 
ALEXAS PERSPEKTIV
 
Att få prata med Justin och han grät så mycket, det gjorde riktigt jävla ont. Efter att jag hade pratat med Justin gick jag ut och satte mig på balkongen. Efter ett tag kom Sophie och Lucia ut. "Hur är det med dig gumman?" sa Lucia lågt och satte sig brevid mig och Sophie på andra sidan. "Sådär. att inte kunna hjälpa Justin mår jag bara dåligt av..""vi förstår dig Alexa.. och du har ingen tävlning förens om två dagar. Så i morgon så har vi och killarna bokat en hel dag på ett spa! Vi har pratat med din mamma och Steve och Peter, det är okej för dom. Så du kan vila upp dig. Du behöver de, det är snart final vet du. Det har redan gått en vecka. Och de har satt finalen på tisdag! Nu är det torsdag. Så först semifinalen på tisdag sen om du vinner den så kör du final då också. Så du har träning söndag och måndag!" sa Sophie. "Men jag har ju ledigt tills nästa fredag ju?""Antar att du får åka till Justin på tisdag kväll." sa Lucia och log. "Vad skulle jag göra utan er?""Jag har ingen aning, du skulle nog inte göra så mycket" sa Lucia och skrattade. Efter ett tag kom killarna ut och gav mig min mobil. Det fanns bara fyra stolar ute, och vi var fem. Så Luc ställde sig upp så Chaz fick sitta ner. Men han drog genast ner henne i hans knä. "Så, vilket spa ska vi till i morgon?" frågade jag nyfiket. "Det var ett lyxspa, fem stjärnor tror jag att det var va?" sa Soph och log. "Ni är verkligen bäst" sa jag och kollade mot mina vänner och log. "Ja vi vet. Men vi är bäst bara för att du är så jävla grym, så måste du ju få koppla av lite. Så därför måste ju vi vara bäst mot dig" sa nu Ryan och log. "Kan vi inte gå ut och äta ikväll? snälla?" sa Lucia och log. "Visst, killar går ni och frågar fall mamma och de andra ska med?" de nickade och gick. När de hade gått så kollade både jag och Soph mot Luc "LUCIA!!!!!!! varför har du inte sagt nått?"  sa vi i kör. "Vi har inget, bara kompisar" svarade hon och tittade bort. "Öj bruden, tro inte att du kan ljuga för oss, det lyser om hela dig och han lyser minst lika mycket. Asså ni är sååå söta! Är det därför du viille gå ut och äta? så du kan klä upp dig?" sa Soph och vi började skratta lite. "Okej då. Ja, jag gillar honom! så, nöjda nu? " sa hon irriterat och reste sig upp för att gå men hon hann inte långt förens jag drog ner henne i mitt knä "Ni är så sjukt söta och vi ska göra allt vi kan" sa jag och pussade henne på kinden och hon la sig ner tillslut i mitt knä. "Jag vet bara inte vad  jag ska göra. Tänk om han inte gillar mig då?""Skojar du med mig? Han är ju dö kär i dig Lucia!" mer hann vi inte säga innan vi hörde killarna igen och Lucica skyndade sig att sätta sig i hennes stol igen. "Vi ska träffas om en och en halv timme i lobbyn. Steve visste ett super fint ställe, så vi skulle försöka klä upp oss lite." sa Chaz och kom ut på balkongen med Ryan. Jag och Sohpie kollade först på varandra sen på Luc och log och blinkade med ena ögat. Hon kollade på oss med sluta-innan-jag-stryper-er-så-håll-bara-käften blicken. Så vi började skratta ännu mer. Killarna kollade konstigt på oss och Lucia kollade bort. "Aye, bruttan akta på dig du tog min plats." sa Chaz och log mot Lucia. De hade verkligen något på gång. Lucia reste sig upp och satte sig sedan i hans knä och lutade huvudet mot hans axel. "Ska vi börja göra oss iordning eller?" sa jag "Ta med dig Soph in jag kommer snart." sa Lucia. "Jag hänger med dom och börjar fixa mig"  sa Ryan och reste sig upp och följde med oss in. Vi stängde balokong dörren lite grann sedan gick vi till vårat sovrum "Ryan, ser Chaz ut sådär då han är kär?" var jag tvungen att fråga. "Haha, jadu. Han har väl sett ut nästan sådär vid andra tjejer också. Men så som han är nu har jag aldrig sett honom. Och vi har vart kompisar väldigt länge""Haha, Lucia ser också heeelt dökär ut. Hoppas verkligen dom har nått på gång! De är så sjukt söta!"  Vi pratade lite mer medans vi valde kläder, vi tog även fram en riktigt fin och vit enkel klänning till Luc, jag tog en blommig och Soph en svart. Vi gick till balkongen och knackade lite löst på dörren. "Luc kan du komma nu? vi behöver fixa oss, vi har redan valt dina kläder" sa vi genom dörren "Kommer" sa hon och reste sig, samtidigt som Chaz ungefär. Vi tog med oss henne in på toaletten och allt smink och så var redan där. Vi visade hon hennes klänning, som jag hade packat. Hon tyckte om den väldigt mycket. Först sminkade vi oss lite, sen satte vi på oss våra kläder, till slut håret. "Det ser ut som vi ska på typ värsta galan eller nått"  sa jag och skrattade. Vi kom ut från toatellen med våra skor i händerna. Killarna satt i vardagsrummet. "Är ni redo?" sa Lucia och log. Killarna kollade mot oss och deras ögon vart stora som fotbollar "Vad fina ni är" sa dom och log. 
 
 "Ni också" sa Lucia och log, fast vi alla vet att hon syftade på Chaz och Chaz syftade på henne. Vi satte på oss skorna och gick till hissen för att åka ner till lobbyn. Där satt redan mamma Steve och Peter. Också uppklädda. "Åh vad ni är fina ungdomar! Jag blir nästan rörd" sa mamma och satte sin ena hand på sitt hjärta och log."Ja ungar, bilen väntar. Ska vi bege oss?" sa Steve och ställde sig upp. Vi nickade och gick ut. Där väntade en vit limousine? "Är det våran bil Steve?" sa jag mållös. "Japp. Ska vi till en fin resturang ska vi självklart åka dit i en fin bil också""Du är hopplös" sa jag bara och skakade på huvudet. Vi hoppade in. Den var verkligen fin. Lucia och Chaz satt såklart brevid varandra. Vi hade det verkligen jätte trevligt och kul. Väl framme öppnade han dörren till oss, what? sen när vart vi rika? vi hoppade iallafall ut och gick sedan in till resturangen, som såg ut som en lyxresturang i Hollywood eller nått sånt. Verkligen fint var det. Kyparen visade oss vart vi skulle sitta och drog ut stolarna till oss tjejer. Kom igen, vilket skämt? 
 
Vi hade haft det jätte trevligt och ätit Japans godaste mat tror jag. Vi alla vart riktigt mätta. Lucias telefon "ringde" och hon gick ut. En kvart senare hade hon inte kommit tillbaka än. "Jag går och kollar så hon är okej." sa Chaz och gick ut. "Har dom någonting eller så? Jag tycker att det strålar väldigt mycket om Lucia. Chaz känner jag ju inte, så han kanske alltid strålar?" sa mamma. Jag Ryan och Sophie började att skratta. "Ja mamma. De är dö kära i varandra, vi alla vet. Utom dem." sa jag och skrattade lite. Efter ungefär tio minuter beslutade jag Ryan och Sophie att vi skulle gå och kolla vart dom var. Vi kom fram till dörren och såg hur nära deras läppar var. Så vi stannade där och kollade ut genom fönstret. Vi måste säkert sett ut som tre idioter. Men tillslut så nuddades deras läppar äntligen varandra. Chaz satte hans händer på hennes kinder och Lucia la armarna runt hans nacke. "YES! äntligen" sa Ryan och vi skrattade. "Vi ska nog låta dom vara." sa jag "Nej, det här är ju som värsta filmen ju! vi måste stanna" sa Soph. "Okej, men inte allt för länge" Nu trodde vi att deras "lilla" kyss över gått till hångel. "Oj oj, nu hettar det till här" sa Ryan och skrattade, jag och Soph hoppade på så nu stog vi där, tre kompisar och spionerade på våra andra två kompisar som satt på en bänk utanför en av Japans finaste resturanger och hånglade. Det känndes fullkomligt normalt liksom. haha. De avslutade sin lilla mysiga stund och gick mot dörren. "VAD SKA VI GÖRA?"  sa jag i panik. "Jag sköter det här, håll bara käften, okej?" sa Soph. De kom och vi mötte de i dörren. "Där var ni ju! Vi skulle precis gå och kolla vart ni var någotstans!" Sophie skötte det här galat.Ryan kom då och förstörde det lite, eller gjorde det roligare. Man får se det hur man vill."Chaz, du har typ nå klet på dina läppar? Använder du läppglans?" 
 
_________________________________________________________________________________________
 
soo, en liten utmaning nu. Den som gissar rätt på vilkas perspektiv som kommer vara med i kapitel 18 får en liten länkning till sin blogg (om ni har blogg) eller så skriver ni era riktiga namn och vilken känd person ni vill vara tjej/kille så kommer den att få vara med lite i berättelsen!:) 
Glöm inte att kommentera vad ni tycker också!
puss älskar er
 
 
 
 
 
 
 

sixteen- never give up

*God morgon! Jag har förmodligen min första match när du ser detta. Men jag vill att du ska veta att jag verkligen bryr mig. Din mamma ringde, ditt plan hem går klockan halv två. Du har biljetten på din mobil. kram/Alexa* jag små log lite för mig själv när jag läste det och sedan kollade jag på min telefon. 10.47 visade klockan, hade även två sms, ett var min biljett det andra var från Chris. *Skynda dig snälla. Hon har ungefär 6 månader kvar, love you bror<3*
_______________________________________________________________________________________________
ALEXAS PERSPEKTIV
 
Det var dags för min sista match, jag hade gått vidare de två tidigare matcherna, konstigt nog, för det ända jag tänkte på var hur förkrossad Justin var och hur mycket han hade gråtit. Jag grät inte ens så mycket tror jag. Men det är skillnad på ens pappa och ens bästa vän. Jag vet hur nära Justin och Catlin var, men det var även jag och pappa. Så jag kommer att finns där för Justin och stötta honom genom det här. Han hade skickat ett sms för ungefär en kvart sen att han gick på flygplanet och han bad mig komma till Atlanta när jag var klar här. Jag svarade att jag inte var säker om jag kunde men skulle göra allt för att få åka dit. Jag hade än inte berättat till någon vad som var med Justin, men alla visste att det var något fel. "Vad tänker du på gumman?" mamma kom och ställde sig brevid mig och la hennes arm över mina axlar. "Inget speciellt, bara orolig""Kan du inte berätta vad som har hänt? För några dagar sen grät du över vilken idiot han var. Nu är du orolig för honom. Vad är det som försegår?" mamma lät verkligen orolig för mig. "Men det är inget sa jag ju. Du får nog reda på det innom denna vecka" sa jag och tog bort mammas arm för att gå och göra mig redo inför dagens sista match. Steve stod och försökte prata taktik med mig, men jag lyssnade inte speciellt mycket. Jag ställde mig på mattan och dommren ropade upp mig och min motståndare och jag gick in mot mitten.
"KOM IGEN NU ALEXA! DU TAR HEM DET HÄR! KOM IHÅG VAD JAG HAR SAGT!" skrek Steve och de andra stog också och skrek något i den stilen. Vi hälsade och gick tillbaka till våra platser tills dommaren blåste och matchen började. Det var ganska mycket fart, motståndaren var verkligen duktig. Men jag skulle vinna det här, jag skulle vinna för pappa. Jag skulle vinna hela VM för pappa.

"Vinnaren är Alexa!" ropade dommaren ut efter ca 10 minuters match. Det var jobbigt för hon som jag tävlade mot vägrade att ge upp. Det gjorde inte jag heller. Jag gick av mattan och möttes av massa kramar och grattis. "Kan vi åka tillbaka till hotellet nu?" sa jag trött "Självklart, gå och klä på dig bara""Ska vi följa med dig?" frågade Luc och Soph, dom hade ju faktiskt åkt hit en vecka för att kolla på mig, och missar skola och allt för min skull. Så jag gav dom en lätt nickning och log mot dom. Jag förstod nästan att de skulle ha ett polisförhör där i omklädningsrummet. Men jag skulle försöka vara ärliga mot dom. När vi kom in i omklädningsrummet och stängt dörren började det. "Är det något som har hänt?" sa Soph och log lidande mot mig. "Nej, det är bara så mycket med allt nu, jag mår fint.""Men varför blir du jämt som en stel pinne varenda gång vi nämner namnet Justin? Det är inget fel att du börjar vara med han igen. Men tänk på hur sårad du vart sist, då du hatade han och aldrig mer skulle förlåta honom." sa Lucia och lät väldigt allvarlig. "Justin behöver en vän just nu. Jag vet, men vi är långt ifrån att vara på g eller hur ni ser hela allt""Okej, vad har hänt med han nu då? Var han otrogen mot Selena eller?" sa Sophie med ett hånflin på läpparna. "Nej, om ni nu vill veta så har hans bästa vän cancer och hon har ungefär ett halvår kvar att leva!" sa jag ganska högt och irriterat. "VA!? vänta, han har fyra bästa vänner var av en av dom är "hon", så det måste alltså vara Catlin? VA HAR CATLIN CANCER OCH SNART KOMMER ATT DÖ???""oj, du är verkligen besatt. Ja det är de, därför måste jag finnas där för honom."  vi hade pratat klart och jag var färdig ombytt så vi gick tillbaka till de andra. "Färdiga?" sa Peter och log. Vi nickade och gick ut och hoppade in i den privata taxibilen som körde oss tillbaka till hotellet där väntade en lång och varm dusch då jag var tvungen att skölja av mig alla tankar. Sedan skulle jag ringa Justin hade jag bestämmt, för att fråga hur de går och så.
 
"Så du har inte landat än?""Nej, jag landar om några timmar. Det är väldigt tråkigt att flyga själv. Men detta måste jag verkligen göra" jag och Justin hade pratat ett tag. Han var fortfarande väldigt chokad över de som hänt. "Jag kommer när jag inte kan köra nå mer""Nej, du kommer när du har vunnit hela skiten! Jag vet att du kan Alexa, never say never, remember?""Ja jag vet. Men alla är verkligen jätte duktiga.""Om dom är duktiga, så är du duktigast! Alexa jag har sett dig göra det så många gånger, jag vet att du älskar det du gör. Jag är stolt över dig bruden""Jag är stolt över dig också. Jag ser på dig hur mycket du älskar Catlin, annars hade du aldrig aldrig aldrig ställt in en konsert. Så pass väl känner jag dig."" Ja, och så pass som jag känner dig är det du som kommer att få betala den här telefonräkningen. Så ska vi snacka på skype istället? Då kan vi ju se varandra också""haha, ja  you know my family right. Ska bara starta datan. Ses snart! kram""Kram" vi la på och jag gick och startade datan. Medans jag startade datan passade jag på att gå på toa då min data inte var den snabbaste då man inte var kvar i USA så jag skulle lätt behöva gå på toa.
 
När jag var tillbaka så klickade jag snabbt upp skype och såg att Justin hade ringt mig två gånger. Så jag ringde genast upp. "Förlåt, jag var på toa" var de första jag sa "okej, trodde du inte ville prata med mig mer" jag hörde att han grät. "Justin, vad är det?""Kan jag få se dig? snälla""Självklart om du berättar vad det är för fel.""Jag lovar bara jag får se dig" jag startade webbkameran och såg att han grät. "Berätta nu, varför gråter du?" jag satt kvar inne i sängen och hörde de andra skratta och ha kul ute på balkongen. Jag skulle bara prata klart med Justin innan jag skulle gå ut till dom. "Jag fattar inte att du kan prata med mig. Liksom, du ska bara veta hur dåligt samvete jag har haft för de jag gjort mot dig. Jag trodde att jag förlorat min fina Alexa för resten av mitt liv. Men nu pratar du med mig, och du ska bara veta hur tacksam jag är över det. Det är en av anledningarna varför jag och Selena bråkar. Hon är arg på mig för att jag och du har börjat få tillbaka kontakten igen"
"Gråt inte. Jag är här nu, jag förlät dig fast du gjorde fel. Det är huvudsaken, okej?" han nickade och torkade bort tårarna från hans kind och snyftade till. Vi pratade ett tag till om allt mellan himmel och jord. Men tillslut så vart han väldigt trött och var tvungen att försöka sova lite för att kunna hålla sig vaken på sjukhuset och jag lovade honom att vinna VM och att jag skulle komma till Atlanta och träffa Catlin innan hon försvann. Han ville så gärna, så jag gjorde de för honom. Inte för att jag hade lust att se hans bästavän ligga i cancer och vänta på att få dö. Jag har själv varit med om det, och finns därför här för Justin, just för att jag har erfarenhet eller vad man ska säga. Jag gick ut till de andra och satte mig i Chaz knä. "Hur är det med honom?""Han mår inte bra" vi hade berättat till Chaz och Ryan- de förtjänar att veta eftersom att de är Catlin som de också känner. De vart väll också ledsna, men grät inte för att vara starka. "Förstår de, han och Catlin var verkligen som syster och bror, sen att hon bara försvinner. Det kan inte vara kul" jag lutade mig mot Chaz axel och han la ena armen runt mig. På de sättet en bror bara kan. "Vad ska vi göra idag?" sa Ryan och kollade på oss. "Kan vi inte gå och hyra en film och köpa massvis med godis?" sa Sophie och skrattade "Helt okej för mig, ska vi göra de?" sa jag och kollade mot de andra som nickade. Vi satte på oss en varsin kofta och skor. Vi knackade på hos mamma och killarna och frågade fall de ville vara med och kolla på film. De ville de gärna- bara de inte var skräck sa mamma. Vi hade bara skrattat åt henne. Vi gick och frågade någon random snubbe vart det fanns en godisaffär, på grund av hans dåliga engelska så använde han sig av tecken, vi förstod nog vart vi skulle iallafall. Vi gick efter gubbens beskrivningar och såg en stor ingång med  massa godis och klubbor på skylten och dörrarna, så vi gissade på att vi kommit rätt. "Oj, vad mycket godis!" sa Lucia, det såg ut som att hon svävade på moln- godis är hennes favorit maträtt eller maträtt och maträtt, hon äter det hellre än mat iallafall. "Ni fixar godiset så fixar vi film, okej?" det var Ryans idé, och det var nog ganska bra. "Det blir bra, men inte nån skräckfilm, Annie är inte den ända som är rädd" sa Luc och kollade mot mig och pekade mellan oss två. Vi två verkligen hatade skräckisar. Killarna kollade på varandra med ett hånflin på läpparna och sprang sedan bort mot filmerna. "Vi kommer dö" sa Lucia och sedan började vi skratta och plocka godiset.
 
Tillbaka på hotellet så fixade vi det jätte mysigt i vårat vardagsrum. Killarna hade valt en skräckfilm- paranormal activity 3 och sen en disney film- smurfarna. Vi hade det verkligen mysigt och kul när vi fixade. "Vi går och hämtar Annie Steve och Peter" sa Ryan och drog med sig Chaz ut. Sen när vill de hämta min mamma? Jaja, någon gjorde det iallafall. Det var huvudsaken. Medans vi fixade det sista med täcken filtar och kuddar så gick jag om mumlade på en låt som plötsligt pluppade upp i huvudet. "Snart tillbaka!" sa jag och sprang till resväskan för att plocka upp ett block, och skriva ner texten. Jag sjöng det om och om igen i huvudet, så jag inte skulle glömma bort den.
 
I never gone with the wind
Just let it flow
Let it take me where it wants to go
'Til you open the door there's so much more
I've never seen it before
I was trying to fly
But I couldn't find wings
But you came along and you changed everything.

Mer hade jag inte kommit på. Jag tog upp telefonen och skickade iväg det jag kommit på till justin och skrev sedan *Tror du det går att göra något av denna? Har gått och sjungit på texten ett tag. Hör av dig! kram*SKICKA Efter någon minut fick jag ett svar tillbaka *Kanske ett sammarbete mellan Justin Bieber och Alexa Stewarts?;) Snart flygit klart över europa, så är snart tillbaka till USA. Kram!" Han ville göra ett sammarbete med mig? Herregud. När jag kom ut i vardagsrummet hade Mamma och dom kommit tillbaka och satt sig i soffan. "Äntligen! vad gjorde du?""Vi tar de senare." sa jag och log stort. Smurfarna startades och vi skrattade oss igenom nästan hela filmen. Det var riktigt mysigt måste jag erkänna.
 
 
 JUSTINS PERSPEKTIV
 
Jag satt och spelade sky burger på min mobil när jag plötsligt fick ett sms från Alexa, det var en textbit på en låt, jag vart helt paff, jag visste att hon kunde skriva låtar, men inte sånna verser, wow säger jag bara! Jag slutade genast att spela, jag föreslog ett sammarbete, hon svarade ett stort ja och en jätte smiley. Jag tog upp mitt block från min väska och tog fram en ny sida högst uppe skrev jag By Alexa Stewards and Justin Bieber sedan skrev jag ner de hon hade skickat, och tog fram gitarren. Jag hade efter ett bra tag nog fixat ihop en melodi. *Har nog fixat en melodi, du får säga till om du inte gillar det! Vi kan snacka i morgon på skype så ska du få höra. Är det okej om jag kanske fortsätter på låten? Sen så får du fixa det om du vill! Har bara sååååå tråkigt. Kram*SKICKA efter en snabb stund fick jag ett svar *Det var väl ett sammarbete eller? Klart du får! Litar på dig inom musiken! Du får spela upp det i morgon!:)* Jag log lite för mig själv och fortsatte skriva.
Tror att jag hade fixat ihop refrängen faktiskt. Jag provade att spela det tillsammans- melodin och texten.
 
You lift my feet off the ground you spin me around
You make me crazier crazier
Feels like I'm falling
And I, I'm lost in your eyes
You make me crazier crazier crazier.
 
Det vart faktiskt riktigt bra ihop om jag fick säga det själv, hoppas bara att Alexa skulle tycka detsamma i morgon. Jag kom för tillfället inte på något annat, så det fick duga för idag. Jag la tillbaka gitarren i fodralet och lutade mig tillbaka för att starta musik och kanske sova lite. Låten fick bli den som Alexa spelade för mig och sedan skickade hon den. Så jag laddade direkt över den till mobilen. Satte på mig mina hörlurar och startade låten. Jag stängde ögonen för ett tag och somnade till. När jag vaknade var det Nicki Minaj som var på. Jag måste alltså ha sovit ett tag. Jag såg även att det var tio minuter kvar till landning. Det var tidigt på morgonen sent på kvällen, det beror på hur man ser det. Så jag drog iväg ett sms till Christian *Vaken? Landar om ca 10 minuter.*SKICKA svaret kom ganska så direkt. *Jag och pappa är på flygplatsen nu. Vi väntar på dig! Har sovit ca en halvtimme idag. Vill tillbringa så mycket tid med min syster så mycket som det går. Så jag har sovit i bilen också!**Förstår. Sov några timmar nu också. Vi kanske kan sova i bilen?*SKICKA till svar fick jag ett snabbt ja. När det var två minuter kvar innan landning så sattes bälte knappen igång. Jag gjorde som skylten sa och knäppte fast mig. Även i privatflyg så måste man följa reglerna. Vi landade och jag tog mina väskor och gick, först tackade jag piloten som alltid sen så gick jag av. När jag chekat ut och så gick jag och började leta efter Chris och deras pappa. Jag såg dom direkt och sprang dit. Det var inte så många fans eller papparazis där eftersom att det var mitt på natten eller tidigt på morgonen, man får se det som man vill. Vilket iallafall var skönt, då jag började att gråta så fort jag såg smärtan i deras ögon. Jag kramade först om Chris pappa sen drog jag in Chris i en stor broderlig kram. Han snyftade några gånger mot min jacka och mina tårar trillade ner på hans axlar. "Jag är här nu, och jag kommer att vara här tills ni försöker tvinga mig att gå. Jag går inte." "Tack för att du kom. Det betyder mycket för Catilin. Det vet jag. Hon behöver dig, jag behöver dig" mumlade han mot min jacka. Vi släppte varandra och gick mot bilen. De hjälpte mig med väskorna ut i bilen. Jag smsade mamma och Alexa och sa att jag var framme nu och att jag skulle ringa dem ikväll. Resan till sjukhuset var nog bland den jobbigaste resan i hela mitt liv känns det som. Den tog lång tid, fast sjukhuset låg nära, jag ville bara komma fram och träffa henne. Chris satt i baksätet och sov, medans jag och hans pappa satt fram. "Det här är väldigt jobbigt för Chis, han och hans syster var verkligen tighta. Sen att hon helt plötsligt kommer att försvinna, han förstår det inte riktigt än. Det är verkligen bra att du kom, Caitlin saknar dig jätte mycket. Vi andra också såklart.""Allt för mina bästa vänner, jag har inte riktigt heller fått in det än. Men eftersom att jag är äldre än han så förstår jag nog mer. Jag lovar att stanna så länge ni behöver mig. Kanske bara behöver gå på något möte. Annars stannar jag med er" han försökte att le lite. Men det gick inte så bra. Han försökte iallafall. Vi var framme vid sjukhuset och Chris sov fortfarande. "Väcker du honom?" sa hans pappa till mig. "No way, jag bär in han, han har inte sovit mycket alls, jag tar han""Tack Justin, vad skulle vi göra utan dig?""Det är lungt. Grabben måste få sova" sa jag och bärde ut han ur bilen. Tur att han inte vägde så mycket och att jag hade börjat gymma lite smått. Vi gick genom tystnad över parkeringen in till sjukhuset. När vi kom in var det nästan helt tyst. Vi gick in i hissen och han klickade oss till våning tre. Sen gick vi till hennes rum. "Gå in du, jag tar lillgrabben. Förstår att du vill vara lite ensam med henne, skicka ut de som är där inne." han satte sig ner på en stol och jag la Chris i hans knä. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sakta dörren till hennes rum. När jag kom in så låg hon där. Med massa slangar och nålar. Det var så hemskt att se. Hon sov just nu. I rummet satt även två kvinnor. En var nog mamman och kanske mammans syster? dom var iallafall väldigt lika. När mamman fick syn på mig reste hon sig snabbt upp "Justin.." sa hon och kom mot mig, tårarna rann på henne, hennes syster och nu även på mig. Hon kramade om mig som om det var de sista hon gjorde. "Såja, han bad er att gå ut en stund." sa jag lågt och lungt och strök henne på håret. De nickade och gick ut. Jag satte mig på en pall brevid henne och tog hennes hand, jag lät tårarna falla, jag brydde mig inte nu. "Varför Caitlin? varför nu? varför du?" sa jag lika lågt som en viskning. "Snälla, lämna oss inte Caitlin. Snälla" sa jag och höll hårdare om hennes hand, men inte för hårt Jag tog upp hennes hand och pussade den lätt. och en tår föll på hennes hand. Hon rörde sig lite där i sängen. Hon såg blek och trött ut. Hon hade magrat ur väldigt mycket sen jag såg henne sist. Jag tänkte till på alla minnen tillsammans med henne när vi var mindre, Caitlin och Christian var mina första vänner här i Atlanta. Vi har alltid hittat på massa saker tillsammans, hon var ett år yngre, men hon var alltid den som var mest vuxen och smartast. Hon öppnade sakta ögonen. "Justin..." sa hon hest i en viskning. "Du är här." fortsatte hon och log. "Ja, jag är här, och jag kommer aldrig att lämna dig. Aldrig"
________________________________________________________________________________________
 
Såja, förlåt för dålig update:( Men så kan de gå på sommaren! Igår var det ju även midsommar! Var då ute med båten så kunde inte uppdatera då.. Vad gjorde ni igår? firade ni eller var ni bara hemma?  kommentera! puss
 

chapter fifteen- it's gonna be okay, may not just today.

När jag kom ut så låg Ryan och Chaz i den stora sängen "Finns de varmvatten kvar nu då?" sa Ryan. "Vet inte, pröva" sa jag och log. Jag gick till mitt rum och skulle klä på mig för att gå och sätta mig på balkongen med Chaz Soph och Luc. De skulle nog också duscha. Precis när jag skulle gå och sätta mig på balkongen så knackade det på dörren "Jag öppnar!" ropade jag och sprang mot dörren. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mamma Steve eller Peter. När jag öppnade dörren blev jag mållös. Till slut fick jag ur mig ett ord "Selena..?"
__________________________________________________________________________
"Selena..?""Ja, jag behöver utbyta några ord med dig. Kan jag komma in ?""Visst" jag släppte in Selena och vi gick till köket "Vad vill du?" sa jag kyligt. Jag gillade inte henne, hon gillade inte mig. Varför skulle hon prata med mig? "Du måste sluta träffa Justin""Vad hindrar mig från att träffa honom?""Jag kan hindra dig lilla gumman, ju mer du träffar honom ju mindre intresse har han för mig. Tillslut gör han slut med mig och jag blir nobbad, hela världen kommer att få reda på det! Sluta träffa honom bara!" jag satt på mina händer så jag inte skulle klippa till henne, hon var nog den mest patetiska människa jag träffat. "Vad ska du göra mot mig? Skämma ut mig för hela världen? Gör de. Ingen vet vem jag är""Snart vet alla" sa hon och vände på klacken och gick ut. Jag gick ut och satte mig på balkongen med de andra. "Vem var de?""Selena Gomez kom förbi en sväng" svarade jag på Sophs fråga. "Vad ville hon?" sa Ryan som också precis kommit ut på altanen. "Säga att jag inte fick snacka med Justin mer. För då skulle han nobba henne och hela världen skulle få reda på att hon har blivit nobbad. Typ de sa hon""Patetiska människa" sa Lucia och skakade på huvudet. "Ja verkligen. Men ska ni duscha? isåfall kan ni väl duscha nu så vi kan gå ut på stan.""Ja, jag ska iallafall duscha så jag går nu" sa Chaz. "Ska ni duscha?" frågade jag och kollade på de andra två som skakade på huvudet. Jag satte mig ner på stolen där Chaz just setat. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Chaz kom tillbaka med chinos shorts och en ljusblå skjorta. Han var ganska snygg faktiskt. Till de hade han ett par vita converse och ett par rayban. "Är ni redo eller?" sa Chaz och vi nickade. Vi knackade på hos de andra och frågade fall de skulle med. Men de skulle bara stanna på hotellet och ta det lungt. Vi tog hissen ner till lobbyn och sedan en taxi in till självaste centrum.


Det var människor och butiker överallt, och vet ni?jagälskade det. Precis som jag hade föreställt mig. "Gud vad det är mycket folk!" utbrast Soph. Hon är den som minst av oss gillar shopping. "Ja, men JAG ÄLSKAR DET HÄR!" nästan skrek Lucia, vi andra bara skrattade. Vi gick längs tokyos gator några timmar och bara njöt. Ryan och Chaz klagade faktiskt inte så mycket som jag trodde de skulle, inte heller Sophie. "Kan vi sätta oss och ta en fika eller mat eller nått?" sa Lucia och kollade på oss andra. "Visst. Vi kan ta närmsta fik" sa jag och log. Lucia var den som hade shoppat mest. Men jag låg inte långt efter. Det fanns massvis med fina mobilskal. Jag hade faktiskt övervägt att ta tillbaka min  iphone när jag såg alla fina skal. Så när jag kommit hem så skulle jag byta mobil. Vi gick in på en liten lugnare gata och såg ett litet mysigt fik. "Ska vi ta det här stället eller?" sa Ryan och nickade mot fiket. "Kan vi väl" sa vi andra. Vi gick dit och satte oss. Jag tog någon japansk bakelse och en stor cola. Bakelsen var riktigt god faktiskt. Vi alla åt upp vårat fika och beslutade oss om att åka tillbaka till hotellet. Vi betalade taxi resan och hoppade ut. "Vad ska vi göra nu?""Kan vi inte bara ta de lite lungt och sedan gå och käka middag?" föreslog Lucia, och det hade jag absolut inte någonting emot. Det jag hade något emot var att det ända jag hade på tankarna var Selena och Justin, inte dom två tillsammans, utan de Selena sa och de Justin sa när han grät.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag och Selena hade precis haft ett ganska stort bråk- igen. Hon blir irriterad på att jag umgås med Alexa och försöker få henne att förlåta mig. För Selena får jag inte träffa henne, kappt träffa Catlin som har en riktigt stor betydelse i mitt liv knappt henne får jag träffa! Så jag kände att det var dags att säga ifrån. Det var precis det jag hade gjort. Men hon hade såklart överreagerat. Det var oftast så våra stora bråk blev till. Hon överreagerade och lämnade rummet. Självklart känns de ju inte bra. Men jag vill även kunna ha mina kompisar- i de motsatta könet. Pågrund av henne har jag även förlorat mina två närmsta vänner. Jag suckade  högt och gick och la mig på sängen. Där jag somnade. Jag vaknade - fyra timmar senare av att det var någon som knackade. Selena hade inte kommit tillbaka än, det kanske var hon så jag låg kvar i sängen. Efter kanske tio sekunder hörde jag knackningarna igen. Det var nog inte hon, hon knackar inte så hårt. Det lät som ett hockey proffs skulle komma på besök. Jag reste mig från sängen och gäspade medans jag gnuggade mig i ögonen, drog handen genom håret och gick för att öppna dörren. När dörren öppnats står Chaz och Ryan i dörröppningen, de ser inte riktigt glada ut. Men jag vart glad att de ens kom ihåg mig. "Hej, kan vi komma in lite?""Visst" svarade jag Ryan och aktade lite på mig så de kom in. De stängde dörren och tog av sig skorna. "Kom Justin, vi behöver snacka" sa de och gick mot vardagsrummet. Jag gissade på att det handlade om Alexa och hur dum i huvudet jag hade varit, tro mig, jag vet redan att jag har vart dum i huvet! "Har du och Selena pratat om Alexa nu under senaste tiden?" frågade Chaz. "Ja, vi hade ett bråk för några timmar sen om att jag ville umgås med henne och få henne att förlåta mig. Men då vart hon riktigt arg och vi började storbråka så stack hon bara men jag vet inte vart.""Okej, men vi vet vart hon stack, hon kom till vårat rum för att säga till Alexa att hon inte fick prata eller vara med dig, för då kommer du snart att dumpa henne och hon kommer bli nobbbad inför hela världen""VA!?" att Selena skulle göra så förr eller senare förstod jag, men inte idag. "Du hörde vad vi sa, men är du fortfarande lika kär i henne? Du vet vad vi och din familj tycker om henne och vad vi tycker om Alexa" det var klart att jag visste det, jag och mamma hade haft ett bråk om detta. Chaz och Ryan visste jag också vad de tycke, de gillar inte Selena. Men de älskar Alexa iallafall det är väl därför de finns där för henne, inte för mig.  " Ja det vet jag. Nej, jag gillar Selena mindre och mindre för varje dag.""Ett tips är att göra slut" sa Ryan och log halft. Vi satt och pratade minst två timmar om allt mellan himmel och jord innan de var tvugna att gå och äta. De erbjöd mig att följa med. Men jag kände inte för att gå ut idag. De hade även lovat mig att de skulle försöka få med Alexa till min konsert i helgen. De skulle iallafall göra allt de kunde sa dom. De gick och jag vart ensam igen. Jag bestämmde mig för att sätta mig ute på balkongen och spela lite gitarr, kanske få ner nån text på pappret, jag tog med mig en kall cola ut och började spela lite, det var underbart. Vi hade planerat ett nytt album till våren, så jag skulle väl få med mig nått här ifrån. En låt skulle iallafall vara till Alexa, den hade jag redan börjat lite smått på. Ute på balkongen hann jag med ganska mycket på låten. Eftersom att den var till Alexa och kom direkt från hjärtat så var de ganska lätt.
*Through your sorrow,
Through the fights,
Don't you worry 'cause everything's gonna be alright

All alone in my room Waiting for your phone call to come soon
And for you I would walk a thousand miles
To be in your arms, Holding my heart*
Jag vart avbruten av att min mobil plingade till. *Roomservicen kommer och hämtar min packning om ca en timme. Kan du packa ihop allt som är mitt? Jag sticker hem. Behöver vara ifred och ifrån allt. Vi hörs, var snäll och inte ring. Kram* smset var från Selena. Jag vart riktigt chokad över smset. Men gjorde som hon sa och svarade ett snabbt sms. *Du gör mig orolig. Jag packar allt nu, förväntar mig att du ringer fall det är nått.* SKICKA. Jag packade ganska snabbt ihop hennes saker och drog till sist igen dragkedjan till resväskan och ställde vid dörren.  Klockan var ungefär åtta när roomservicen kom och hämtade hennes saker. Telefonen ringde och det stog Christian på skärmen. "Tjena Chris! Läget?""Justin, du måste komma hem nu." Christian grät och skrek jag hade aldrig hört honom såhär förut, tro mig, det är inget jag vill göra heller, men jag är nog illa tvungen nu. "Aye, Chris berätta för mig vad som har hänt. Du vet att du kan berätta allt för mig grabben?""Ja, men jag kan inte. Du kommer inte tro mig du måste se och förstå vad som har hänt, snälla kom bara hem- fort!""Vad är det som är så farligt? Snälla berätta för mig Chris""Jag kan inte prata. Du får prata med Catlin" han grät ännu mer nu när han nämnde Catlin. Jag nickade med mobilen tryckt mot örat, jag visste att han inte kunde se mig. Men jag nickade ändå, jag kunde inte prata för då skulle jag också börja gråta. "Justin.." hörde jag genom telefonen, hennes underbara röst fick mig att le. Jag hörde att hon hade gråtit. "Snälla Catlin, berätta för mig varför din bror gråter så hysteriskt och jag hoppas på allt jag har rätt när jag säger att ni mår bra?""Nja, vi mår inte riktigt bra.. Du vet att jag var sådär riktigt sjuk förut? Nu har läkarna tagit tester och det visar sig att..." hennes röst bar inte längre innan hon började gråta hon också. "Catlin, vad är det? Säg nu så kommer jag så fort jag kan. Okej?""Justin det är inte så lätt att säga det. Men dom har kommit fram till att jag har cancer, jag har cancer i njuren, du behöver inte komma. Jag klarar mig ändå.""VA!? du har vad? Snälla säg att detta är en marddröm. Snälla Catlin. Jag kommer nu. Jag bokar nästa flyg hem.""Nej Justin, det är på riktigt. Snälla, du behöver inte göra det..""Jag kommer. Hejdå" sa jag och la på. Jag tänkte på vad hon hade sagt, cancer. Cancer i njuren. Nu när jag tänkte på vad hon sa, att hon hade cancer. Så kom tårarna. Jag har aldrig gråtit så mycket över mina vänner förr, inte ens när jag förlorade Alexa, Chaz och Ryan så grät jag såhär mycket. Efter några minuter ringde mamma, jag antar att hon också fått reda på nyheten så jag svarade och hon hörde nog att jag grät hysteriskt. "Älskade lilla gubben..." sa hon bara, det räckte för mig hon grät när hon sa det, och jag grät. Vi liksom grät tillsammans. "Mamma jag vill hem, jag vill ställa in min konsert här. Jag vill till Catlin nu" sa jag och grät hysteriskt. Knappt så att jag hörde vad jag sa, men det verkade som att mamma gjorde det. "Scooter är här nu, vill du att jag ska prata med honom eller vill du prata själv med honom? Klart du ska få åka hem raring. Jag bokar nästa flyg hem åt dig.""Du får prata med honom, jag kan inte prata nu, säg vilken tid flygplanet går hem. Jag älskar dig hejdå" jag och mamma la på jag tog fram datorn och la mig i sängen. Jag gick in på bilder och albumet ATLANTA- Christian and Catlin där jag kollade på alla bilder.

Tillslut orkade jag inte mer. Jag la mig ner på golvet och skrek och grät drog mig i håret kastade mig i sängen och grät och grät. Det kanske låter som något bara tjejer gör. Men tro mig, vi killar kan också om vi behöver det. Jag visste inte vem det var som bodde under men de fick jag snart reda på genom ett sms. *Justin ta det lite lungt innan golvet/taket rasar igenom. Vill du snacka? Jag kan komma upp till dig om du vill. Kramis* det var Alexa och hennes familj under oss. *Kan du komma upp nu är du snäll. Behöver snacka* SKICKA. Tre minuter senare knackar de på så jag gick och öppnade. Där står Alexa och drar in mig i en stor varm kram. "Justin...." sa hon bara mjukt och strök mig över håret och ner i nacken och tillbaka igen. "Kan  du berätta för mig vad som har hänt?" sa hon efter ett tag av tystnad. Hon släppte mig stängde dörren som fortfarande stod vid öppen och ledde mig mot sovrummet. Den stora starka boxar-bruden är egentligen den lilla sköra flickan när hon verkligen bryr sig. Det var hon nu. "Cancer..." började jag "Hon har fått cancer" avslutade jag och grät ännu mer. "Vem?""Catlin" sa jag och snyftade då tårarna kom igen. Jag låg i hennes famn och grät, jag kände mig som en liten flicka, för de brukar väl vara tjejen som ligger i killens famn? Inte idag iallafall. Jag brydde mig inte vem som såg. Killar måste också få bryta ihop ibland. Iallafall när ens bästa vän är döds sjuk. 

***

Då jag vaknade upp nästa morgon så låg jag ensam med en lapp brevid mig där de stod *God morgon! Jag har förmodligen min första match när du ser detta. Men jag vill att du ska veta att jag verkligen bryr mig. Din mamma ringde, ditt plan hem går klockan halv två. Du har biljetten på din mobil. kram/Alexa* jag små log lite för mig själv när jag läste det och sedan kollade jag på min telefon. 10.47 visade klockan, hade även två sms, ett var min biljett det andra var från Chris. *Skynda dig snälla. Hon har ungefär 6 månader kvar, love you bror<3*

_________________________________________________________________________________

förlåt för den dåliga uppdateringen. Men vi hade verkligen mycket de två sista skolveckorna. Under sommar lovet kanske de inte blir så mycket uppdate! Men regniga tråkiga dagar kommer jag självklart skriva- då jag har tid! Älskar er och kommentera vad ni tycker!
Btw, har ni hört justins nya skiva? Själv älskar jag den!
pusss




chapter fourteen- She don't like when i am with you, or talk to you

Jag skulle inte tävla förens klockan halv elva. Men jag ville ändå gå och lägga mig i tid. "Godnatt, vi ses i morgon nere vid lobbyn halv tio." sa Steve när vi hade kommit upp till våran våning och skulle gå till våra rum. Vi sa godnatt till de andra och gick in på vårat rum. Jag gick och tvättade bort mitt smink och borstade tänderna. "Aye, Alexa du fick ett sms från Justin" ropade Ryan. Jag gick till min mobil och öppnade medeladet. *Alexa, vi behöver prata, det är viktigt. Snälla, kan vi träffas. Nu?*
__________________________________________________________________________

*Nej* svarade jag bara tillbaka. Jag fick snabbt ett svar om att de handlade om Selena. Jag gissade på att jag var rätt nyfiken så förvånatsvärt svarade jag tillslut okej. "Jag går ner och träffar Justin. Han ville träffa mig, det var tydligen super viktigt. Kommer tillbaka om max en timme!""Okej, var rädd om dig. Vi är nog vakna" sa Chaz. Jag gav honom en lätt kram innan jag gick. När jag kom ner till lobbyn så satt Justin redan där och kollade ner på mobilen. Jag gick och satte mig ner brevid honom på soffan. Han märkte nog att jag kom för han kollade upp från sin telefon. Jag se att han var så nära på att börja gråta. "Hur är det Justin? Varför gråter du?" jag hade tänkt att vara mer svår än så. Men att se honom gråta gjorde så himla ont i mig. Jag vet inte varför. Men de kändes inge bra. "Kan vi sätta oss ute?" sa han bara och jag nickade till svar. Vi satte oss på samma bänk där vi satt tidigare idag. "Justin...?""Okej, Selena gillar inte att jag pratar om dig. Hon blir arg så fort jag nämner ditt namn. Jag sa ju till dig förut att jag fortfarande var kär i henne. Tja, jag är ju fortfarande kär, men jag vet inte om jag är lika kär i henne längre. Det gör ont i mig att inte kunna få prata om dig i hennes närhet." han tog en paus och torkade bort tårarna som hade blivit fler och fler på hans kind.


Visst, han hade krossat mitt hjärta. Men att se honom såhär, de gjort verkligen ont. "Såja Justin. Det kommer att bli bra.""Nej, jag förstår inte att du fortfarande vill prata med mig.""Egentligen så vill jag inte de, men jag gör det ändå""Jag förstår dig.""Justin, nått mer måste det vara, säg precis allt nu" han började prata, och ibland la jag in en lätt nickning eller ett "okej" eller "aha". Han tog pauser och andades och torkade bort tårarna. Jag förstog att han var så ledsen, men varför ville han prata med just mig? ".... Alexa, jag vill att du ska veta att jag fortfarnde älskar dig och du har en stor betydelse i mitt liv, jag förstår om du inte älskar mig och så. Men jag ville bara att du skulle veta de" avslutade han och torkade bort ytterligen några tårar. Nu hade även tårar bildats i mina ögon. Självklart älskade jag honom fortfarande fast det han har gjort, liksom. Hur ska man inte kunna älska honom? "Justin, det är klart att jag älskar dig. Det har jag alltid gjort. Vännen då" jag kramade om honom försikitgt och drog med ena handen över hans rygg. När vi satt där under all tystnad så hördes vi hur hotelldörren öppnades "JUSTIN...??" sa en förvånad röst som tillhörde Selena.

***

"ALEXA DAGS ATT VAKNA NUUUUU!" ropade Lucia och Chaz i kör och kastade kuddar på mig"Ja, jag ska. Ta det lungt" svarade jag trött och gäspade. Gårkvällen slutade nästan med bråk mellan mig och Selena. En sak är säker- vi gillar verkligen inte varandra. Sån bitch som hon är, fattar inte att Justin kan vara tillsammans med henne. Aja, inte mina bekymmer. Eller är det de? Jag tänkte inte mer på det, utan nu gick jag upp ur sängen och satte på mig ett par shorts och en magtröja. "Är ni klara så går vi och käkar lite frukost?" sa jag till de andra"Yes, det är dig vi väntat på" svarade Ryan och slog mig lite lätt i armen. "Dåså Alexa, är du nervös inför första matchen?""Nej varför skulle jag vara det för? Jag har liksom er med mig" sa jag och log när vi gick mot hissen. Jag tog upp min mobil och hade fått två sms ett från Justin och ett från Keela. Jag öppnade först Justins där de stog *Tack för igår. Det var till stor hjälp. Tack* jag svarade inte på det utan öppnade Keelas sms *Hej Alexa! Lycka till inför första matchen, jag vet att du vinner det här lätt! Hälsa de andra! Det är tomt här i skolan utan er :( Hoppas att ni har det bra, glöm inte vykort! kram:)* jag klickade snabbt in ett svar *Hej sötis! tack så mycket, de hälsar tillbaka! Åh, vi kommer hem om ca två veckor! Jag ska köpa vykort jag lovar ! Kram!:)* vi gick mot matsalen för att få i oss lite frukost. När vi kom in i salen var det ganska mycket folk. Bland alla där inne så såg vi mamma Steve och Peter. De verkade se oss för de vinkade och log mot oss. "Verkar som att de tog ett stort bord till oss." sa Soph, vi gick dit och satte oss vid bordet. "Godmorgon ungdomar. Sovit gott?" sa mamma och log brett. "Japp, i dessa sköna sängar kan man inte sova skönare. Vi går och tar lite frukost""Gör så ni" vi gick och tog frukost. Det var hur mycket som hellst att välja på. Men jag tog rostmackor med ost och ett stort glas med färsk apelsin juice. Det var riktigt gott. Vi åt frukost i säkert en halvtimme. "Nå, är ni klara? Vi skulle behöva åka om ca en kvart. Jag har fixat en bil till oss så vi for skjuts till arenan" sa Steve. Han var riktigt rolig, men skötte samtidigt sitt jobb. "Japp. Vi är klara." sa vi och gick ut från matsalen.

***
Vi var framme vid arenan och jag hade precis tränat lite innan jag skulle upp på mattan. Matchen innan höll på att ta slut och närverna kom sakta men säkert krypandes. Jag stog och väntade på att få gå upp. Peter stog och pratade med mig och Steve peppade mig. Mamma Chaz, Ryan, Sophie och Lucia stog mest och var tysta. Matchen tog slut och jag kännde hur nervös jag blev. "Nästa match, Alexa Stewarts och Amelia Simpson" "LYCKA TILL ALEXA!" hörde jag min familj och vänner skrika. Jag gick upp på mattan och hängde av mig "kappan" och gick fram till mitten  av mattan. Matchen började och det var ganska mycket fart, jag var tvungen att erkänna att Amelia var riktigt bra! Jag kollade lite snabbt åt höger där Justin stog. Han hade på sig luva kepa och solglasögon. Han stog där själv, utan Selena. Han ville säkert inte väcka uppmärksamhet. Men inom kort så skulle han bli upptäckt och alla skulle va på honom istället för matcherna. Det störde jag mig på. Jag slutade tänka på det och fokuserade på matchen. Jag fick in ett bra slag sen en perfekt kick. Med de vann jag, publiken jublade och skrek mitt namn. Jag tog på mig "kappan" och gick av mattan. Där nere möttes jag av massa kramar från mitt crew. Jag märkte inte att Justin hade gått dit förens han drog in mig i en kram och jag kännde hans doft, så som bara Justin kan lukta. Jag saknade det lite. "Grattis Alexa, du var jätte duktig" sa han mot mitt hår "Tack, men jag måste gå och duscha och byta om, hejdå" sa jag och log och gick mot omklädningsrummet med mina närmasta i hälarna. "Va duktig du va. Så stolt över att kalla dig min bästa vän" sa Luc och kramade mig när vi kommit in till omklädningsrummet. Jag gav henne en kram tillbaka "Jag måste verkligen ta en snabb dusch när vi kommer hem." sa jag medans jag bytte kläder lite snabbt. Jag var klar och vi gick tillbaka ut i själva arenan där det var en ny match. Jag hade ingen ork till att stanna då jag hade min andra match tidigt i morgonbitti, vann jag den skulle jag få ha 3 matcher då. De andra väntade utanför. Jag fick en stor bamsekram av Ryan och Chaz. "Det där trodde man inte när man ser dig" sa de och skrattade. Framme vid hotellet så gick vi direkt upp till våra rum. Klockan var inte så mycket så vi hade planerat att gå ut lite på stan.  Jag hoppade direkt in i duschen och tog en lång och behövlig dusch, rakade benen och hade inpackning och sånt. När jag kom ut så låg Ryan och Chaz i den stora sängen "Finns de varmvatten kvar nu då?" sa Ryan. "Vet inte, pröva" sa jag och log. Jag gick till mitt rum och skulle klä på mig för att gå och sätta mig på balkongen med Chaz Soph och Luc. De skulle nog också duscha. Precis när jag skulle gå och sätta mig på balkongen så knackade det på dörren "Jag öppnar!" ropade jag och sprang mot dörren. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mamma Steve eller Peter. När jag öppnade dörren blev jag mållös. Till slut fick jag ur mig ett ord "Selena..?"
_________________________________________________________________________________

Såå! inte så jätte långt kapitel. Men ett kapitel iallafall!
Kommentera!
ni är bäst och jag älskar er.
puss

chapter thirteen- I hate to see you two together.

Framme vid flygplatsen så chekade vi in våra resväskor och gick mot vårat flygplan. Men vi var då tvugna att gå igenom nästan hela flygplatsen för att komma till privatflygplanen. "Vart ska vi gå nu tro?""Hörru Steve, var det inte du som hittade så bra här?" sa mamma och skrattade, vi andra hoppde på och skrattade med henne. Till slut började Steve också att skratta. När vi kommit fram till privatflygplanens del av flygstationen så såg vi väldigt många skrikandes ungar och papparazzis som skrek Där, mellan  paparazzisarna såg jag en honom. Där stog han. Där stog Justin.
___________________________________________________________________________

Jag bara stog där, och bara tittade. Han var inte själv bland alla fansen och kameror, han hade någon med sig. I det här tillfället var någon Selena. Jag tänkte tillbaka på vad Justin sagt om henne till mig dagen då han berättade allt, jag fick flashbacks och bara stog stilla, tillslut tittade Justin mot vårat håll och kollade på mig, vi fick nästan ögonkontakt. Tårarna brännde fram, men jag tänkte inte dom låta falla, inte för honom. "Alexa! Jag måste prata med dig" ropade Justin och sprang mot mitt håll. Nu vändes alla kameror mot mitt håll. "Jag vill inte, jag vill inte. Jag vill inte prata med honom" sa jag tyst. Chaz och Ryan märkte de nog. Eller tja, jag sa de nog lite högre än vad jag trott. Mamma, Ryan, Steve, Peter, Luc och Soph tog med mig bort mot flygplanet. Bakom mig hörde jag Chaz röst säga "Ser du nu vad du har gjort med henne? ser du det nu?""Men jag ville ju bara prata med henne.""Men Justin, efter de du gjort, vill hon inte prata med dig. Inse" sen hörde jag hur Chaz kom gående bakom mig. Jag släpte Luc och Soph och kramade om Chaz."Tack. Det är inte meningen att du ska behöva göra så mot din bästavän. Tack och förlåt.""Jag tyckte bara att det känns bra att säga så till min föredetta bästavän. Du ska inte säga förlåt" Jag torkade tårarna och vi gick in på planet och satte oss i de väldigt sköna stolarna. Jag hade aldrig tidigare åkt privatflyg, så de var ganska coolt för mig. Men Chaz och Ryan verkade vara vana med att åka det.


***

Efter en väldigt väldigt lång flygresa som innehöll, sömn,musik,spel,film och skratt. Vi bläddrade även i tidningar. Men när bältesknappen lyste vart vi alla, utom de vuxna helt hyper. Vi var liksom framme i Japan nu. "Kan ni fatta det? vi är i Japan nu. JAPAN!" utbrast Soph "JA! OCH VI SKA ÄGA TOKYOS GATOR!" utbrast Luc minst lika högt. "Ja, men har ni glömt varför vi är här? ALEXA SKA JU TÄVLA I VM!! sen kan ni 'äga Tokyos gator'" sa Chaz och just 'ALEXA SKA JU TÄVLA I VM' sa han extra högt. "Vi är så stolta över dig syster. Du kan inte göra oss mer stolt. Ingen kan" sa Ryan och log.

När vi fått våra resväskor och var påväg ut så kom de fram en tjej i ungefär samma ålder som jag. Några år yngre kanske "Du var Justins ex va?""Öhm. Ja de var det""Jag tycker om dig mer än Selena. Hon förendrar bara Justin. Men på ett negativt sätt. Kan jag få din autograf?""Ja självklart ska du få de" svarade jag och skrev en autograf.  Jag svarade inte på det hon sa om att hon gillade mig bättre än Selena, men de fick mig faktiskt att le. Mycket. Jag gav henne pappret med min autograf på "Hejdå, ha det bra""Åh, tack så mycket, hejdå. Lycka till!" Jag log mot tjejen och gick mot mitt lilla crew eller vad jag ska kalla dem för. De är ju som mitt lilla crew. "Första signeringen?" sa Peter och slog mig löst på armen. "Pågrund av Justin." svarade jag och himlade med ögonen. De gav ifrån sig en suck och vi gick ut. Utanför flygplatsen var det fullt med människor som sprang fram och tillbaka."Wow. Inte Florida här inte" sa Peter. "Nej verkligen inte" sa mamma och vi försökte tränga oss fram till en taxi. När vi till slut hittat en taxi så sa vi till vilket hotell vi skulle till och hoppade in i taxibilen. Det var en ganska lång resa till hotellet. Men jag klagde inte, det var människor precis överallt, och vackra gamla och nya byggnader. Väl framme vid hotellet så fick vi våra nycklar och vi gick till våra rum. Jag delade med Luc, Soph Ryan och Chaz. När vi kom in i vårat hotellrum så fick vi alla fem oss en riktig chock.


Det var riktigt fint, så jag tog kort på det och la upp på twitter och skrev *Not complain* . "WOW! Det här är rena drömmen ju!" sa jag och Luc i kör och kastade oss på den stora sängen, efter några få sekunder kommer de andra tre och kastar sig också i sängen. Vi alla fem låg bara och skrattade. Efter några minuter så fick jag ett sms av min mamma *Hej hjärtat. Har ni också ett fint rum? Vi hade tänkt att gå och äta ute om ca en och en halvtimme. Vill ni följa med?* "Mamma undrade om vi ville följa med och äta och typ en och en halvtimme, ska jag tacka ja?""JA" svarade de. *Ja, rummet är underbart! Vi ses nere vid lobbyn om en och en halvtimme? puss* SKICKA.

Efter att vi hade duschat och gjort oss klara så gick vi ut och hoppade in i hissen. När vi kommit ner så gick vi ut ur hissen med tystnad. Alla var nog bara trötta. Mamma Steve och Peter hade inte kommit än. "Ska vi gå och sätta oss och ta något att dricka medans vi väntar?" frågade Ryan och vi alla mumlade ett ja. Vi gick mot hotellets lilla bar för att hämta något att dricka. Det var även två andra som nog hade tänkt samma tanke. "Soph, jag vill ha en cola. Kan du beställa en till mig? jag går ut bara och tar lite luft" hon kollade på Justin och Selena och förstod att jag inte ville vara kvar så hon nickade och log lidande mot mig innan jag gick ut.

JUSTINS PERSPEKTIV

När jag och Selena precis satt oss i hotellets bar så kommer Alexa och hennes vänner ner. Lika snabbt som hon kommit in så saktar hon in och säger något tyst och Sophie kollar på mig och Selena sedan ler hon medlidande mot Alexa och Alexa vänder och går där ifrån. "Jag kommer snart. Ska bara ta lite luft" sa jag och reste mig upp och pussade Selena lätt på huvudet sedan gick jag ut. Där satt hon ihop krypen med armarna om sina ben på en bänk alleres utanför hotellet. Jag tvekade innan jag gick fram till henne och satte mig brevid. "Alexa.." sa jag tyst och hon tog upp huvudet. Där hennes tårar rann. Men hon gjorde inget för att stoppa dom. "Vad? du har krossat  mitt hjärta. Du kan inte göra något åt saken""Men Alexa, snälla. Kan jag inte bara få säga en sak till dig?""Bara de går fort." sa hon iskallt. "hmm. Alexa, kan vi inte bara vara vänner? jag förstår dig om du inte vill. Så som jag gjort mot dig och jag hatar mig själv för de. Men, snälla? Jag kan göra vad som hellst för dig bara du förlåter mig.""Hur ska jag kunna förlåta dig." Mer hann vi inte säga innan någon kom. Någon var nu Selena, "Åh, här var du. Jag letade efter dig""Öhm, Selena jag är lite upptagen just nu. Jag kommer in snart""Åh, Alexa jag såg inte att du var här. Stör jag?""Nej, jag var ändå på väg att gå nu" svarade Alexa och reste sig och gick.  "Nödvändigt. Du såg att jag pratade med henne." sa jag kyligt till Selena. "Nej Justin, jag såg henne inte. I såfall så vet du att jag hade väntat inne" sa Selena med en attityd som inte riktigt jag förstår mig på. Jag suckade tungt och vi gick in igen. I dörren mötte vi Alexa och hennes lilla crew eller vad man kan kalla det för. Alexa tittade bort och Chaz stötte till mig med axeln sedan satte han sin hand på Alexas korsrygg och de gick ut och bort mot en taxi. Jag saknar verkligen dom. Soph, Luc, Chaz, Ryan och allra mest. Alexa. Det gjorde så ont i mig varenda gång jag tittade på henne. Jag var tvungen att göra något åt de. Men då var jag fortfarande dö kär i Selena. Men jag vet inte nu. Jag var inte säker på något nu, förutom att jag ville ha tillbaka mina vänner.

ALEXAS PERSPEKTIV

Framme vid resturangen så valde vi mat och dricka. "Hur känns det att bo på samma hotell som Justin?""Det jobbigaste är att han har med sig Selena, jag blir så irriterad på henne att jag skulle kunna slå ner henne" de andra skrattade lite åt hur jag uttryckte mig. Våran mat kom och vi hade de allmänt trevigt.

***

När vi kom hem så var klockan runt elva på kvällen. Så vi besämmde oss för att gå upp på våra rum, det skulle bli en lång dag i morgon då den första matchen skulle vara. Jag skulle inte tävla förens klockan halv elva. Men jag ville ändå gå och lägga mig i tid. "Godnatt, vi ses i morgon nere vid lobbyn halv tio." sa Steve när vi hade kommit upp till våran våning och skulle gå till våra rum. Vi sa godnatt till de andra och gick in på vårat rum. Jag gick och tvättade bort mitt smink och borstade tänderna. "Aye, Alexa du fick ett sms från Justin" ropade Ryan. Jag gick till min mobil och öppnade medeladet. *Alexa, vi behöver prata, det är viktigt. Snälla, kan vi träffas. Nu?*
________________________________________________________________________

förlååååååååååååååååååååååååååååååååååååt för världens sämsta uppdatering:/
Men har haft en del i skolan och så. Nu börjar de gå mot sitt slut, så ska försöka blogga bättre. Jag lovar!
Kommentera vad ni tycker!!
pusss

chapter twelve- on my way to Japan

"Chaz, kan jag få låna din telefon?" jag nickade och tog upp telefonen och hon tog upp sin också, hon letade efter något på min mobil som jag inte vet vad det var för nått. Efter ett tag skrev hon av något på sin mobil "Soph, vad gör du?" sa Lucias sköra röst som knappt orkade bära längre. Justin har inte bara svikit oss, utan även Lucia. Hon var ett enormt stort fan av Justin hörde jag av Alexa första gången vi träffades "Tyst Lucia. Hur fan kunde du gilla ett sånt as?""Han har inte alltid varit sådär.. tror jag" nu började Lucia gråta också. Men endast några tårar. Sophie gav min telefon till mig och gick ut i köket. Jag kollade vettskrämt på Ryan och Lucia. Vad hade Sophie hittat på nu? Till och med Alexa lugnade ner sig nu, efter ett tag hörde vi Soph börja prata "VAD FAN HAR DU GJORT DITT JÄVLA SVIN? VAD TÄNKER DU MED EGENTLIGEN. ALEXA GÖR INGET ANNAT FÖRUTOM ATT GRÅTA!"
___________________________________________________________________________________

ALEXAS PERSPEKTIV

När Soph hade ringt och pratat med Justin började hon att gråta. Vilket inte var speciellt av Soph att göra. Jag hörde inte vad dom sa efter att dom Soph hade skrikit lite på honom. Hon gick ut på altanen och nu hade de pratat i över tjugo minuter. "Nu borde snart mamma komma hem. Då får jag berätta för henne också." sa jag med en lätt suck. "Det kommer att gå bra. Om rösten inte bär längre fortsätter vi""Nej det kommer inte gå bra. Mamma älskade Justin. Nästan mer än vad jag gjorde känns det som" varför var allt så komplicerat för? Varför var vi tvugna att åka till mormor och morfar just den veckan? Varför var jag tvungen att gå ut på promenad med Justin och följa honom till hotellet? varför? det var det enda jag frågade mig själv just nu. varför?. Mer hann jag inte tänka innan mamma öppnade dörren. Jag gick mot mamma och kramade om henne och kännde hur tårarna trängde fram men jag blinkade fort bort dom. "Mamma" fick jag ur mig. "Alexa älskling. Kan du berätta för mig nu? Snälla älskade dotter." jag torkade snabbt bort de få tårar som hade bildats och nickade. Mamma gick och fixade tre latte- till mig Luc och mamma eftersom att hon inte såg Soph. När mamma kommer ut i vardagsrummet med tre latte så säger hon "Oj. Hejsan killar. Vill ni också ha något att dricka? Jag är Annie""Nej tack. Chaz""Ryan" de hälsade på varandra och mamma slog sig ner i soffan. "Så, Alexa. Hur är det nu egentligen? Berätta för mig älskling" jag tog en klunk av min latte och började, "Det började med att jag och Justin hade en liten diskution som ledde till att båda vart förbannade- han svarade inte när jag pratade med honom och jag gick där ifrån för att ta mig en dusch- jag blir lugn av det. Sen när jag kom ut så gick jag in i sovrummet Justin kommer nästan precis in då också, han ber mig prata med honom men jag svarar inte sen sa han något om att han vill prata om oss. Jag gick med efter många om och men. Men först satte jag på mig mina kläder. När jag kom ut i vardagsrummet där vi absolut skulle vara så ville han ha en kram av mig. Jag gav honom en lätt kram. Innan han började berätta att...." sen bar min röst inte längre "Han berättade vad?""Att han var otrogen med Selena Gomez, du vet vem det är va?" Lucia fortsatte åt mig då hon visste att jag inte skulle klara av att berätta det. "Justin? Var Justin.. var han otrogen?" Jag, Luc, Ryan och Chaz nickade samtidigt. "Gumman då. Jag trodde äntligen att du hade hittat någon perfekt för dig. Så svek han det. Älsklingen min.. Jag förstår att du ville ta hit dina vänner""Ja, vi var Justins vänner också.. Men efter detta mot Alexa så vet jag inte riktigt. Han vet vad vi båda tycker om henne. Tro mig, inget bra iallafall." sa Chaz och log mot mamma.

 

JUSTINS PERSPEKTIV


"Justin, du måste förstå vad det är för val du gör. Selena är förlåt för uttrycket, men en jävla bitch. Det enda hon är ute efter är en snygg pojkvän, pengar, fans, och till sist, en karriär""Men Soph, hon hade ju allt utom pojkvän förut. Hur kan du tro något sånt om henne? Du måste lära känna henne.""Hitta någon i din egna storlek hon är två freaking år äldre än dig Justin. Du måste inse vem som är rätt för dig, och vem som inte utnytjar dig för pengarnas skull.""Åldern är bara en siffra""Vet du en sak Bieber?""Nej vaddå? vad behöver jag veta nu?"Att Alexa älskade dig. Vi hade aldrig sett henne så som hon var när hon träffade dig. Men vet du? Jag har aldrig sett henne så som hon är nu heller. Det är hemskt Justin, och du ska vara en såkallad förebild till dina fans. Ja men bra förebild." klick. Där försvann Soph, hon hade ringt och bokstavligen skällt ut mig. Det hon sa till mig satte sig verkligen. Jag kunde inte komma över det. Jag kastade mobilen i väggen och skrek av ilska och besvikelse över mig själv. Jag kunde inte skylla detta på någon annan än mig. Det var jag som ställt till allt detta. Jag skulle aldrig ha inlett en relation med Alexa. Jag skulle aldrig ha tagit hem henne till hotellrummet. Fan. Jag gick och hämtade min telefon, nästan hela skärmen var trasig, av sprickor. Men den fungerade fortfarande. Jag låste upp telefonen och släppte några tårar när jag såg bilden på mig och Alexa. Jag skulle byta innan Selena kom till mig och henne. Jag gick in på kontakter och klickade på kontakten Alexa<3. Flera signaler gick fram tillslut svarade telefon-svararen *Hej du har kommit till Alexa Stewarts. Jag kan tyvärr inte svara just nu, antagligen så tränar jag, umgås med mina vänner eller pussar på min världs bästa Justin. Ringer upp så fort jag kan. Pussssss* ännu några tårar släpptes från mina ögon. Efter att jag precis hade bytt bakrundsbild till mig och Selena så ringer hon "Hej Älskling. Hur mår du? Jag är påväg till flygplatsen sedan kommer jag till Florida inatt. Jag hade tänkt att vi bara skulle slappa i morgon. Det är en lång resa till Japan.""Mm. Det går väl bra.""Men Justin? Vad är det som har hänt, älskling? varför gråter du?""Jag avskyr mig själv för vad jag gjorde mot Alexa. Hon är så ledsen.""Äh, skitsnack. Hon spelar bara teater för att få till sig uppmärksamhet. Skit i henne. Hon skulle aldrig ha gett sig på dig""Selena, jag tror inte något sånt om henne. Men om ni åker förbi en apple affär så kan du väl svänga in och köpa mig en ny iphone så får du pengar sen när du kommer?""Vad har du gjort? Ja klart jag kan, bara du slutar tjata om den där jävla Alexa. Okej?""Okej, tack. Jag ska sluta. Jag lovar."Bra, jag älskar dig ses senare. Kommer tidigt i morgon bitti. Puss"Du. Jag har glömt att säga en sak.. Jag har råkt boka hotellrum på samma hotell som Alexa och company.. Hoppas att det inte gör något""Nej då, det är lungt. Jag skulle vilja se hur sjukt underbar den där Alexa är. Undra om hon är lika underbar som du sagt till din mamma och ditt crew?""Snälla Selena sluta. Det var bara teater och det vet du om. Fast hon är faktiskt underbar som vän om man lär känna henne rätt.""Det är hon säkert. Men nu måste jag lägga på. Älskar dig, puss hej""Älskar dig också, puss hejdå" jag och Selena avslutade vårat samtal och jag suckade högt. Hur fan kommer det att gå nu?

ALEXAS PERSPEKTIV

Klockan visade nu 06.07. Jag låg och kollade på Chaz och Ryan som sov djupt. De var så fina, två av de absolut bästaste som fanns. Mina bästa vänner. Gårdagen hade vi mest gråtit. Eller tja, jag och Luc hade gråtit. Men vi hade även haft ganska kul. Jag och mina fyra bästa vänner som kom riktigt bra överrens. Vi spelade tvspel och killarna vart sura när jag vann över dom. Mamma var till och med på ett spel. Det var inte tvspel utan det var ett annat spel som jag inte riktigt vet vad det heter. Det var iallafall kul. Vi gick och la oss runt tolv-ett på natten. Då undrar nog vi alla varför jag i helvete gör vaken nu. Men det kan jag inte svara på själv faktiskt. Jag tog upp min dator från nattduksbordet och satte i mitt knä. Jag gick in och tittade på någon skvaller sida bara för att liksom. Fetaste rubriken BIEBERS 'FLICKVÄN' SPRINGER GRÅTANDES FRÅN DERAS HOTELL. Artikeln lyder *Igår förmiddag sågs popsensationen Justin Biebers flickvän springa för livet från hotellet med packade väskor och skorna i handen. Har Bieber dumpat hans förtjust vackra flickvän? eller var allt bara en bluff? Har Bieber gått tillbaka till Selena Gomez? Vi vet inte mycket om det här, vi återkommer om nyheten när det kommit ut varför super vackra Alexa kom springandes och grät. Det behöver ju inte ha med Bieber att göra. Men vi tror det, från källor som stog nära paret låter det som om det är något som inte står rätt till emellan Justin och Alexa* Det ända som var bra med denna artikel var förtjust vackra. Annars var det inte bra alls. Jag tycke bara det var massa blask och tyckte nästan synd om Justin. Men han är en idiot så han ska jag inte bry mig om. Jag beslutade mig för att gå och ta en lång varm dusch. Jag la försiktigt ned datan på nattduksbordet och trippade iväg till mitt badrum. Jag lät pyamasen och underkläderna falla till golvet innan jag hoppade in i duschen. Det var där tårarna kom. För där i duschen insåg jag att det var justin jag älskade jag gjorde det verkligen. Men han var inte värd mina tårar så jag sa till mig själv att han inte var värd det. Det var dags att gå vidare. Jag insåg det nu. Jag rakade benen och tvålade in mig sedan hade jag i shampoo. När det var klart så hade jag i balsam och tvättade ur det innan jag skulle gå ut. De andra kanske också ville ta en snabb dusch så de hade varmvatten. Jag gick ut ur duschen och snurrade runt en handduk runt mig sen en turban på huvudet. Jag låste upp dörren och gick ut från badrummet. Jag smög in i sovrummet där Ryan och Chaz fortfarande sov. Jag kollade på klockan 07.15. Ojdå, jag hade visst tagit en väldigt lång dusch. Jag gick in i min WIC för att sätta på mig underkläder. Jag drog även på mig ett par mjukisbyxor och ett basic linne. När jag stängt dörrarna till min WIC insåg jag hur kallt det var, men jag orkade inte vända så jag tog första bästa tjocktröja som låg framme- Chaz tröja. Jag tog på mig den och gick sedan ner till vardagsrummet och slog på  MTV. Där det var 16 and pregnant. Förut älskade jag det programmet, men är inte lika nu. Mamma tyckte dock att det var bra för mig att kolla på det. För det skulle vara avskräckande så inte jag skulle göra samma misstag. Jag la mig ner med huvudet mot armstödet och fortsatte att titta. Efter ett tag så pep det till i min mobil som låg på vardagsrumms bordet. Jag tog upp mobilen och kollade, på skärmen lyste det Justin jag öppnade medelandet där det stog. *Hej Alexa. Jag vet att du inte kommer att svara på detta sms. Men jag gör iallafall ett försök. Jag vet att jag framstod som världens största player och att jag aldrig skulle hållit på med dig. Jag mår så himla dåligt över vad jag har gjort mot dig och jag vet att man aldrig ska leka med en tjejs känslor. Det var så fel av mig , jag menar. Jag var ju fortfarande kär i Selena då. När och om du kan förlåta mig så kan vi kanske vara vänner? Jag förstår att du vill vänta ett tag. Men när du vill och kan förlåta mig så är det bara att höra av sig, jag väntar på dig. /Justin* Jag valde att svara ett kort och kallt svar. Jag skrev *Om du ska vänta tills jag kan förlåta dig, då jävlar lär du vänta.*SKICKA.

***

"Var inte den här tröjan snygg Ryan?" jag Ryan och Chaz hade åkt mot stan vid 10 då jag väckt dom halv nio av att kasta kuddar på dom. När vi åt frukost så berättade jag om Justins sms och vad jag svarade. De sa att de att de var stolta över mig och skulle inte kunna komma på bättre idé att skriva själva. "Ja, det var den väl""Säg seriöst nu. Vad tycker du om den?""Nja, asså den är väl snygg och så, men inte riktigt min stil om man säger så. Fast den var fin!" jag höll upp en tröja och visade Ryan. Det hade kommit ett antal paparazzis och vissa fans som ville ta bilder med Chaz och Ryan, vilket de mer än gärna ställde upp med. Vi hade shoppat en hel del, eller jag hade. Jag som behövde minst saker köpte mest saker. De hade även köpt en varsinn ny resväska. Fast de skulle hämta ut dom innan vi åkte hem. "Kan vi gå och äta eller något nu? Jag är vrålhungrig!" klagade Chaz. "Ja, jag ska bara betala det här nu sen kan vi gå""Jag måste också betala kom jag på nu" sa Chaz. Ryan hade inte hanldat något på den här affären. Jag och Chaz gick och betalade sedan gick vi ut ur affären. "Vart ska vi äta då? Vi hinner typ bara äta och kanske en affär till innan vi måste hem, ni två måste packa sen kommer Lucia och Soph också. Vi ska åka med min maneger Peter till flygplatsen, mamma och Steve åker i en egen bil dit.""Okej det blir bra. Kan vi äta på subway? Vem är Steve?""Kan vi väl, min tränare" Chaz mumlade ett kort okej och vi gick mot subway.  



När vi beställt och ätit upp frågade jag om det var någon mer affär killarna ville gå in på, svaret vart nej. Vi gick och hämtade deras enorma resväskor och gick mot bilen. "Börjar du bli nervös?" frågade Ryan "Lite grann. Liksom, vi bor på samma hotell som Justin och antagligen Selena""Är det de du är nervös över? Jag syftade mer på VM?""Ja det är det. Jag tror inte att jag kommer kunna hantera mig. Men VM är jag också ganska nervös över faktiskt""Jag förstår dig. Vi är precis lika nervösa över att vi inte kommer att kunna hantera oss. Men vi grejar det tillsammans. Okej? Vi är här med dig hela tiden. Glöm inte det"Jag kommer aldrig att glömma det" jag log mot Ryan i backspegeln och fick ett brett leende tillbaka. Jag hann köra ut ur parkeringshuset och svänga ut på vägen sen började min mobil ringa Soph lyste det på skärmen. "Chaz kan inte du svara? Det är Soph""Visst" svarade Chaz och tog upp telefonen "Ja det är Chaz på Alexas telefon som kör bil hem från gallerian och bad mig svara" sa Chaz när han svarade och man verkligen hörde Sophs härliga skratt i bakrunden. "Alexa, när ungefär är vi hemma?""Om kanske fem minuter" "Vi är hemma om fem minuter" svarade han till Soph "Kan de komma hem till dig för de är färdiga?" jag nickade på huvudet till svar "Ja, det kan ni. Hejdå. Vi ses snart!" sa Chaz och la på. "Dom är trevliga dina kompisar""Ja, de blir ju som man umgås" sa jag och skrattade Chaz och Ryan följde med i skrattet. När vi kom hem så ställde jag bilen i garaget eftersom att den ska jag inte använda på två veckor nu. Vi hoppade ut ur bilen och öppnade bagageluckan för att ta ut våra påsar och killarnas resväskor. När vi tagit ut allt så stängde vi luckan- låste bilen och gick ut från garaget och låste det också. När vi kom in i hallen stog det fem resväskor där nere- Luc, Soph, mammas, Steves, och Peters. Min var uppe på mitt rum så den fick jag nog ta ner själv. "HEMMA!" ropade jag när jag kom innan för dörren "Vi är i vardagsrummet, ta mig dig grabbarna och kom hit!" jag tog med mig Chaz och Ryan ut i vardagsrummet. "Steve, Peter. Det här är Chaz och Ryan, två av mina bästa vänner.""Hej killar! Det är jag som är Steve- Alexas tränare" sa Steve och räckte fram handen Chaz och Ryan hälsade på Steve och log. "Ja, det är jag som är Peter då- Alexas maneger" de hälsade glatt på varandra medans jag hann gå och hälsa på Luc och Soph. "Ska vi börja bege oss mot flygplatsen eller? Kommer vi fram tidigare så är det bara bra, eftersom att vi flyger privatplan så kan vi nog lyfta lite tidigare än planerat" sa Steve och reste sig upp från soffan. "Kan vi åka om sisådär en kvart tjugo minuter? För Chaz och Ryan behöver packa lite snabbt bara.""Självklart. Går ni alla fem upp och packar och hjälps åt så går det ju fortare" vi nickade och gick ut i hallen för att hämta Chaz och Ryans saker sedan gick vi upp på mitt rum. Vi la upp deras resväskor på sängen och de packade upp deras påsar som de handlat idag. "Ska ni ha med allt?""Yesbox" svarade Chaz och Ryan i kör. "Okej, om jag och Luc hjälper Ryan så hjälper Alexa dig Chaz?""Det blir bra" vi satte igång att packa deras saker. Vi hade även satt på musik så vi stog och sjöng med och skrattade. Vi hade verkligen jätte kul. När vi var klara så tog vi ner våra väskor. "Alexa, varför har du två resväskor?""Den stora är mina tränings kläder och boxnings handskar och shorts och sånt bland annat, och den lite mindre är det vanliga kläder" sa jag och log. "Ska vi åka nu?" frågade Lucia Steve mamma och Peter. De nickade och reste sig upp från soffan. När vi alla hade satt på oss skorna och hoppat in i de bilar vi skulle åka i så tar jag upp min telefon och loggade in på twitter. Jag skrev en snabb tweet *On my way to Japan! And guess what? I have the best friends with me* sen kollade jag lite annat och såg även att Justin hade twittrat nästan samma sak.

 

***

 

Framme vid flygplatsen så chekade vi in våra resväskor och gick mot vårat flygplan. Men vi var då tvugna att gå igenom nästan hela flygplatsen för att komma till privatflygplanen. "Vart ska vi gå nu tro?""Hörru Steve, var det inte du som hittade så bra här?" sa mamma och skrattade, vi andra hoppde på och skrattade med henne. Till slut började Steve också att skratta. När vi kommit fram till privatflygplanens del av flygstationen så såg vi väldigt många skrikandes ungar och papparazzis som skrek Där, mellan  paparazzisarna såg jag en honom. Där stog han. Där stog Justin.

_____________________________________________________________________________________________

Förlåtförlåtförlåt för helt värdelös update! Men jag har bara inte haft tid. Vi har verkligen mycket i skolan och betygen går faktiskt före bloggen om jag ska vara ärlig. I helgen har det vart marknad och så, och ikväll är det valborg. Så det är ganska mycket nu, men den 8 maj ska de viktigaste innom skolan vara klart. Så jag tror att jag kanska hinner skriva lite innan de. Men annars ska uppdateringen bli mycket bättre efter de! Jag lovar!

Kommentera gärna vad ni tycker! Vill ha kritik!

pusssss


chapter eleven- i belived in you, and you let me down.

"Justin, kan du göra en latte till mig? Jag går ut och sätter mig på balkongen ett tag""Självklart älskling" jag gick ut och satte mig på balkongen för att bara ta det lungt, jag satte på radion och hörde *Nu har vi kommit fram till låt nummer ett som toppar alla USA's listor, här har vi han, Justin Bieber med hey there delilah till flickvännen Alexa* jag höjde genast volymen och satt där och njöt. Justin kom ut med en bricka. "Tack" sa ja och log jag tog min latte och började dricka lite "hur kan du dricka sånt?""Det är jätte gott, du borde prova det innan du går upp på scenen. Man blir som en exhalterad ekorre""Ekorre? på riktigt?" vi fortsatte med våran mysiga frukost. När vi var klara så gick vi in. Jag gick och kollade på min mobil i sovrummet. Ett sms från ett nummer jag inte ens hade "Hörde att du är biebers nya? Bara så du vet så kommer han aldrig att komma över mig. Fast han dumpade mig. Han kommer aldrig att glömma mig/Biebs ex""Justin, vems nummer är det här?" frågade jag och gick ut i köket "De...det är Selenas nummer"
_______________________________________________________________________________________________



                        
Jag var fortfarande i chock efter Selenas sms. "Hur har hon fått tag på ditt nummer?""Du vet, jag är inte känd som dig så mitt nummer går fortfarande att hitta på internet, tänk lite ibland""Ursäkta mig då. Men jag tänkte faktiskt inte på det, förlåt mig.""Men Justin, jag menade inte att låta arg. Förlåt älskling" Justin bara kollade ner och svarade inte. "Justin...?" inget svar. "Men var tjurig då" sa jag och gick där ifrån. Jag gick in på toaletten och låste dörren efter mig. Först satte jag mig på golvet och lutade händerna i huvudet och gav ifrån mig en stor suck. Varför vill Justin inte prata med mig? Varför? Jag hoppade in i duschen för att duscha bort mina problem. Sen skulle jag utan ett ljud till Justin åka hem och träna gärnet. Det var min plan, hoppas bara att den fungerar.

JUSTINS PERSPEKTIV




(Lyssna på låten medans nedanstående läses)


Det här var mitt och Alexas första bråk. Det känndes inte bra tro mig. Men det Selena skrev till Alexa är ganska rätt. Ja, jag gjorde slut med henne. Men lite bara för att ingen kunde låta oss vara själva. Det var papz överrallt. De till och med smög sig in på min gård när jag och Selena var hemma själva över en helg. Det var tur att vi inte gjorde något oanpassat utan bara myste och kollade på film. Vi kom egentligen bara överrens om att ta en paus från varandra. Men vi gick ut med att vi hade gjort slut. Fast vi har ju haft en del kontakt. Men jag träffade Alexa under tiden. Jag kan inte kalla mig otrogen. Men jag är besviken på mig själv. För att Alexa vet inte om att jag fortfarande har kontakt med Selena, och jag vill verkligen inte såra Alexa. Jag vill inte se hennes glada ögon  gråta över mig, bara för bra saker jag gjort. Inte för att jag varit kind of otrogen. Jag har lust att strypa mig själv till döds. Jag suckade högt och hörde Alexa smälla igen toalett dörren och höra klickljudet när hon låste dörren. När hon kommer ut ska jag berätta allt för henne. Det var min plan, hoppas bara att den fungerar. Efter ungefär en kvart så öppnades toalettdörren och jag nästan sprang dit- ingen där. Hon måste ha gått in i sovrummet. Jag gick dit och hon stog där och böt om, så vacker. "Förlåt Alexa..." började jag. Inget svar, så jag fortsatte "Alexa, snälla. Prata med mig. Snälla" inget svar. "Du kan inte undvika mig föralltid okej? Jag behöver verkligen prata med dig. Och nej, det är inte för att få dig att prata med mig. Jag behöver bara prata med dig, det här är verkligen viktigt Alexa. Så snälla, kom med ut i vardagsrummet. Jag måste verkligen prata med dig""Ja nu kan du tydligen prata. Prata på, jag lyssnar""Nej Alexa. Jag vill att du följer med mig. Det är viktigt. Det handlar om... om oss.""Vill du göra slut? Måste jag gå till vardagsrummet för det?""Nej det vill jag inte. Men kan du bara följa med mig? Det tar inte så lång tid" efter att ha övertygat henne så följde hon med min ut i vardagsrummet så fort hon bytt om. Hon satte sig i fåtöljen. "Alexa, kan jag få en kram först bara?" jag visste att det jag skulle berätta nu skulle få henne att aldrig mer vilja vara i närheten av mig. Hon nickade och reste sig upp och gav mig en kram. Hon kramade om mig länge innan hon släppte taget, hon förstår nog inte hur mycket den där kramen betyder för mig. Vi båda satte oss ner, jag i soffan och hon i fåtöljen. "Så, prata på" "Hmm, jag vet inte hur jag ska säga det här men. Det där som Selena skrev. De-det är till vissdel rätt. Ja, jag vet. Det var jag som 'dumpade' henne. Men vi kom överrens om det, asså. Vi tog egentligen bara en paus, just för att vi aldrig fick vara ifred. papzen var överrallt! Vi fick inte ens vara själva i mitt egna hus utan att de ska komma och fota. Så vi tog bara en paus. Men istället för att försöka förklara varför vi tog en paus så sa vi att jag gjorde slut med henne. Jag har även haft... ja.. Jag har haft kontakt med henne och träffat henne under våran paus. Men sen träffade jag dig och ville försöka komma över Selena. Men, jag är. Jag vet inte hur jag ska säga, men jag är fortfarande k-kär i Selena. Så jag kan inte komma över henne. Jag tycker om dig också, det gör jag me-" mer hann jag inte säga innan jag såg Alexa nästan bryta ihop. Hon satt helt tyst i fåtöljen och lät tårarna falla. Hon brydde sig inte om att torka bort dom. "Du älskade mig aldrig" sa hon med blicken rakt ut i luften. "Jo Alexa det gjo-""JUSTIN DU ÄLSKADE MIG ALDRIG! DU LJÖG, DU LJÖG FÖR MIG. DU FICK MIG ATT UTVÄCKLA KÄNSLOR FÖR DIG, OCH NU. NU EFTER SNART EN HEL JÄVLA MÅNAD BERÄTTAR DU DETTA? DU KUNDE INTE SÄGA ATT DU HÖLL PÅ MED SELENA NÄR VI BÖRJADE TRÄFFAS. DIN OTROGNA JÄVEL. DU KAN FANEMEJ INTE RÄKNA MED ATT JAG DYKER UPP PÅ DIN JÄVLA KONSERT I JAPAN. TRO NU INTE ATT DU KAN KOMMA HEM OCH BLINKA LITE MED ÖGONEN OCH FÅ MIG PÅ FALL IGEN! ALDRIG!" skrek hon rakt ut innan hon gick ut i sovrummet hämtade sin väska med tårarna rinnandes och sprang ut. "Alexa, låt mig förklara. Jag älskar dig. Men inte på det sättet. Jag hatar mig själv just nu" sa jag tyst för mig själv när Alexa hade smällt igen dörren till hotellrummet. Jag gick och kastade mig i sängen med huvudet ned borrat i kudden. Min mormor och morfar har träffat henne, och de gillar henne bra mycket mer än Selena. Även Chaz och Ryan älskar allt med Alexa. Vad fan har jag gjort? Jag tog upp telefonen för att skicka ett sms till Chaz och Ryan. *Förlåt mig. Inte meningen att svika er boys. Hoppas ni inte kommer att hata mig för evigt nu.*SKICKA. Jag  tog upp min telefon och kollade igenom alla mina bilder. De flesta var bilder på Alexa, och mig och Alexa. Jag såg en bild på mig och Alexa på hennes 17 års fest. Jag såg den och började genast att gråta. Efter att jag kollat på bilden i säkert fem minuter så ringer Chaz. Men jag orkar inte prata med någon just nu, inte med någon annan än Alexa.


ALEXAS PERSPEKTIV

När jag hade springit ut från hotellet var det ett antal paparazzis. Men jag sket i dom. Även fast dom ropade och skrek mitt namn, jag bara sprang och sprang. Jag visste inte vart jag skulle. Med tårar som forsar och fötter som värker hjärtat som går i tusen delar. När inte fötterna klarade av mer så var jag vid havet. Jag gick och satte mig vid stammen av ett träd och släppte på tårarna ännu mer. "Pappa, jag vet att du inte kan höra mig nu. Men jag saknar dig, och du är den ända killen jag någonsin mer kommer att kunna älska så mycket att det gör ont. Jag lovar dig pappa. Jag ska aldrig mer lite på såna idioter som Justin nå mer. Men lova mig en sak, lämna mig aldrig. Jag vet att du redan har gjort det. Men du är kvar i mitt hjärta. Så snälla, försvinn inte  en gång till. Jag älskar dig" jag satt där med huvudet i händerna och grät som ett litet barn som tappat sin glass. Jag tog upp min mobil för att ringa Chaz. Jag kände bara för att prata med honom eller Ryan. Men eftersom att jag inte hade Ryans nummer fick det bli Chaz. Det var även han jag stod närmast. Signalerna gick fram och efter 4 signaler svarar han "Hej Alexa! Det var längesen. Hur är det?""Han älskade mig inte. Han ljög""Va? Vad pratar du om Alexa? varför gråter du?""Justin" fick jag bara fram "Vad har han gjort som får dig att gråta så hysteriskt Alexa? Jag hör att det inte är glädjetårar. Berätta för mig, snälla""Han, han- han var otrogen. Han höll på med Selena hela tiden under vårat såkallat förhållande. Dom träffades till och med under tiden""VA? vänta här. Jag ska bara prata med Ryan, stanna kvar i luren" Det här älskar jag med Chaz, han har alltid tid. Om jag skulle ringa mitt i natten skulle han svara och hjälpa mig. Det gjorde så att jag grät ännu mer. "Är du kvar Alexa?""Ja""Vart är du någonstans? Jag och Ryan kommer nu, vi fixar oss till dig på direkten. Vi tar ett privatplan. Det går fortast.""Jag är nere vid havet hemma i Florida. Dig och Ryan är de ända jag kan tänka mig att prata med just nu""Kan du gå hem? Snälla. Vi är påväg mot flygplatsen nu. Ryan ringer och bokar ett flygplan. Vi är vid flygplatsen om tio minuter. Sen kommer vi om någon timme""Jag går hem nu. Mamma jobbar så jag blir hemma själv. Men snälla, följ med mig till Japan? Jag kan inte klara det utan er. Jag har Luc och Soph. Men jag vill ha er där. Snälla?""Vad som helst för dig Alexa. Vad som helst. Vi tar ledigt från skolan, du hade tur för vi har precis slutat. Men kan jag ringa dig sen när vi är framme så tar vi en taxi hem till dig""Tack. Tack så mycket. Ni är verkligen bäst. Älskar er otroligt mycket.""Vi älskar dig också sis. Ses snart" det känndes genast mycket bättre efter att ha pratat med Chaz. Jag var snart hemma så när jag kom hem skulle jag ta ett långt bad sen skulle jag ligga och vänta på att Chaz och Ryan skulle ringa.

CHAZ' PERSPEKTIV

När vi satt på flygplanet var både jag och Ryan så himla arga och besvikna på Justin. Jag hade försökt ringa honom ett antal gånger. Men han klickar bort mig. Han, jag, Ryan, Bruce,Diane, Fredo,Pattie,Scooter, Kenny ALLA visste att han inte kunde hitta en bättre än Alexa. Så subbar han den chansen. För Selena Gomez. Även om bara jag Ryan Bruce och Diane hade träffat henne så hade ju Justin pratat om henne hela tiden. Spelade han bara teater om hur mycket han nu älskade Alexa. Eftersom att han var otrogen mot henne. OCH han var med Selena samtidigt, den grabben var jäkligt bra på teater. Han hade ju till och med skrivit en låt till henne, om henne. Eller var den till Selena? Hennes iphone som hon fick av han. Det var ju ingenting att betala för Justin. Hon älskade honom. Så sumpar han henne. Hur kan han? Varenda kille skulle väll kämpa för att för hennes uppmärksamhet. Ibland funderar jag på vad den grabben tänker med. Jag står inte på hans sida iallafall. "Chaz, vi ska landa nu. Du måste stänga av telefonen och sätta på dig bältet" hör jag Ryan säga. Jag gör som han säger. Efter ca 4-5 timmar i flygplan så är vi äntligen framme i Florida. Paparazzis är såklart på flygplatsen. Jag blir så himla trött på dem. Jag starade min telefon och ringde Alexa som svarade efter en signal "Har du setat och hållit i din telefon och väntat på att jag ska ringa?""Japp. Behöver ni min adress eller?""Kan vara bra, vi tar en taxi""Okej, då är ni hos mig om ca en kvart. Jag bor på sunnystreet 13.""Okej, bra. Vi ses snart? Är du hemma själv?""Ja, mamma slutar vid nio. Men jag har pratat med henne. Så ni får sova här. Jag har bäddat rent åt er. Om ni vill kan vi gå på stan en stund i morgon så ni får med er lite kläder till Japan. För vi åker ju i morgon kväll. Jag kan tänka mig att ni inte har tänkt igenom detta och packat.""Okej, om du har lust så kan vi göra det. Nej vi har ju inte tänkt igenom detta så mycket. Men nu måste jag lägga på. Vi ses snart" vi sa hejdå och la på. "Sunnystreet 13 ska vi till tack" sa jag när vi hoppade in i taxi- bilen "Inga problem" svarade chauffören och rullade bort från flygplatsen. Efter ungefär en kvart var vi framme. Det var ett gigantiskt hus. Vi betalade och hoppade ut. Vi gick in genom grinden och knackade på. Strax efter hör vi steg i trappan inne. Sen kommer någon och öppnar dörren. Alexa flyger in i min famn. Jag och Ryan går in- jag med henne runt min hals och jag börjar plötsligt höra snyftningar. Ryan ger tecken på att hon gråter. Jag stryker mer ena handen upp och ner över hennes rygg. "Såja Alexa. Det är bra. Vi är här nu. Kan du bara släppa min hals så jag får klä av mig ytterkläderna, sen kan vi prata om det här okej?" hon nickade och gav sig nu in i Ryans famn. Han är inte riktigt lika van med tjejer som jag. Så han strök henne stelt över hennes rygg. "Han är ett jävla svin. Vi förstår inte riktigt vad den killen tänker med ibland men vi är med dig igenom detta. Okej?""Okej" svarade hon och snyftade till. Hon släppte nu Ryan. Jag hatade att se bruden så förkrossad. "Dricker ni kaffe?""Nej, det gör vi inte""Latte? varm choklad? te? vad vill ni ha?""Vi tar gärna varm choklad tack" Vi slog oss ner vid den stora köksön. Alexa hade på sig ett rosa mjukis ställ och håret uppsatt i en slarvig knut på huvudet. Hon stog där och fipplade. När hon var klar så gav hon oss ett varsit stort glas med varm choklad, hon vände sig om till diskbänken och tog det tredje glaset som nog antagligen var till henne. "Kom, vi går upp på mitt rum" sa hon och försökte pressa fram ett leende. Om det ens går att kalla leende. Vi tog våra glas och gick efter henne. Hon hade ett jätte fint rum verkligen. Typiskt tjeigt men ändå inte. På hennes golv låg två stora uppblåsbara madrasser som nog var min och Ryans sovplatser. "Så, öhm. Inte för att verka dryg eller på eller något, så. Vad sa Justin?" Hon berättade allt som hade hänt på deras hotellrum om Selenas sms, om deras första lilla bråk. Och att Justin ville ha en kram av henne innan han berättade allt. "Nu i efterhand när jag ser på det, så ville han nog ha en kram just för att han visste att han inte skulle få ha mig i sina armar nå mer." avslutade hon. Hon låg med huvudet i mitt knä när hon berättade allt. Hon grät en hel del. Vilket jag kan förstå. Både jag och Ryan var på väg att släppa ut ilskan genom tårar flera gånger. Men vi svalde och knep ihop. Vi var tvugna att vara starka och hjälpa Alexa igenom detta, och Justin skulle bo på samma hotell som oss i Japan. Vi hade en plan om att jag och Ryan skulle gå till honom och försöka få in vett i skallen. Även om det är för sent nu. Alexa vill inte ha tillbaka honom på ett bra jäkla tag. Jag förstår tjejen. "Tack för att ni kom. Det betyder allt för mig. Jag svär. Detta är inget jag kan prata med Soph och Luc om. För de känner inte Justin, eller Luc bokstavligen stalkar honom. Men de vet inte honom som person. De har även bara träffats en dag. Så det betyder verkligen jätte mycket att ni kom""Allt för dig sis" sa Ryan till svar. Alexa fortsatte "Så, jag undrar om det är okej att ta hit Soph och Luc? De ska ju också med till Japan, så jag tänkte att det kunde vara bra att ni träffades. Men bara om ni vill såklart. Men jag har inte sagt något till dem, förutom att jag och Justin har bråkat lite. Det smsade jag dem precis innan han hade berättat om Selena. Mamma vet också om att vi har bråkat lite, annars skulle jag inte fått ta hit er.""Somsagt, allt för dig sis. Klart att du kan ringa hit dem. Vi vill ju träffa dina vänner." Alexa kramade snabbt om oss innan hon tog fram sin blackberry. Jag antar att hon har bytt, hon ville nog inte påminnas om Justin så mycket. Hon slog in ett nummer och tröck telefonen mot örat. "Hej Luc! Nej, det går inte så bra mellan Justin och mig. Nej, ja, öhm kan jag berätta sen? Tack. Det är två personer hos mig som jag gärna vill att ni träffar. Kan ni komma över? Bra ses snart. Puss hejdå" "De skulle åka från Luc nu. Klockan är runt åtta. Så ni får träffa mamma snart också. Det blir tre nya personer på samma dag." Hon försökte pressa fram ett leende. Det gick inte så lätt. Men hon försökte. Efter kanske tio minuter kommer en bil inrullandes på uppfarten. Alexa kollade ut genom fönstret "Luc och Soph är här nu. Kom med ner!" sa hon en aning gladare och vi gick ner. Alexa öppnade dörren när vi kommit ner och mot oss kommer två springande helt okej snygga tjejer. Alexa kastade sig i deras famn. "Vilka var det du ville att vi skulle träffa?" sa en av dom när kramen var klar. Alexa vände sig mot oss "Det här är Chaz och Ryan. Dom ska följa med oss till Japan""Ska dom åka med Justin?"  frågade den andra. Då brast Alexa i gråt-igen. Både Lucia och Sophie kollade förvirrat på oss. "Alexa?""Alexa, vad är det?" hon fortsatte gråta
"Vet ni vad det är som har hänt med henne?""Öhm, ja. Det är typ.. det är typ därför vi är här..""Men vad har hänt då?" jag frågade Alexa som var i min famn och bara skakade. Hon hade aldrig vart såhär tidigare hon skakade och bara grät och grät."Alexa, vem ska berätta, du eller jag?" hon fortsatte gråta. Vi tog med henne in i vardagsrummet och satte henne i soffan. Hon satt  med mig och Ryan på ena sidan och Lucia och Sophie på andra sidan. Hon höll Lucia tror jag det var i handen och lutade sig mot mig. Jag strök henne över ryggen. "Kan ni berätta vad det är med henne? Så fort vi nämner hennes egna pojkvänns namn brister hon i gråt- oh no, dom har väll inte gjor-""Jo, det är tyvärr så. För att göra en ganska lång histora kort så var Justin otrogen med Selena Gomez som bara utnytjar honom. Han berättade det iallafall själv till Alexa. Dom hade träffats och så medans Justin var tillsammans med Alexa.""Vilket jävla svin" sa Den som inte höll Alexa i handen. Alexa började gråta ännu mer nu. Sophie tror jag det var reste sig från soffan, "Chaz, kan jag få låna din telefon?" jag nickade och tog upp telefonen och hon tog upp sin också, hon letade efter något på min mobil som jag inte vet vad det var för nått. Efter ett tag skrev hon av något på sin mobil "Soph, vad gör du?" sa Lucias sköra röst som knappt orkade bära längre. Justin har inte bara svikit oss, utan även Lucia. Hon var ett enormt stort fan av Justin hörde jag av Alexa första gången vi träffades "Tyst Lucia. Hur fan kunde du gilla ett sånt as?""Han har inte alltid varit sådär.. tror jag" nu började Lucia gråta också. Men endast några tårar. Sophie gav min telefon till mig och gick ut i köket. Jag kollade vettskrämt på Ryan och Lucia. Vad hade Sophie hittat på nu? Till och med Alexa lugnade ner sig nu, efter ett tag hörde vi Soph börja prata "VAD FAN HAR DU GJORT DITT JÄVLA SVIN? VAD TÄNKER DU MED EGENTLIGEN. ALEXA GÖR INGET ANNAT FÖRUTOM ATT GRÅTA!"
_________________________________________________________________________________

Förlåt för väntan! Men här är det lite drama iallafall, hoppas att ni gillar det då vi nu börjar komma in i själva storyn :)
puss


RSS 2.0