twodiffrentworlds

Jag öppnde långsamt ögonen och såg Justin sitta brevid mig. Jag blinkade till några gånger och sedan såg jag honom sitta brevid mig och känner att han håller i min hand. Hans ögon var röda och några trårar vandrade över hans kind.

"Justin" Sa jag förvirrat han kollade storögt på mig och log "Du är vaken" sa han och log ganska brett "Kan du berätta för mig varför jag ligger på ett.." Sa jag och kollade mig runt "Sjukhus?" fortsatte jag. Han tog ett djup andetag "du blev nedslagen.. Av mina fans" Sa han och det såg ut och lät som om han skämdes "det är inte ditt fel" Sa jag och log medlidande på honom som verkligen trodde att det var hans fel. Mer han vi inte prata innan en läkare knackade på och öppnade dörren. "Alexa! du är vaken nu" Sa hon och log lite. Hon kom fram och sträckte fram sin hand mot mig så jag gjorde detsamma "Dr. Rose" Sa hon och log, medans jag log mjukt tillbaka. "Du kanske vill veta vad det är för fel med dig?" Jag nickade och log mot henne "Du har ett knäckt revben och så har du brytit nyckelbenet, sen är lite skrubbsår och blåmärken""Oj, okej. Det var kanske därför jag hade lite ont på revbenen, och därför jag ligger konstigt med min arm""Ja, du har en lindning så att nyckelbenet ska läka ihop. Vi räknar med att du får lämna sjukhuset imorgon. För vi måste göra några undersökningar och så utifall att det är något mer allvarligt än det som vi har upptäckt" Jag nickade förstående till svar "Jag ska lämna er ifred nu. Din mamma är påväg hit" Sa dr. Rose och lämnade rummet. "Justin, om du vill så behöver du inte sitta här enda tills imorgon. Du får gå ut och hitta på något om du vill""Nej, jag stannar här. Om jag så behöver sova på golvet inatt. Jag stannar" Jag kollade på honom och himlade med ögonen och kännde att det inte var någon idé  att protestera "Kan jag få min mobil?" sa jag och kollade mot Justin. Han gick och hämtade min mobil som låg på bordet. När jag fick den så hade jag sju sms och 4 missade samtal. Smsen var fyra från Lucia och tre från Sophia. Samtalen var från mamma. "Tror du att jag kan ringa här inne?""Om du inte berättar det till någon läkare så är det nog okej" Jag log mot honom och ringde först till mamma "ALEXA! HUR MÅR DU? VAD HÄNDE?? JAG ÄR SNART DÄR!""Mamma jag lever, ta det lungt. Jag förklarar när du är här. Eller, det får Justin göra. För så himla mycket minns jag inte. Men jag måste ringa till Lucia, hon hade smsat en hel del sms. Så jag ska ringa henne nu. Ses snart älskar dig puss hej""Ja okej. Jag är snart där, puss hejdå. Älskar dig också" Vi la på och jag ringde till Lucia "Hej Alexa! Hur mår du? varför svarade du inte på mina sms? var du med Justin?""Nej, jag har en bättre andledning. Jag mår inte så jätte bra, jag svarade inte på dina sms därför att jag låg på sjukhuset och var medvetslös och vaknade nyss upp. Och ja, Justin var med""MEN GUD ALEXA!!! HAR DU BRYTIT NÅGOT?? VAD HÄNDE?""Okej, jag Justin och Diane var och handlade. Så skulle jag gå och hämta dricka, så kommer två tjejer fram till mig, antagligen fans, de frågade mig om det var jag som hade varit med Justin så mycket på sista tiden. Jag svarade dumt nog ja och de började slå mig" Jag såg smärtan i Justin när jag berättade om händelsen, sedan fortsatte jag "Jag bröt nyckelbenet och knäckte ett revben. Inte mer" Vi pratade på ett tag till sen var jag tvungen att lägga på fall att en doktor eller något skulle komma in. Jag smsade senare till Soph *Lucia kan berätta vad som har hänt. Jag har inte tid eller lust nu, älskar dig! Och jag saknar er mest i hela världen bara så att ni vet! puss* "Det är mitt fel" Satt Justin och mumlade för sig själv. "Nej, Justin ge dig. Det är inte ditt fel. Sluta sitt och skyll på dig. Det är inte ditt fel, okej?""Jo, det är det. Jag skulle aldrig låta dig gå själv och hämta dricka. Förlåt""Sluta säg förlåt för saker som inte är ditt fel!" Mer än så hann vi inte säga innan mamma kom inrusandes på mitt rum "lilla vännen" Sa hon bara och sprang fram till mig och kramade om mig utan att försöka göra mig illa. "mamma? vet du om jag får tävla om två veckor?" Mamma skakade på huvudet. "Jag vet inte hjärtat mitt. Vill du att jag ska prata med en läkare om det?" Jag nickade och log mot henne. Hon tröck på en knapp där det stog 'tillkalla personal'. Efter kanske tre minuter så kom Dr.Rose in i rummet "har det hänt något?""Nejnej, jag undrar bara om jag får tävla om två veckor. Det är ganska viktigt för mig eftersom att det är SM och det är i Japan.""Vad ska du tävla i för någon sport?""boxning" Sa jag och kollade ner lite. För jag förstog att när jag skulle svara just 'boxning' så skulle jag aldrig få tälva i Japan. "Jag vet inte riktigt. Men nyckelbenet ska läka inom en vecka och sen ditt revben var aldrig av. Det har knäckts, men det är kanske en fjärdedel som inte mår bra-alltså så ska det läka ihop inom den här veckan. Jag ska gå och prata med Dr.smith vi åter kommer med ett svar om ungefär en halvtimme" Jag nickade till svar "det är inte omöjligt att jag får tävla iallafall" Sa jag när Dr.Rose hade gått. "jag tycker iallafall att du ska ta det lungt Alexa. Du vet mycket väl att boxning inte är någon fredlig sport""Ja mamma det vet jag. Men det här är min chans, jag vet inte ens om jag kommer med nästa år. Så jag ska iallafall till Japan och tävla"

Efter ca en halvtimme kommer Dr.Rose in med en annan docktor. "Hej Dr.Smith""Alexa" Hälsade vi på varandra. "Angående SM i Japan så ska du självklart få åka dit och tävla. Om du har med dig en läkare av något slag" Jag nickade och var helt hyper. "Ja, det fixar vi självklart" Svarade mamma precis när jag skulle öppna munnen "när blir jag utskriven?""Ja det blir nog ikväll eller imorgon bitti. Vi vill bara ditt bästa och det vet du Alexa" Jag nickade förstående och pressde fram ett leende. "det blir nog bra, bara Justin får stanna med mig""Självklart får han det. Det är du som bestämmer vilka som ska vara här, nu ska jag låta er vara ifred. Det är bara att säga till om ni behöver något eller någon hjälp!" Jag log och sa hejdå."Vill du sova kvar med mig?" frågade jag Justin när Dr.Rose och Dr.Smith gått ut ur rummet "Självklart, om jag får förstårs""Varför tror du att jag frågade dummer? Men du, jag skulle vilja ha lite godis..." Sa jag och försökte le och göra dom där hundögonen. "Jaja, jag kommer snart, något mer du vill ha?" Jag skakade på huvudet och log "Var rädd om dig""du lät som min mormor där ett tag" sa Justin och skrattade. Mamma satt helt tyst i en av fåtöljerna som fanns inne på mitt rum. Hon var nog väldigt lättad över att jag får tävla och över att jag mår så pass bra att jag får bli utskriven imorgon. "hejdå, ses snart" Justin avbröt mitt tänkande och log sitt underbara leende "hejdå, ta bara gått godis!" Sa jag och log mot Justin, han blinkade till med ögat och gick ut ur mitt rum. "du gillar honom, inte sant huh?" Sa mamma precis när dörren slogs igen "öhm, typ. öh, asså liksom. Öhm, ja det gör jag"

JUSTIN PERSPEKTIV

När jag lämnade Alexas rum så började jag faktiskt tro att jag gillar henne, mer som en vän. Hur kan det komma sig? Jag menar, vi har kännt varandra i typ två dagar. Men det känns annorlunda med henne. När jag var tillsammans med Catlin så tog det ganska lång tid innan mina känslor kom för henne. Men nu med Alexa, det är helt sjukt vad hon kan göra med mig. Det är bara det att jag inte vet vad jag ska ta mig till, jag kan inte säga det till henne, fast jag har lärt mig att man aldrig ska hålla sina känslor inne. Det har morfar berättat för mig. Gillar man en tjej-säg det till henne. Annars tror hon att ingen bryr sig om henne eller tycker om henne. Men jag är rädd för att berätta till Alexa, tänk om hon inte kan besvara mina känslor? Då skulle nog mitt liv bara braka ihop. Jag vill heller inte förstöra våran vänskap genom några få ord som jag gillar dig, mer än som en vän, aldrig att det skulle hända. Nej, jag väntar tills hon kan svara att hon gillar mig också, mer än som en vän. Om det går. Mina tankar avbröts när telefonen ringde Scooter lyste det på skärmen med en suck tog jag upp telefonen "yo, Scooter whats up?""Jo med mig är bra, frågan är hur det är med Alexa? Jag såg på internet." Scooter hade senast igår ringt mig och frågat vem tjejen jag kysste i regnet var. Jag berättade som det var, konstigt nog tog han det ganska bra. "Nja, hon har nog varit i bättre tillstånd, jag sitter i bilen och ska åka och köpa godis till den godisråttan""Har hon skadat sig rejält eller?""Tja, det beror på hur man ser det. Det kunde ha gått värre, hon bröt nyckelbenet och knäckte sitt revben. Men hon får iallafall åka till Japan och tävla SM. Och det vart hon ganska så jätta glad över""Ojdå, stackarn. Det är bra att du finns där för henne när hon behöver en påsegodis eller något. Jag tror verkligen att hon uppskattar det Justin"Ja, men hon blir utskriven imorgon på förmiddagen. Så då ska vi nog åka till hotellrummet och bara ta det lungt, eller så åker vi hem till hennes mormor och morfar. Det får vi se imorn""Men ska du stanna på sjukhuset inatt eller?""Ja, det kanske inte blir den bästa natten med tanke på hur hårda sängarna är där. Men jag gör det för Alexas skull""Somsagt, hon behöver dig Justin. Men nu behöver jag avsluta, jag skulle bara kolla hur det var med Alexa. Vi hörs""Det gör vi, seeya" Vi la på och jag återgick till mina tankar. Just nu var mitt liv så perfekt. Men ändå komplicerat. Jag hade karriären, mina fans, min familj, mina vänner. Men jag vet inte hur det är med mig och Alexa, vi hade ju faktiskt kysst varandra två gånger. Det är det som gör allt så komplicerat. Jag vet inte hur mina fans reagerar, eller min famlij, eller mina vänner. Ibland skulle jag bara vilja vara en helt vanlig tonårskille. Som har kul och går på fester utan att jag ska bli överfallen. Jag älskar mitt liv just nu, men ibland skulle det vara skönt med lite "semester" eller vad man ska kalla det. Framme på parkeringen var det nästan tomt, vilket var aningen skönt. Iallafall just idag. Jag gick in och plockade ner lite godis. Jag visste inte riktigt vad hon menade med "goda godisar" Men jag tog lite salt och lite surt och choklad. Jag hyrde även en film så vi kunde titta på film inne på den lilla tjock-TV:n som fanns på hennes rum. Det fick bli någon skräckfilm självklart, saw. Jag betalade och hoppade in i bilen igen. Det var inga fans och inga papz, skönt. Jag kollade på klockan som visade att klockan var ganska mycket. I bilen var det tyst och skönt. Radion var avstängd-jag orkade inte höra en massa babel om mig och Alexa och hur mina fans slog ner henne. Jag får världens skuldklump i magen varenda gång jag tänker på det. Det känns som det är mitt fel alltihop. Även fast Alexa säger åt mig att inte oroa mig och att det inte är mitt fel kan jag inte göra något annat än att låta bli att vara orolig och att tänka att allt är mitt fel.

"OMG!! Hur kan du titta på såna här filmer??" Alexa låg med sitt huvud på min bröstkorg och jag ströck henne med ena handen över hennes rygg. "ha ha, det är inte ett dugg läskigt ju. Eller, jag är van med såna är filmer" Jag skrattade åt henne när hon höll en kudde för ansiktet "Justin kan du inte stänga av filmen? snälla?""Sure, men bara för din skull sötis" Jag lyfte försiktigt bort henne så det inte skulle göra ont. Hon hade ju liksom ett sprucket revben och brytit ett nyckelben. Jag gick fram och stängde av TVn och gick sedan tillbaka till Alexa. "nå, vad ska vi göra nu då?""Öhm, vi kan äta godis och bara prata, det är väll mysigt?" Jag nickade och log. Att tillbringa en natt på ett sjukhus trodde jag aldrig skulle vara roligt. Men det är möjligt i Alexas närvaro. Vi pratade och kom varandra närmare. Jag fick reda massa om henne som hon bara berättat till hennes pappa och hennes bästa vänner. Inte ens hennes mamma! "Jag saknar pappa" sa hon helt plötsligt. Vad skulle man svara på det? Jag kollade bara lidande på henne och log ett milt leénde. "Nej förlåt, det var inte meningen att ta upp det nu. Förlåt. Men det är bara det, att han försvann för tidigt. Jag önskar att han var här nu""jag förstår dig. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan min pappa. Men jag finns här för dig Alexa, hoppas du vet det""Det kunde inte jag heller innnan jag förlorade honom. Jag vet det Justin. Hur kan det här kännas så äkta? Jag menar, det känns som att vi har kännt varandra i århundrande""Jag vet Alexa, jag förstår inte heller""Jag skulle nästan kunna vara redo att träffa dina kompisar. Inte för att det är möjligt nu men jag skulle nog vara modig nog att göra det" Jag nickade och log som svar.  Hon skulle få vad hon önskade. Chaz och Ryan hade nog också lov nu.

______________________________________________________________________________________________

Förlåt för den långa väntan, det är ganska mycket just nu. Eller inte nu, men det har vart mycket! Men det kommer bli bättre kapitel.  Jag lovar! Kort vart detta också. Men kommentera vad ni tycker! Annars vet jag ju inte vad jag ska bättra eller så. Så snälla kommentera lite!!:)

puss