chapter fifteen- it's gonna be okay, may not just today.

När jag kom ut så låg Ryan och Chaz i den stora sängen "Finns de varmvatten kvar nu då?" sa Ryan. "Vet inte, pröva" sa jag och log. Jag gick till mitt rum och skulle klä på mig för att gå och sätta mig på balkongen med Chaz Soph och Luc. De skulle nog också duscha. Precis när jag skulle gå och sätta mig på balkongen så knackade det på dörren "Jag öppnar!" ropade jag och sprang mot dörren. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mamma Steve eller Peter. När jag öppnade dörren blev jag mållös. Till slut fick jag ur mig ett ord "Selena..?"
__________________________________________________________________________
"Selena..?""Ja, jag behöver utbyta några ord med dig. Kan jag komma in ?""Visst" jag släppte in Selena och vi gick till köket "Vad vill du?" sa jag kyligt. Jag gillade inte henne, hon gillade inte mig. Varför skulle hon prata med mig? "Du måste sluta träffa Justin""Vad hindrar mig från att träffa honom?""Jag kan hindra dig lilla gumman, ju mer du träffar honom ju mindre intresse har han för mig. Tillslut gör han slut med mig och jag blir nobbad, hela världen kommer att få reda på det! Sluta träffa honom bara!" jag satt på mina händer så jag inte skulle klippa till henne, hon var nog den mest patetiska människa jag träffat. "Vad ska du göra mot mig? Skämma ut mig för hela världen? Gör de. Ingen vet vem jag är""Snart vet alla" sa hon och vände på klacken och gick ut. Jag gick ut och satte mig på balkongen med de andra. "Vem var de?""Selena Gomez kom förbi en sväng" svarade jag på Sophs fråga. "Vad ville hon?" sa Ryan som också precis kommit ut på altanen. "Säga att jag inte fick snacka med Justin mer. För då skulle han nobba henne och hela världen skulle få reda på att hon har blivit nobbad. Typ de sa hon""Patetiska människa" sa Lucia och skakade på huvudet. "Ja verkligen. Men ska ni duscha? isåfall kan ni väl duscha nu så vi kan gå ut på stan.""Ja, jag ska iallafall duscha så jag går nu" sa Chaz. "Ska ni duscha?" frågade jag och kollade på de andra två som skakade på huvudet. Jag satte mig ner på stolen där Chaz just setat. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Chaz kom tillbaka med chinos shorts och en ljusblå skjorta. Han var ganska snygg faktiskt. Till de hade han ett par vita converse och ett par rayban. "Är ni redo eller?" sa Chaz och vi nickade. Vi knackade på hos de andra och frågade fall de skulle med. Men de skulle bara stanna på hotellet och ta det lungt. Vi tog hissen ner till lobbyn och sedan en taxi in till självaste centrum.


Det var människor och butiker överallt, och vet ni?jagälskade det. Precis som jag hade föreställt mig. "Gud vad det är mycket folk!" utbrast Soph. Hon är den som minst av oss gillar shopping. "Ja, men JAG ÄLSKAR DET HÄR!" nästan skrek Lucia, vi andra bara skrattade. Vi gick längs tokyos gator några timmar och bara njöt. Ryan och Chaz klagade faktiskt inte så mycket som jag trodde de skulle, inte heller Sophie. "Kan vi sätta oss och ta en fika eller mat eller nått?" sa Lucia och kollade på oss andra. "Visst. Vi kan ta närmsta fik" sa jag och log. Lucia var den som hade shoppat mest. Men jag låg inte långt efter. Det fanns massvis med fina mobilskal. Jag hade faktiskt övervägt att ta tillbaka min  iphone när jag såg alla fina skal. Så när jag kommit hem så skulle jag byta mobil. Vi gick in på en liten lugnare gata och såg ett litet mysigt fik. "Ska vi ta det här stället eller?" sa Ryan och nickade mot fiket. "Kan vi väl" sa vi andra. Vi gick dit och satte oss. Jag tog någon japansk bakelse och en stor cola. Bakelsen var riktigt god faktiskt. Vi alla åt upp vårat fika och beslutade oss om att åka tillbaka till hotellet. Vi betalade taxi resan och hoppade ut. "Vad ska vi göra nu?""Kan vi inte bara ta de lite lungt och sedan gå och käka middag?" föreslog Lucia, och det hade jag absolut inte någonting emot. Det jag hade något emot var att det ända jag hade på tankarna var Selena och Justin, inte dom två tillsammans, utan de Selena sa och de Justin sa när han grät.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag och Selena hade precis haft ett ganska stort bråk- igen. Hon blir irriterad på att jag umgås med Alexa och försöker få henne att förlåta mig. För Selena får jag inte träffa henne, kappt träffa Catlin som har en riktigt stor betydelse i mitt liv knappt henne får jag träffa! Så jag kände att det var dags att säga ifrån. Det var precis det jag hade gjort. Men hon hade såklart överreagerat. Det var oftast så våra stora bråk blev till. Hon överreagerade och lämnade rummet. Självklart känns de ju inte bra. Men jag vill även kunna ha mina kompisar- i de motsatta könet. Pågrund av henne har jag även förlorat mina två närmsta vänner. Jag suckade  högt och gick och la mig på sängen. Där jag somnade. Jag vaknade - fyra timmar senare av att det var någon som knackade. Selena hade inte kommit tillbaka än, det kanske var hon så jag låg kvar i sängen. Efter kanske tio sekunder hörde jag knackningarna igen. Det var nog inte hon, hon knackar inte så hårt. Det lät som ett hockey proffs skulle komma på besök. Jag reste mig från sängen och gäspade medans jag gnuggade mig i ögonen, drog handen genom håret och gick för att öppna dörren. När dörren öppnats står Chaz och Ryan i dörröppningen, de ser inte riktigt glada ut. Men jag vart glad att de ens kom ihåg mig. "Hej, kan vi komma in lite?""Visst" svarade jag Ryan och aktade lite på mig så de kom in. De stängde dörren och tog av sig skorna. "Kom Justin, vi behöver snacka" sa de och gick mot vardagsrummet. Jag gissade på att det handlade om Alexa och hur dum i huvudet jag hade varit, tro mig, jag vet redan att jag har vart dum i huvet! "Har du och Selena pratat om Alexa nu under senaste tiden?" frågade Chaz. "Ja, vi hade ett bråk för några timmar sen om att jag ville umgås med henne och få henne att förlåta mig. Men då vart hon riktigt arg och vi började storbråka så stack hon bara men jag vet inte vart.""Okej, men vi vet vart hon stack, hon kom till vårat rum för att säga till Alexa att hon inte fick prata eller vara med dig, för då kommer du snart att dumpa henne och hon kommer bli nobbbad inför hela världen""VA!?" att Selena skulle göra så förr eller senare förstod jag, men inte idag. "Du hörde vad vi sa, men är du fortfarande lika kär i henne? Du vet vad vi och din familj tycker om henne och vad vi tycker om Alexa" det var klart att jag visste det, jag och mamma hade haft ett bråk om detta. Chaz och Ryan visste jag också vad de tycke, de gillar inte Selena. Men de älskar Alexa iallafall det är väl därför de finns där för henne, inte för mig.  " Ja det vet jag. Nej, jag gillar Selena mindre och mindre för varje dag.""Ett tips är att göra slut" sa Ryan och log halft. Vi satt och pratade minst två timmar om allt mellan himmel och jord innan de var tvugna att gå och äta. De erbjöd mig att följa med. Men jag kände inte för att gå ut idag. De hade även lovat mig att de skulle försöka få med Alexa till min konsert i helgen. De skulle iallafall göra allt de kunde sa dom. De gick och jag vart ensam igen. Jag bestämmde mig för att sätta mig ute på balkongen och spela lite gitarr, kanske få ner nån text på pappret, jag tog med mig en kall cola ut och började spela lite, det var underbart. Vi hade planerat ett nytt album till våren, så jag skulle väl få med mig nått här ifrån. En låt skulle iallafall vara till Alexa, den hade jag redan börjat lite smått på. Ute på balkongen hann jag med ganska mycket på låten. Eftersom att den var till Alexa och kom direkt från hjärtat så var de ganska lätt.
*Through your sorrow,
Through the fights,
Don't you worry 'cause everything's gonna be alright

All alone in my room Waiting for your phone call to come soon
And for you I would walk a thousand miles
To be in your arms, Holding my heart*
Jag vart avbruten av att min mobil plingade till. *Roomservicen kommer och hämtar min packning om ca en timme. Kan du packa ihop allt som är mitt? Jag sticker hem. Behöver vara ifred och ifrån allt. Vi hörs, var snäll och inte ring. Kram* smset var från Selena. Jag vart riktigt chokad över smset. Men gjorde som hon sa och svarade ett snabbt sms. *Du gör mig orolig. Jag packar allt nu, förväntar mig att du ringer fall det är nått.* SKICKA. Jag packade ganska snabbt ihop hennes saker och drog till sist igen dragkedjan till resväskan och ställde vid dörren.  Klockan var ungefär åtta när roomservicen kom och hämtade hennes saker. Telefonen ringde och det stog Christian på skärmen. "Tjena Chris! Läget?""Justin, du måste komma hem nu." Christian grät och skrek jag hade aldrig hört honom såhär förut, tro mig, det är inget jag vill göra heller, men jag är nog illa tvungen nu. "Aye, Chris berätta för mig vad som har hänt. Du vet att du kan berätta allt för mig grabben?""Ja, men jag kan inte. Du kommer inte tro mig du måste se och förstå vad som har hänt, snälla kom bara hem- fort!""Vad är det som är så farligt? Snälla berätta för mig Chris""Jag kan inte prata. Du får prata med Catlin" han grät ännu mer nu när han nämnde Catlin. Jag nickade med mobilen tryckt mot örat, jag visste att han inte kunde se mig. Men jag nickade ändå, jag kunde inte prata för då skulle jag också börja gråta. "Justin.." hörde jag genom telefonen, hennes underbara röst fick mig att le. Jag hörde att hon hade gråtit. "Snälla Catlin, berätta för mig varför din bror gråter så hysteriskt och jag hoppas på allt jag har rätt när jag säger att ni mår bra?""Nja, vi mår inte riktigt bra.. Du vet att jag var sådär riktigt sjuk förut? Nu har läkarna tagit tester och det visar sig att..." hennes röst bar inte längre innan hon började gråta hon också. "Catlin, vad är det? Säg nu så kommer jag så fort jag kan. Okej?""Justin det är inte så lätt att säga det. Men dom har kommit fram till att jag har cancer, jag har cancer i njuren, du behöver inte komma. Jag klarar mig ändå.""VA!? du har vad? Snälla säg att detta är en marddröm. Snälla Catlin. Jag kommer nu. Jag bokar nästa flyg hem.""Nej Justin, det är på riktigt. Snälla, du behöver inte göra det..""Jag kommer. Hejdå" sa jag och la på. Jag tänkte på vad hon hade sagt, cancer. Cancer i njuren. Nu när jag tänkte på vad hon sa, att hon hade cancer. Så kom tårarna. Jag har aldrig gråtit så mycket över mina vänner förr, inte ens när jag förlorade Alexa, Chaz och Ryan så grät jag såhär mycket. Efter några minuter ringde mamma, jag antar att hon också fått reda på nyheten så jag svarade och hon hörde nog att jag grät hysteriskt. "Älskade lilla gubben..." sa hon bara, det räckte för mig hon grät när hon sa det, och jag grät. Vi liksom grät tillsammans. "Mamma jag vill hem, jag vill ställa in min konsert här. Jag vill till Catlin nu" sa jag och grät hysteriskt. Knappt så att jag hörde vad jag sa, men det verkade som att mamma gjorde det. "Scooter är här nu, vill du att jag ska prata med honom eller vill du prata själv med honom? Klart du ska få åka hem raring. Jag bokar nästa flyg hem åt dig.""Du får prata med honom, jag kan inte prata nu, säg vilken tid flygplanet går hem. Jag älskar dig hejdå" jag och mamma la på jag tog fram datorn och la mig i sängen. Jag gick in på bilder och albumet ATLANTA- Christian and Catlin där jag kollade på alla bilder.

Tillslut orkade jag inte mer. Jag la mig ner på golvet och skrek och grät drog mig i håret kastade mig i sängen och grät och grät. Det kanske låter som något bara tjejer gör. Men tro mig, vi killar kan också om vi behöver det. Jag visste inte vem det var som bodde under men de fick jag snart reda på genom ett sms. *Justin ta det lite lungt innan golvet/taket rasar igenom. Vill du snacka? Jag kan komma upp till dig om du vill. Kramis* det var Alexa och hennes familj under oss. *Kan du komma upp nu är du snäll. Behöver snacka* SKICKA. Tre minuter senare knackar de på så jag gick och öppnade. Där står Alexa och drar in mig i en stor varm kram. "Justin...." sa hon bara mjukt och strök mig över håret och ner i nacken och tillbaka igen. "Kan  du berätta för mig vad som har hänt?" sa hon efter ett tag av tystnad. Hon släppte mig stängde dörren som fortfarande stod vid öppen och ledde mig mot sovrummet. Den stora starka boxar-bruden är egentligen den lilla sköra flickan när hon verkligen bryr sig. Det var hon nu. "Cancer..." började jag "Hon har fått cancer" avslutade jag och grät ännu mer. "Vem?""Catlin" sa jag och snyftade då tårarna kom igen. Jag låg i hennes famn och grät, jag kände mig som en liten flicka, för de brukar väl vara tjejen som ligger i killens famn? Inte idag iallafall. Jag brydde mig inte vem som såg. Killar måste också få bryta ihop ibland. Iallafall när ens bästa vän är döds sjuk. 

***

Då jag vaknade upp nästa morgon så låg jag ensam med en lapp brevid mig där de stod *God morgon! Jag har förmodligen min första match när du ser detta. Men jag vill att du ska veta att jag verkligen bryr mig. Din mamma ringde, ditt plan hem går klockan halv två. Du har biljetten på din mobil. kram/Alexa* jag små log lite för mig själv när jag läste det och sedan kollade jag på min telefon. 10.47 visade klockan, hade även två sms, ett var min biljett det andra var från Chris. *Skynda dig snälla. Hon har ungefär 6 månader kvar, love you bror<3*

_________________________________________________________________________________

förlåt för den dåliga uppdateringen. Men vi hade verkligen mycket de två sista skolveckorna. Under sommar lovet kanske de inte blir så mycket uppdate! Men regniga tråkiga dagar kommer jag självklart skriva- då jag har tid! Älskar er och kommentera vad ni tycker!
Btw, har ni hört justins nya skiva? Själv älskar jag den!
pusss




Kommentarer
Postat av: Me+You 'Imma Tell you one time. <3

Jättebra!

Jag ÄLSKAR Justin's nya skiva, helt amazayn!

2012-06-16 @ 00:40:48
Postat av: Maggie

SJUKT BRA!! MERMERMERMER CAJSA! :**

2012-06-16 @ 12:21:46
Postat av: Thilde

Mer mermerrrrrrrraaaaaa!! Det är helt grymt!!;)<3

2012-06-20 @ 20:57:45
URL: http://Thildecherry103.blogspot.com
Postat av: Thilde

Mer mermerrrrrrrraaaaaa!! Det är helt grymt!!;)<3

2012-06-20 @ 20:57:47
URL: http://Thildecherry103.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0